2008 Sommarbröllop - Originalen tuffar vidare

~Norrsken~: Oj! Gick det bra för dig då?

Lucy_: Ja, vi klarade oss båda bra, men hennes bil fick ett hål i bakre kofångarn. Min bil mår utmärkt.
Lasse blev inte arg som tur var, han förstod att jag inte kunde gjort nånting

~Norrsken~: Men så skönt att det gick bra i alla fall.

Lucy_: Ja... Men det känns så surt! Nu kommer vi ju få betala självrisk för försäkringen som ska täcka hennes kostnader. Vaddå sparande liksom?

~Norrsken~: Jag förstår att det känns surt. Men det är ju bra att det inte blev mer ändå. Det är ju nästan så att man måste räkna med oförutsedda utgifter hur man än gör.

Nu måste jag börja plugga. Har engelska-tenta imorrn, så nu gäller det.

Lucy_: Jovisst, det får man ju göra. Tyckte bara att det var nog med oförutsedda utgifter när jag fick brev från FK här om dagen att i mars kommer jag få betala tillbaka för bostadsbidrag för 2005
Aja, får väl se det från den ljusa sidan: Vi behöver "bara" betala självrisken trots allt.

Lycka till med tentaplugget!

Norrsken - Träligt! Oförutsedda utgifter är ju aldrig roligt.

Lucy - Smitta gärna av dig med lite pluggbaciller så att jag kommer i gång med läsandet till min uppsats.

Nu har jag igen börjat tveka på om jag kanske ändå inte ska ha en vit klänning? Jag ogillar verkligen vitt (på mig själv, ska tilläggas), och jag kan sätta hur många pengar som helst på att jag kommer att spilla rödvin och allt annat som går att spilla som orsakar stora fläckar, på den inna klockan ens har blivit tolv. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna av den lilla traditionalisten inom mig, som tycker att vitt ändå är en bröllopsfärg.. (Fast svart är ju på väg tillbaka) Kanske man ska ha en klänning på vigseln och en på festen?

MrsNyberg: Japp, även denna gång är träligt rätt ord!

Jag tycker att det är jättebra idé med två olika klänningar, då får man det ju precis som man vill Bara man hittar två klänningar som tillsammans inte blir en hel förmögenhet dvs

Pratade nyss med mamma om vad som hände imorse och på henne lät det nästan som att jag dött. Hon förklarade att alla reaktioner är normala, att jag ska gråta om jag känner för det och ringa henne om jag behöver prata.
Nog för att jag känner mig lite omtumlad, men som sagt, ingen har ju dött

Nu tror jag att jag vet vad jag vill