Vill ha barn, men inte sex

Nej, man måste verkligen inte tycka om sex! Det sägs ibland att sex är ett grundbehov men det tror jag inte på, det finns många människor som överlever alldeles utmärkt utan sex.

Jag tycker jättemycket om sex men var jag tvungen att välja mellan sex och att känna mig älskad, känna närhet till och trygghet med en annan människa så skulle jag definitivt välja bort sex. För mig så är kärlek och närhet till en annan människa viktigare.

Arlington
Det var därför jag påpekade att det var ett dåligt ordval av mig men att jag inte kom på något annat. Vill absolut inte kalla någon onormal, visste bara inte hur jag skulle uttrycka mig vilket jag oxå skrev.

FruganM
Så klart man inte måste tycka om sex! Det finns nog ganska många som inte gör det, trots att det kanske inte pratas lika öppet om det. Jag tror dock att det ofta kan finnas bakomliggande orsaker som man kanske ska försöka bena upp. Visst kan man leva lycklig utan sex men som du själv skriver så tär detta på både dig och din man, dvs du lever inte lycklig! Din gynekolog och barnsmorska var heeelt ute och cyklade kan jag säga. Många kvinnor får mer sexlust runt mens, vid graviditeter och många förlorar sin sexlust när de äter p-piller eller andra hormonella mediciner/preventivmedel osv osv... Så visst kan det finnas fysiska orsaker som påverkar och det vore rent fånigt att påstå motsatsen. Sedan tror jag att parterapi är bra för erat förhållande kanske men inget som DU kommer djupare med på ett personligt plan och därför föreslog jag individuell terapi som kanske kan bena upp varför du känner som du gör osv...

Självklart behöver du inte bry dig om dessa råd men jag ville ändå ge dig dem då ni inte verkar helt lyckliga pga detta "problem".

Nej, man måste väl inte gälla sex om man inte vill, men jag håller med föregående talare som menade att det blir ohållbart om man "tvingar" sig själv att ha det, både för en själv och ens partner. Det skulle vara ungefär som att jag ställer upp på analsex för att min kille gillar det, men jag själv hatar det. Så det är en sits som jag tror att TS måste reda ut och röna efter alternativa lösningar till.

Vad babysar angår: provrörsbefrukta, ha en surrogatmamma (sånt kostar väl stålar) eller adoptera är väl alternativ?

Trist dilemma du har TS :(

Antidepressiva medel är ett annat exempel på mediciner som kan minska/ta bort sexlusten...

Vad jag vill komma till är att dessa saker påverkar exemplevis hormonnivåerna i kroppen och detta påverkar positivt och negativt. Om man normalt har en obalans så ger detta olika symptom. Det kan påverka humöret, sexlusten, immunförsvaret osv osv... Så visst kan det finnas fysiska bakomliggande orsaker. Jag säger inte att det måste göra det men att det kan göra det.

Fråga majoriteten av alla kvinnor hur p-piller påverkar deras sexlust tex... ;)

FruganM
Ber om ursäkt för att jag uttryckte mig klumpigt tidigare! Jag hoppas ni kan lösa era problem.

Mina föräldrar har varit tillsammans i kanske 35år eller mer och min mamma gillar inte sex och vad det gjort deras äktenskap/relation önskar jag ingen. Jag säger inte att alla skulle få det så, men om inte båda parter känner lika så är nog risken extremt stor. Ni går ju redan i parterapi pga av det....

Men jag önskar er lycka till, verkligen!

Arlington:

Tycker inte att någon har sagt att det var moraliskt fel av TS att känna på det viset, men vi ser problem eftersom så länge hennes man har normal sexlust kan det inte bli ett hälsosamt förhållande om en tvingar sig att "ställa upp" och den andre tvingas avstå.

Om ingen av er vill ha sex och är nöjda med det tror inte jag att någon annan har något att invända. Men eftersom du nu beskriver starka äckelkänslor bara på tanken av att ha sex, skulle nog de flesta tolka det som om du har djupliggande problem som kanske behöver tas om hand om. Känner du att det inte förhåller sig så och din man är glad och nöjd, så är väl allt super. Men, dessutom låter det lite neurotiskt att känna starkt obehag vid tanken på att pussa en vid flertal tillfällen tvättad bebis som en gång passerat ditt underliv. Även om du älskar barn eller inte tycker de är söta alls; det känns som om det handlar om äckel inför den egna kroppen, eller någon slags baktriefobi. Som om jag inte skulle kunna röra mitt ansikte eftersom mina händer veckor innan användes till att byta tampong med, och därmed rörde mitt underliv. Är det inget problem för dig (eller din framtida bebis) spelar det väl ingen roll, men det låter igen som om något annat problem finns i bakgrunden.

Problemet: Går det inte att inseminera hemma med hjälp av en plastmugg och något avlångt föremål i plast eller metall, som går att koka emellan försöken?

Lycka till med familjen.

Igen, tack för att ni bryr er. Känns skönt att kunna vädra lite tankar och funderingar med nya infalls vinklar.
Har inte tagit illa upp av några kommentarer om "onormalt" eller inte. å skulle jag ju inte begära era åsikter.

Men. Det ÄR ett problem för oss att jag inte kan njuta av sex. Det mest pga att min man får svårt på köpet. Han tycker verkligt illa om att "utsätta" mig för det när han vet att jag egentligen inte vill. Men jag ser det som att det handlar om att ställa upp för varandra... Han t.ex. masserar mina fötter ibland när han egentligen inte vill/orkar/har lust, jag har sex med honom ibland, fast jag inte vill... Kanske är konstig jämförelse, men ändå.

Vi bor på en liten liten ort där det inte finns alltför stora utbud av profesionell hjälp. Men ska nog ändå överväga att gå också i individuell terapi. När vi slutar med preventivmedel har p-ring just nu) ska det bli spännande att se vad som händer. Tyckte ju trots allt att det blev lite bättre bär jag började med ringen jämfört med piller...

Tack igen för responsen. Fortsätt gärna, utan att känna era rädda för att "såra". Jag tar åt mig av det jag tycker vettigt, resten struntar jag i....

Som jag sa innan så tycker jag inte alls att det har att göra med mängden sex. Problemet här är att sex över huvud taget känns grymt fel för TS och att hennes man upenbarligen inte känner samma sak. Hade både tyckt att de klarade sig jättebra utan sex så vore det väl inget problem, men så är ju inte fallet.

Det är en milsvid skillnad på att ställa upp med en fotmassage och på att ställa upp med sex. En av de stora plussen med att ha sex med någon är att man vet att den andre personen vill ha dig, och tycker att att du tar på den. Därför förstår jag att din man upplever det som jobbigt, stressande och kanske också avtändande att ha sex med någon man vet inte vill. Och att leva så stressar förhållandet, och kan om det vill sig illa förstöra det helt.

Jag skriver under helt på det Jozzylecter skriver.

Och jag beklagar i förväg om jag sårar dig nu TS, men jag tycker verkligen inte att det låter som en vettig situation och skaffa barn. Därför att er situation riskerar ert förhållande.

Det är väl inget problem att inte gilla sex om ens partner har samma inställning! Så länge alla mår bra och är nöjda tror jag det mesta kan räknas som "normalt". Det är väl först när det finns olika önskningar/åsikter som det kan bli trubbel.

Om du "bara" inte hade haft sexlust hade jag genast gissat på att det berodde på p-ringen och tidigare på p-pillren. Det är vanligt att hormoner, stress osv (som pickolina var inne på) tröttar och torkar ut och över huvud taget förstör lusten. Men därifrån till att tycka att sex och underlivet är äckligt och motbjudande är steget lite längre. Det är såna reaktioner man läser om i samband med människor som varit utsatta för övergrepp som barn. Nu säger jag förstås inte att du har det, men du verkade ju inte ta illa upp för att vi spånar =). Vad jag är ute efter är alltså att din motvilja är så djupt rotad att det verkar ligga något mer bakom.