tror jag vill flytta hem efter tio år utomlands..

Hej kattkatt,

Det var precis det jag menade - inte nödvändigtvis att personer av andra nationaliteter är mindre engagerade i många aktiviteter än svenskar - men de skulle aldrig drömma om att få någon som tar initiativ och faktiskt vill träffa dem att verka besvärlig.

Jag ska dra ett exempel som jag upplevt många gånger. Jag ringer en svensk och en norrman och frågar om de har lust att komma över på middag i morgon. Båda två har planer som gör att det inte passar.

Svensken säger: "Jag vet inte, jag har egentligen fullt upp. Det är mycket nu med träning och jobb, och så har vi tvättstugan i morgon."

Norrmannen säger: "Det var ett jättetrevligt förslag men jag har tyvärr redan lovat bort mig i morgon. Passar det för dig på tisdag?"

Det är en extrem skillnad i inställning fast man egentligen säger samma sak. Norrmannen som hör svensken svara på det sättet undrar vad det är för en märklig typ som likställer tvätttiden med vänner och ringer aldrig och frågar igen men använder sin tid på dem som visar intresse och engagemang för relationen.

Hu! Jag skulle ALDRIg fa för mig att säga till en kompis "nä, jag har inte tid med dig för jag ska tvätta/träna".. Känner jag för det (och kan) sa flyttar jag bara pa träningstiden, men säger inget om det, känner jag inte för det säger man bara att det inte funkar och föreslar dagen efter.
Jag tror inte att svenska är mer upptagna eller gör mer saker än Parisare tex men man ska VERKA mycket mer upptagen. Jag menar, hur intressant är det att veta att den andre ska tvätta eller träna? Det säger man bara inget om här, ungefär som man inte talar om självklarheter som att man ska äta middag eller duscha..

Jag är helt enig med dig Zozo, i Sverige är det fint att verka upptagen. Jag har också bott i Paris och upplevde samma sak som dig. Det är på många sätt en stressig och upptagen stad, men fransmän prioriterar relationer och varandra ändå.

Min mamma är ett typexempel på att vara oflexibel. Hon hade ringt en väninna och frågat om hon kunde komma dit på em för att hämta en sak och ev fika för på fm skulle hon åka och handla. Nä sa väninnan på em kan inte jag. Nähä sa mamma men då kommer vi upp en snabb sväng innan vi åker och handlar. Sen när hon kom till sin väninna hade hon gjort kaffe och fika. Då sa mamma, nä jag kan inte fika nu för vi ska åka och handla... för på em blir det så varmt och trångt etc etc Så hon åkte därifrån för att handla och sedan hem... Hm. Visste inte vad jag skulle säga när hon berättade om detta. För HON tyckte inte det var något konstigt med det. Va?!

kattkatt.. Skulle ju kännas himla kul om en kompis struntade i fikat man dukat fram för att aka till ICA...

gemma forresten sa tankte jag pa det dar med sveskar i Asien. Jag maste saga att de svenskar och vasterlanningar jag traffade i Japan var mer lika mig an de jag traffat i England/Italien. Det ar kanske sa udda som land att bo och jobba i sa de som valt "det livet" ar ganska lika. Ok det later lite knappt men jag hoppas ni forstar vad jag menar..

Jag förstår vad du menar Mrs Simon. Jag hade den känslan både i Kina och Ryssland. Det är inte vem som helst som bosätter sig i sådana länder.

Nu har jag bara en kväll kvar i ljuvliga Sverige....Gråten sitter i halsen och det känns inte bra. Jag har verkligen sett hur underbart Sverige är om sommaren och insett att jag bara måste vara här under den tiden....no matter what.....
Men jag håller med er om det ni har skrivit om svenskarna och allt de måste göra. När jag kom hem förra sommaren och ringer min väninna här så kunde hon inte prata för hon tittade på en serie.....Jag är ju inte hemma så ofta.....Men det var så typiskt svenskt bara...Tyvärr har jag nog fallit in i den svenska rutinen av det och ska nu titta på Saltön....Men jag kommer att ta upp den här tråden om ett par dagar då jag är tillbaka och kommer att behöva ventilera och läsa alla era svar ordentligt. Så tröttna inte på mig.
Ge gärna rekommendationer om ni vet någon bra bok i detta ämne om att flytta eller komma hem efter många år utomlands...jag behöver desperat alla råd jag kan få.

Lilla Chiquitita! Jag hoppas att du får en fin sista kväll i Sverige (för denna gången) och en fin resa tillbaka. Det blir helt säkert mysigt att träffa din man igen.

Jag kommer inte på några böcker, men väl filmer om att komma/hitta hem (jag skrev en lååång tråd till dig om det igår men den hamnade i reklamkarantän): Änglagård, Så som i Himmelen, Klassfesten, Masjävlar.

Ska spåna på böcker åt dig.

oj, vilken spännande tråd! Har varit sammanlagt 7 mån i ett annat land och känner precis igen mig i resonemanget att det finns vissa saker både här och där som jag inte vill vara utan/inte står ut med. (t ex Varför, VARFÖR måste alla i Sverige klä sig exakt likadant? Kanske ytlig, men oerhört irriterande observation) Måste läsa alla inlägg i tråden. :)