tror jag vill flytta hem efter tio år utomlands..

Lapinette: Klart man umgås med blandade nationaliteter, hela tiden. Men jag LÄNGTAR efter svenska vänner, till skillnad från franska (dem får jag liksom ändå).

Naturligtvis ska man umgas med de trevliga oberoende av nationalitet!!
Men jag maste säga att jag (efter langt om länge) nu träffat betydligt trevligare och öppnare fransyskor än de rent ut sagt korkade svenskor jag träffat här. Jag maste befinna mig pa en plats dit man skickar alla inskränkta och dumma svenskor.. för bade, smarta, roliga och öppna svenskor finns det ju massor av hemma i Sverige!!

zozo: Får jag fråga vad du jobbar med i Frankrike? Har själv fått för mig att det är en svår arbetsmarknad, i synnerhet om man inte pratar språket perfekt... men det kanske du gör?

Lapinette: 'säkta om jag lät lite defensiv, tycker det är super om du klarar av att vara så öppen, själv har jag helt klart hittat mina gränser. Min man vet ju exempelvis inte vad "fem myror" är för nåt, men för mig är det viktigt att åtminstone några av kompisarna gör det.

Gemma; jag arbetar i turismbranchen och har en del med skandinaver att göra. det ÄR en svar arbetsmarknad - mitt jobb närmar sig det jag är utbildad till men är inte exakt samma. Min franska är bra, men det är ju sa at det skriftliga spraket är helt annorlunda än talspraket och där har jag väl lite att arbeta pa ännu.

Jag umgås nästan bara engelska tjejer men skulle vilja ha lite svenska vänninor att prata nostalgiska minnen med.

Tycker att det är svårt att skaffa riktiga vänner i england, känner mig inte "hemma" och det gör nog att det är svårt att hitta riktiga vänner.

Kanske är det därför som jag längtar hem?

Jag har tur som jobbar i Milano for det ar manga fran hela Italien som jobbar har och da ar i samma situation som jag ar i. Det ar ju lika langt till Palermo som till Sverige och till Rom kommer man ju ej sa snabbt om man ej tar bil. Om man bor i en liten stad kanske det ar svarare att komma in i samhallet mentycker att jobbet plus olika aktiviteter har hjalpt mycket till att fa vanner

om man ej tar flyg skulle det sta............

Gemma - no hard feelings!

Min svenska väninna som bodde här nere i Cannes jobbade på ett internationellt företag där engelska var koncernspråk och fick således även mycket "utländska" arbetskamrater. Hennes enda väninna här nere var från Göteborg och de franska vänner de har kommer främst från Paris där han har pluggat. Så där ser vi ett annat exempel på ett par trots att de båda pratar språket har svårt att hitta nya vänner på plats. Sen kom ju vi hit ned och de fick ytterligare ett "udda" par att hänga med.

Mrs. Simon - ja Milano är som en smältdegel. Har mannens kusin där (Luxembourgoise) och min barndomskamrat, fast då utanför i Bergamo.

sherlock - är det inte så svårt att få engelskorna som vänner? Har två kompisar som bott och jobbat i England och de blev bara betraktade som inkräktare som kom för att ta deras pojkvänner (vilket inte alls var fallet). De har/hade jättesvårt att träffa några tjejer. Tilläggas - båda två är jätteöppna, resvana och positiva tjejer.

Kostigt egentligen hur man upplever olika lander. Jag hade jattelatt att fa engelska tjejkompisar nar jag bodde dar som jag fortfarande idag har kontakt med. Daremot tyckte jag det var jattesvart att pa tjejkompisar i Tyskland och i Frankrike. I frankrike berodde det sakert pa sprakbarriaren men i Tyskland lyckades jag ej traffa nagon utan tyckte de var lite pa defensiven. Jag vet ej om jag vantrivdes i Tyskaland pga det eller om det var pga jag vantrivdes jag ej lyckades traffa nagra kompisar...