Polyamorösa brudar?

Puff puff!

En polyamorös person älskar gärna flera människor och är (enligt mig) lycklig i ett monogamt förhållande med flera personer. T.ex. triangelförhållanden (som jag lever i), där alla tre parter är ihop med varandra. Finns också V-förhållanden, där en person har två förhållanden, men de två andra är inte ihop.

En polygam person, å andra sidan (och fortfarande - så som jag förstått begreppen) kan/vill inte binda sig till en person sexuellt, utan har flera sexpartners. Kanske någon annan kan förklara polygami bättre än jag kan?

Jag bor tillsamman med min fästman, tyvärr bor inte vår flickvän här, eftersom hon är brittisk medborgare och bor i England. Från början var hon min fästmans flickvän, eftersom de har kännt varandra i ett par år (även om det är rätt nyligen deras förhållande djupnat), men nu har vårat förhållande också djupnat. Vi bildar en triangel.

Hänger ni med? :D ;)

Ps. Vi är monogama inom vår triangel.

Om svartsjuka:

Svartsjuka har alltid mer att göra med dig själv, än din partner. Ingen av oss tre blir svartsjuk. (hur kan man bli svartsjuk för att de två personer man älskar mest i hela världen t.ex. kramas och pussas?) Jag vet dock från mina tidigare förhållanden att svartsjuka kan vara ett problem, men det är sådant man får prata om. "Varför är du svartsjuk? Vad är det du är svartsjuk på? Varför tycker du att hon är vackrare än du själv? Hur ser jag och hon bättre ut tillsammans än du och jag gör? Varför tycker du att du får bestämma vem jag älskar?" etc.

Anledningen till att vi har förlovat oss är för att vi har nått det stadiet i vår relation. Relationen med henne är fortfarande rätt "färsk". Jag tänker mig att i framtiden kommer jag att fria till henne, när jag känner att hennes och min relation nått till det djupet. Det samma gäller för henne och min fästman. Det är tre olika relationer (jag och hon, hon och min fästman, jag och fästmannen), samt en "grupprelation".

Jag är lite rädd att det ska bli en "vi och du" känsla, men vi jobbar på att undvika det.

Jag vill gärna gifta mig med henne... det är så synd att månggifte är förbjudet i Sverige! Det får bli en privat ceremoni, och så fixa allt lagligt så att vi blir "gifta utan att vara gifta" - if that makes sense. ;)

Jag tycker det är så spännande att läsa om "vanliga liv" - även om jag måste säga att de skrämmer mig! För mig skulle att leva ett sådant liv vara... stagnerat, trångt, fängslande... Å andra sidan skulle någon annan vara rädd för att leva det liv jag lever.

Det är kul att vi är så annorlunda! :D

Jag ber om ursäkt om jag verkat attackera någon med mitt inlägg. Det var inte min mening. Jag försökte förklara mina tankar kring det vanliga "svenssonlivet", men misslyckades kanske.

För mig är ett förhållande med flera personer mer variation, mer tankar, mer åsikter, mer känslor. Å andra sidan förstår jag att inte alla håller med mig här, och jag har inget emot det, lika lite som ni verkar ha något emot att jag är poly. Alla gör det de vill och gillar :)

Hemskt ledsen och förlåt om jag upprörde någon.

**

Bridzi:

För tillfället känner våra föräldrar inte till detta, även om min mor vet att jag är dels bisexuell och att jag har haft flera partners samtdigit tidigare. Jag har pratat med henne om polygami och öppna förhållanden och bisexualitet (vilken hon tror ska "gå över"), och har med hennes reaktioner på dessa områden valt att inte berätta det för henne ännu. Min mor är också väldigt konservativ och min släkt är ännu mer konservativa så det får komma pö om pö...

Hon kommer att komma på bröllopet, om ekonomin tillåter. Vi vill ju så gärna ha henne där!

Jag förstår att det kan bli mycket "vi och du" känsla, men vi gör så mycket vi kan för att undvika det. T.ex. jobbar hårt på att bekräfta för henne att hon är lika viktig som han och att hon betyder så mycket.

Det enda sotis-fall vi har haft hittills har varit jag som blev sotis för att dera förhållande var bra, när mitt och hans knakade. Han fick "skaka om mig" lite, så att jag fick tummen ur och jobbade på vårt förhållande, i stället för att slösa energi på att vara sotis. I övrigt har där inte funnits något sotis fall.

Som jag sa tidigare har svartsjuka mer att göra med en själv, än de andra personerna. Därför är det bara en själv som kan fixa det, dvs inse *Varför* man är sotis och vad man kan göra åt det. Kommunikation är än viktigare när man är flera, och det finns inget som är för litet för att prata om.

Vi försöker umgås så mycket som möjligt alla tre, men också som olika par-kombitantioner. Det ger t.ex. mig tid för mig själv när de två är tillsammans. Då kan jag diska, eller läsa, eller titta på film, eller gå den där promenaden jag velat gå. :) Jag tycker det faller sig naturligt, för vi har alla tre ett behov av att vara ensamma i perioder. It floats naturally, like the tide.

Jag vill inte ha barn, och min fästman vill definitivt inte ha barn. Vad hon tycker vet vi inte riktigt ännu, men eftersom hon är Jr. Doctor (nästan färdig utbildad läkare) och kommer tillbringa mycket tid på jobbet, som hon verkligen brinner för, så finns det nog inte tid för barn.

**

Alla har givetvis något att säga till om, så länge man inte styr och ställer i de andra tvås relation. Sedan inser vi att varje relation är unik och medansvissa saker är universiella i relationer, är så många andra är högst individuella. Jag tycker att det är ett ömhetstecken när han lätt smiskar mig på rumpan när jag diskar (för mig betyder det "hej, jag ser dig, tack för att du diskar"), men jag tror inte hon skulle uppskatta det.

Hängde ni med?

Vad gäller regler och oskrivna regler så är det sunt förnuft och diskussioner och debatter som gäller, precis som i alla andra relationer. Kommunikation, kommunikation, kommunikation. :D ;) ;)

Ja, det stämmer. Vi har någon lag som förbjuder månggifte i Sverige, som jag sa tidigare. Det är därför, när jag friar till henne i framtiden (om inte lagen ändrats då, bl.a. Centerns ungdomsförbund vill ändra på den lagen), som jag i mina tankar tror att det kommer bli en pagans handfästning, eller någon annan privat ritual. Sedan får man ordna det lagliga så att man är "så gott som" gift.

Så ser det ut i mina tankar, just nu.

Ställ gärna mer frågor! Det hjälper mig också att få svara på dem, för de flesta verkar blida en egen uppfattning (ofta negativ) och glömma bort att de kan ställa frågor och lyssna. På detta sätt "förbereder" jag mig också för den diskussionen med min mor, vilken jag gissar på att vi kommer att ha snart, eftersom jag är en mycket öppen människa och tar hellre konflikter än tiger stilla.