sambon tjänar mer -> hur hanterar jag det?

Velour, visst kan det ligga något i detta, särskilt om det rör 2 vuxna utan barn.

MEN, det kan ju också vara ett gemensamt beslut att den ene ska vara hemma mer och satsa sin tid i hushållet och den andre ska jobba mer och dra in mer pengar. Många gånger hör man att ett par anser sig ha råd med det, men sen visar det sig att kvinnan får satsa sin lön på mat och saker till barnen och mannen betalar kapitalvaror t ex, eller man på nåt annat sätt fördelar strukturellt ojämlikt. I de lägena tycker jag man bör hitta en formel som jämnar ut värdet av insatserna i tid resp pengar.

Jag är helt för. Jag tycker att man ska bidra till hushållet procentuellt efter hur mycket man tjänar. Det gör jag och min sambo och det funkar jättebra. Mycket bättre än jag tyckte att den helt gemensamma ekonomin mina föräldrar hade funkade.

Jo, jag vet. Håller som sagt med om att man bör betala det gemensamma proportioneligt, men jag ville bara få med ytterligare en synpunkt.

En annan situation som jag kan tycka är lite knepig är om man köper en gemensam bostad för den enas "gamla" sparade pengar. Det är ju en enorm fördel för båda att slippa ta lån. Men det är lätt att känna att man står i nån slags tackamhetsskuld, trots att man älskar varandra och räknar med att leva resten av livet ihop. Knepigt med pengar, både när man har dem och när man inte har dem..

Lena

Jo jag håller på som bara den, men i min stad är det ruskigt svårt. Jag har tyvärr inga bra vänner här och min familj bor långt bort så det är väldigt svårt. Tack vare min kära sambo blev jag av med min första handskontrakt och alla mina ködagar i bostadskön också!
Jag blir så stressad av det här, jag känner mig så bunden och så hjälplös. Han säger att han ska spara sina pengar så VI kan köpa en lägenhet, fast för hans 50% förstås. Jag nämnde att jag inte kan lägga in pengar eftersom jag inte har råd att spara så mycket, då säger han att jag kan ju låna pengar av mina föräldrar. Detta anser han vara en bättre idé än att VI ska spara ihop pengar till VÅRAN lägenhet. Men sen nämner han att han ska visst spara ihop sina pengar till att bli csn-skuldfri (jag tar också lån). Och även om VI skulle köpa en lägenhet så ska han skriva testamente ifall nåt skulle hända honom så att hans familj få hans del av lägenheten som JAG också kommer att bekosta (renovering, skötsel etc)!!!!!! Jag är så arg och irriterad. :[

Velour

Jag jobbar 9 timmar per dygn (bl a natt) men han jobbar 8 timmar. Jag har nästan ingen timlön alls. Just nu har jag timlön på 30 kr för att företaget jag jobbar för inte har några pengar och ger mig endast arbetslivserfarenhet. Och jag får inte mina pengar förräns i slutet på augusti! Han jobbar endast 8 timmar per dygn med en _månadslön_ på 20 000 kr! Just nu har jag en inkomst på 600 kr per månad från när jag arbetade deltid under studierna.

Och så fort jag nämner någonting med gemensam ekonomi så blir han arg och sur. Hans mall är också sina gamla förhållanden, så underbart förhållande jag har.

Är du fortfarande student? Isåfall så är det ganska lätt att få lägenhet i de flesta städer. Jag bor själv i Göteborg och det är inte så svårt att få lägenhet om man letar i förorterna, i alla storlekar och även som inneboende.

Vi jobbar hårt båda två och jag tjänar mycket mer än min sambo. Vi delar på alla pengar, dvs vi betalar hyra, räkningar mat etc. Vi pensionsparar lika mycket och till vår son. De pengar som är över är våra pengar och ibland köper jag kläder och ibalnd köper han skivor. Det är olika. Ibalnd har faktiskt han mer pengar över än jag, så den som har pengar betalar typ.

En idé för er är att dela proportionellt på alla utgifter eller se till att bägge har lika mycket över varje månad.

Hur ska ni göra om ni får barn t.ex.? Han och barnet åker på semester och du får stanna hemma eller?

En tanke bara - om den ena parten, som har mindre pengar måste betala lika mycket i hushållet som den part som har mer pengar - är det inte också så att det fattigare i viss mån sponsrar/subventionerar den rikare? Om den levde ensam skulle den ju behöva betala en större del av sin inkomst på t ex boende eller mat och har mer över till hobbyartiklar eller sparande?

Eller är det självklart att vissa utgifter då skulle vara så mycket mindre för ett ensamhushåll?

Vi gor det valdigt enkelt for oss. jag tjanar mer an min sambo, men det skiljer bara nagra tusen i manaden. Alla vara lonepengar gar in pa samma konto o sen betalas allt darifran.
Det som blir over sparas just nu till brollopet, men annars ar det "vara" pengar. Finns ingen dina o mina pengar. Funkar valdigt bra for oss.

Min sambo tjänar nästan 10000 kr mer per månad än vad jag gör.

Vi har löst det så att vi räknat ihop hur mycket utgifter vi har per månad (inkluderat mat och övrig löpande konsumtion). De räkningar som kommer kvartalsvis eler halvårsvis har vi slagit ut på 12 månader för att få en genomsnittskostnad. Denna summa sätter vi sedan in på ett gemensamt huskonto och betalar räkningar och mat därifrån.

När vi för över ser vi till att vi har ungefär lika mycket kvar på våra respektive konton, dessa pengar gör vi vad vi vill med. Skall den ena av oss göra något specielt en månad så får den bidra mindre till räkningarna.

Min sambo betalar alltså mer till huskontot varje månad men det vore konstigt för oss om han skulle kunna unna sig nya kläder varje månad och jag knappt har råd att äta lunch ute med mina arbetskompisar.

Anne

Det är ju välkänt att det är mycket billigare att bo tillsammans än ensam. Så ja det blir orättvist, för att den andra tjänar bättre.

Jo, förmodligen är det så, Min poäng är nog mest att om nu den "rikare" kan säga att den inte vill "sponsra" sin "fattigare" partner, så tjänar ju faktiskt även h*n på att vara sambo och dela hushåll och kostander. relativt sett så tjänar h*n nog mer på det dessutom... Det är alltså inte så självklart vem som eg subventionerar vem, utan det är en win-win-situation som båda tjänar på, tror jag.

Jag och min mtb räknar ihop alla räkningar + gemensamma inköp varje månad och så betalar vi i proportion till vad vi tjänar. Dessutom lägger vi lite pengar på gemensamt sparande varje månad. Det som blir över har vi för oss själva. Från början när jag pluggade tjänade han mycket mer än mig men nu är det jag som tjänar mer, dock inte så mycket mer som din sambo. Vi tycker att det här fungerar jättebra! Vi bråkar aldrig om pengar. Men om jag tjänade 10 000 kr mer så skulle jag lägga betydligt mycket mera på det gemensamma sparandet än min sambo, så att man hamnar lite mer på samma nivå med det som man har kvar.
Vad säger din sambo om detta då?

Nu har jag inte läst hela tråden men våran situation är precis som din. Min man tjänar ca 10000 mer än mig. Vi har samma utbildning men han blev klar förre mig och har fått möjligheter bra möjligheter att avancera också. Jag bekymrar mig faktiskt inte ett dugg över att han tjänar mer. Vi har delad ekonomi plus egna fickpengar som vi får lika mycket av. Det skulle inte funka på något annat sätt. Annars skulle jag aldrig kunna åka på semester och vi skulle jämt bråka om pengar.

Livet är inte helt rättvist. Men har man valt att leva ihop tycker jag att man ska dela på de tillgångar man har. Kanske blir din man arbestlös en dag och då kanske du får stå för huvudförsörjningen. Dessutom är det fortfarande löneskillnader kvar mellan män och kvinnor hur trist detta än är så är detta ett faktum.