sambon tjänar mer -> hur hanterar jag det?

Jag tjänar en bråkdel av vad min man tjänar och lever gott på hans inkomst! Vi är båda högutbildade med magisterexamen men min lön ligger på hälften av hans, dessutom jobbar jag bara halvtid. Jag gör dock mer av jobbet hemma, eftersom jag är hemma mer. Visst tog det emot lite till en början, men idag ser jag inte det som något problem att ta emot "hans" pengar. Att jag har egna pengar tycker vi båda är viktigt och jag ser till att spara lite av min lilla lön.

Tack för alla era svar! Det är så mycket enklare att ta upp detta till en diskussion nu. Nu har jag lite idéer om hur det kan lösas och ett bra diskussionsunderlag. Sen känner jag mig inte lika dum längre, när det visar sig att massor av par har löst detta på ett bra sätt. Detta är inget jag har frågat folk i min omgivning om, känns lite privat. Tack igen!

Eftersom min sambo hatar "kommunism" som han påstår själv, så delas allt hemma på 2. Trots att jag tjänar ungefär 1000 kr i månaden och han 20000 kr (det är rätt antal nollor tro mig). Detta tycker jag är orättvis, men visst får jag låna pengar av honom!!!!! Det värsta av allt är vi har lika mycket arbetslivserfarenhet och utbildning!

Förresten som svar på inlägget så kan jag inte hantera det, jag blir galen. Men han är snäll och brukar hjälpa mig med mitt arbete när jag blir less!

Bejby om du mår dåligt av det varför ändrar ni inte på det så att ni betalar procentuellt istället. Då får han mer pengar att leka med samtidigt som du slipper låna pengar av honom. Han måste ju konna ge med sig sin fixa ide om kommunism om det får dig att må dåligt.

Vi har diskuterat det men han anser inte att det är rätt! Han säger att han inte är intresserad av en gemensam ekonomi, bara för att man bor ihop behöver man inte ha gemensam ekonomi. Jag förstår honom också, men jag vet inte. Finns ingen lösning antar jag. Jag ska inte låna pengar av honom för under hösten/våren när jag får csn så brukar jag kunna spara runt 5000 till sommaren, men det är så svårt när man har så höga hyror och ett jobb som betalar skitdåligt och i värsta fall lånar jag av föräldrarna. Det värsta är att han alltid vill köpa nya saker till lägenheten också. Då måste jag vara med och betala ju, men jag kan inte för säger jag nej så skiter han i det om det inte är en teknisk pryl och då får jag dåligt samvete. Jag mår skitdåligt av det, men jag säger inget för jag orkar inte tjata mer. Jag menar idag ska vi gå ut å äta bara för att han har pengar och när jag protesterar så säger han nej så jag blir arg och ledsen och han blir helt tyst och skiter i att gå ut. Istället för förståelse och att inte föreslå utgång när han vet att jag inte har några pengar! :(

Bejby:

Ni behöver itne ha helt gemensam ekonomi men han borde bidra med mer pengar än dig när han tjänar så mycket som dig och du mår dåligt av situationen. Jag tycker att han verkar väldigt omogen och dessutom verkar det inte som han bryr sig om dig. Är du säker på att du verkligen vill bo tillsammans med någon som inte bryr sig om dig?

här är en till med delad ekonomi. och en fin fördelningsnyckel. Jag betalar min procentuella andel av de gemensamma utgifterna, alltså i förhållande till min andel av inkomsten. Eftersom min m2b tjänar mycket mer än jag, så får han betala mycket mer än jag också. Känns bra så länge båda upplever modellen som rättvis!

(och så slipper jag störa mig på hans dyra bil, bensin och hobby...eftersom jag inte har körkort eller delar hans hobbyintresse... och han slipper störa sig på saker som bara jag har för mig.(och nej, det är HEMSKT sällan jag blir skjutad av honom))

finns det något känsligare ämne att diskutera än pengar. JAg ahr haft jättesvårt att slå ihop min ekonomi med min mans tills för några år sedan då jag började studera. Han har alltid sett våra tillgångar som gemensamma. Känns som en lättnad så här efter bröllopet att våra ägodelar även är gemensamma i juridisk mening.

Bejby, jag tycker inte alls att det där låter bra eller trevligt av din sambo. Visst behöver man inte dela ekonomi och du kan inte tvinga honom till ditt förhållningssätt. Men med en starkare ekonomi än din så ägnar han sig åt att "pracka på" dig sitt sätt istället... vilket faktiskt tycks ge en djupt orättvis situation där du blir beroende av honom, samtidigt som du mår dåligt av det.

Om han inte alls är beredd att kompromissa med den han lever med så tycker jag att du ska fundera på hur du vill ha livet under åren framöver! Hur skulle han förhålla sig till ekonomin om ni fick barn t ex? Tänk igenom allt detta och diskutera det ett varv till innan du binder dig hårdare till denna man, är mitt råd!