sambon tjänar mer -> hur hanterar jag det?

Vi har det likadant, men min fästman tjänar lika mycket på en dag som jag gör på två veckor, så det är extremt stor skillnad. Jag tror det beror lite på hur man har lagt upp sin ekonomi tillsammans. Från dagen vi flyttade ihop så har hans pengar varit mina och vice versa. Jag skulle nog också tänka som du om han mer eller mindre propsade på att allt skulle delas lika, för då skulle jag inte kunna göra någonting. Jag har ingen aning om hur länge ni varit tillsammans eller hur länge ni har bott ihop, men jag tror säkert att det blir lättare med tiden och till slut så blir pengarna gemensamma och det spelar ingen roll vem som tjänar vad.

Min sambo tjänar mycket mer än mig. Vi har gemensam ekonomi och hade det tom innan vi flyttade ihop. Jag hade lite svårt att vänja mig i början med att "kunna ta emot" pengar av honom. Min fd och jag hade delad ekonomi och allt delades på öret så jag var inte van att ta emot pengar från någon annan.

Tja, min man och jag har mycket lika utbildning och jobb men jag har mer yrkeserfarenhet. Han tjänar nästan alltid några tusen mer än jag - jag brukar skoja om det som "snopptillägget", för jag kommer faktiskt inte på nåt annat skäl till det än att han är man...

Skämt åsido, det var inte egentligen löneskillnaden frågan handlade om utan hur man hanterar sin ekonomi vid ojämna inkomster, stämmer det?

Jag tror som ovan att det handlar om hur man ser vilka inkomster man har och hur man ser på vad man lägger till hushållet. Jag tycker att gemensam ekonomi känns rätt självklar om man är ett par, åtminstone om man bor ihop. Är man gifta har man dessutom rätt till samma levnadsstandrad (även om det är svårt att genomdriva på annat än moralisk grund). Ofta balanserar det ut sig i pengar och tid, dvs den som inte har pengar att lägga lägger tid i hushållet och tar praktiskt ansvar istället. Om det inte känns jämnt får man diskutera hur man kan jämna ut det mer.
Gemensam ekonomi kan hanetras på olika sätt och måste inte btdyea att man har total insyn i hur varje krona spenderas. Men att man betalar efter förmåga i hushållet, så den som står för 2/3 av hushållets inkomster också står för 2/3 av hushållets utgifter tycker jag är en rätt bra formel. Sen kam man fundera på vad löneskillnaden betyder i olika social trygghet senare i livet. Bör ni kanske titta på pensionsförsäkringar? Särskilt om en tjänar mindre för att man tycker att det funkar ekonomiskt att den ena parten går ner i lön (gäller kanske mest för deltidsarbetande eller hemmavarande småbarnsmammor) så bör man titta på att "ersätta" den med en privat pensionsförsäkring, t ex.

Vi har ett system som jag tycker fungerar jättebra. Delad ekonomi men ändå inte:
Varje månad skriver vi in i ett exceldokument vad respektive har tjänat. Min sambo betalar alla räkningar och sen ser vi på procentsatsen av våra inkomster hur mycket som jag ska betala av räkningarna. Nu tjänar vi nästan lika mycket, men oftast blir det typ 47% av de gemensamma räkningarna som jag ska betala till honom. Sen när det är klart så är de pengarna vi har kvar på respektive konto våra egna. Vilket är bra då vi har intressen som kostar pengar, och man behöver inte känna att det är orättvist att han åkte till VM och gjorde av med 10 loppor när jag var kvar här, för det var hans pengar, eller köpte en ny cykel, eller att jag köpte nytt regnställ osv. Jag vet inte om ni fattar nåt av det här men...
Vad som var bra med det är att när jag var arbetslös så betalade jag mindre av räkningarna eftersom jag tjänade mindre och behövde inte tigga pengar av honom. Men sen vill jag inte vara beroende av någon annan pga pengar heller.
Suveränt för oss - dåligt för andra. hitta det som passar er bäst!

Jo, ni har rätt. Det är nog snarare hur man hanterar sin ekonomi vid ojämna inkomster. Det har alltid varit självklart från hans sida att vi delar 50/50 och det är inte förrän nu som jag börjar känna att det blivit jobbigt. Att det inte blir helt rättvisst. Vi har varit tillsammans i snart 3 år men jag kan tycka att det är lite svårt att ta upp en sån här grej. Jag antar att jag bara behöver höra från andra att det är rimligt att man gör en vettig uppdelning.

Kanske kan beskriva vårt system också om det kan inspirera/hjälpa till:

Vi har varsitt eget lönekonto där vi får in pengar. Så betalar vi vissa grejer själva, typ studieskulder, mobilräkningar, etc därifrån. Visst eget sparande har vi också.

Sen gör vi månatliga auto-överföringar till ett gemensamt räkningskonto, därifrån betalas allt som har med hushållet att göra - lägenheten, hemförsäkringen, morgontidningen, pengar till matkortet, etc. Det mesta av det går på autogiro, vi håller lite koll på flödet men det sköter rätt mycket sig självt. Insättningarna är anpassade för att precis täcka det som går ut varje månad och det brukar inte bli många kronor över på det kontot. Dessutom har vi ett gemensamt sparkonto, därifrån betalas semester och nya saker till lägenheten (typ ny kyl, nya möbler och lite större saker).

Just nu är vi särbor (trots att vi är gifta, jag jobbar utomlands) och då lägger jag mindre till räkningarna härhemma, även om jag betalar för lägenheten t ex, men mer till det gemensamma sparandet. I princip tjänar vi dock rätt lika (även om det som sagt ovan skiljer några tusenlappar och blir det mer får vi kanske fördela om insättningarna) och betalar därför nu totalt lika mycket till "det gemensamma".

Det kräver lite att man snackat sig igenom ekonomin, hur mycket man går runt på varje månad och vad som ska vara gemensamt respektive separat. Men kanske är ett gemensamt räkningskonto ett förslag du kan ge din kille som en väg in i annorlunda fördelade utgifter? Då kommer ju diskussionen om hur mycket man gör av i hushållet varje månad med respektive hur man ska fördela insättningarna rätt naturligt, tror jag. Googla på gemensam ekonomi, också, har för mig att det finns flera sajter med bra tips och artikalr om detta, som ni kanske båda kan läsa innan ni diskuterar hur just ni vill ha det.

deryn - jag är lite i samma situation men har märkt en tydlig förbättring sedan jag blev nöjd med min lön (jag lärde mig helt enkelt förhandla bättre, innan blev jag totalt överkörd av min chef). Nu känns det mest som en bonus att sambon tjänar mer.

Vi delar också lika på utgifterna, men det skiljer inte längre 10' i månaden mellan oss, så det känns ok för mig.

När man tjänar väldigt olika måste den som tjänar mer inse att man får bidra mer också, annars blir förhållandet oerhört ojämlikt! Tycker jag iaf.

Det skiljer ungefär 10000:- mellan min och min sambos lön också, men det är inget jag reflekterar över. Vi lägger 10000 var till vårt gemensamma, sen har var och en det som blir över till att göra vad man vill för samt betala personliga räkningar. Visst, jag har mycket mindre på pappret, men å andra sidan så betalar han lånet på bilen själv, han har en tusenlapp mer än mig att betala i studieskuld var månad, han har högre fackföreningsavgift etc. etc. Så i slutändan jämnar det ut sig ganska bra.

Så länge det bara är vi två så funkar det, men när/om det kommer barn med i bilden så får vi nog tänka om lite vad det gäller ekonomin...

Min man tjänar närapå dubbelt så mycket som jag. Han betalar huslån och alla stora räkningar med autogiro. Mindre räkningar och sånt utan autogiro betalar jag. Vi turas om att betala mat, jag köper allt till hemmet och det mesta till ungdomarna. Vi stämmer av med varandra om ekonomin ser bra eller krisig ut och bidrar båda med olika andel till större gemensamma utgifter, beroende på läget. Jag spenderar en del på mig själv och kläder, osv. Han aktar sig för utgifter och prioriterar sitt sportintresse, som kostar en del. Ibland släpar jag iväg honom för att köpa kostymer, annars brukar jag köpa det mesta jag vill att han klär sig i. Han unnar sig inget. Inte helt jämlik ekonomi, alltså, men det fungerar för oss.

Jag tjänar 15 000 och min sambo 25 000 så även vi har 10 000 i skillnad.

Vi räknade ut ungefär hur mycket pengar vi behöver till räkningar och mat samt lite sparande. Det blev ca 15 000 och beslutade att vi var och en skulle flytta över 60% av vår lön efter skatt till vårt gemensamma konto. Däärifrån går alla gemensamma räkningar och andra gemensamma kostnade. Pengarna som är kvar där i slutet av månaden flyttas till sparkontot att användas till extra saker som semester, julklappar och bröllop.

Nu sätter vi in 10% var direkt på sparkontot öronmärkta för bröllopet.

Detta med procent känns mest rättvist för oss för då får den som tjänar mest mest pengar över samtidigt som den får betala mest.