Existerar bra singelkillar?

Jag träffade min m2b via internet. Trodde verkligen inte att det var min grej men gjorde det mest som en kul grej. Dejtade ett par stycken och de var trevliga men inte för mig. Sen kom han: mannen. Vi träffades efter att ha chattat en vecka och blev tillsammans direkt. Han flyttade till och med in till mig nästan första natten. Låter skumt jag vet. Han har kvar sin lägenhet men bor hos mig. Vi kunde bara inte vara ifrån varandra. precis idag firar vi 6 månader tillsammans.
MEN: jag har också varit singel, också blivit dumpad och bränd. Hade jättesvårt för att lita på killar och släppa in dem. Var även rätt vaksam mot min nuvarande första dygnen tillsammans men sen sakta men säkert förstod jag att han inte var farlig utan bara underbar.
Egentligen är han inte alls min "typ". Är 11 år äldre business-kille, på gränsen till brat.
Men han är en otroligt fin människa med ett väldigt stort hjärta och det är det jag bryr mig om.
.....och så älskar han mig....precis som jag är.....

Nätdejting är kanon då man kan fokusera på annat än utseendet när man tar kontakt med en människa. Och det är ju väldigt viktigt att man kan prata och har gemensamman intressen med den man ska spendera livet med, inte bara gillar det yttre...
Så ta en chans och våga!!
Självklart blir man bränd där med, men det blir man väl på traditionellt sätt oxå??

Jag träffade också min blivande på nätet. Thank you Spray! Ge det en chans. JAg trodde inte det var något för mig heller, men hips vips hade jag en kanonkille.
Min taktik var dock att träffas ganska snart, eftersom personkemin kanske inte alls stämmer även om man har det trevligt på nätet.

Samma här. Försök träffas så snart som möjligt. Då går man inte och förälskar sig i någon som det kanske inte alls stämmer med i "verkligheten".
Dessutom blir det inte så nervöst att träffa någon som bara verkar rolig. En av mina dejter stämde de bra med men på en kompis-nivå så vi blev skitbra kompisar.
Mitt tips är alltså att inte leta aktivt utan mest att ha kul på nätet och hoppas på det bästa. Men framför allt: ha kul. Jag hade superkul på vägen på min dejter som inte va något att ha.
Lycka till!!!

Bra singelkillar finns! Det sitter en bredvid mig här på jobbet t.ex.

Viktiga egenskaper hos en kille: Han ska vara snygg & sexig!

Men det var inte min kille när vi träffades, inte i mina ögon iaf. Han var först en kollega som jag såg som en neutral kille, sen blev han en god vän och sen upptäckte jag hur oerhört attraktiv han är. Fast det håller ni kanske inte med om, om ni skulle träffa honom, för er är han antagligen en vanlig kille.
Men det som gör honom så attraktiv för mig är just att han är en sån bra kille, lugn, ärlig, trygg, rolig, gillar att göra saker med mig, är helt fantastisk mot mig och mot andra människor, delar mina grundläggande värderingar om vad som är viktigt i livet osv. Och när vi hade haft några månader av vänskap & göra roliga saker tillsammans & lära känna varandra insåg jag att jag verkligen var kär och att jag absolut ville att vi skulle vara mer än vänner... (+ att jag ville att vi skulle leka nakna med varandra eftersom jag då hade fattat hur attraktiv han vara på insidan och för mig därigenom också på insidan...)

Klargörande
1. Alltså, jag har en singelkollega bredvid mig, det är inte = min M2B

2. jag vill inte ligga med alla trevliga killar jag träffar

Träffade drömprinsen på Internet efter att en 9 årig relation tagit slut.

Han är mannen i mitt liv. Som han brukar säga till mig: Du är min ängel, vi måste ha suttit ihop tidigare men kom ifrån varandra när vi föll in i den här världen, nu har jag hittat dig min bättre hälft.

Väntar på frieri i sommar...han säger att han har en plan....

Så ge inte upp, många av de allra bästa finns kvar där ute

Problemet är väl att de flesta av oss letar partner på "fel" ställe. Krogen är väl dett vanligaste och absolut svåraste stället att hitta någon trevlig kille - utseende fixerat, halv desperat och ingen möjlighet att prata i lugn och ro. Privata fester, jobbet eller någon kurs funkar betydligt bättre, allt enligt en högst ovetenskaplig undersökning i bekantskapskretsen!!! ;)

Jodå, de finns. Min mans bror till exempel. Supertrevlig, rolig och omtänksam.

Du skriver att du faller för fel sorts killar, och undrar hur du ska göra. Kanske du ska släppa idén om att falla direkt. Prova att dejta killar som du tycker är trevliga, inte nödvändigtvis attraktiva. Bara för att se vad som händer, om du skulle kunna bli attraherad efter ett antal dejter. Och blir du inte det så har du i alla fall haft trevligt.

Hur ska du hitta killar att dejta då? Jag håller med alla andra:
- Kurser/hobbies
- Be kompisar se till att du träffar deras vänner, typ att ni har picnic eller går och bowlar i gäng eller så
- Jobbet eventuellt
- Internet

Så när du hittar någon som du har ett avspänt samtal/chat/mailväxling med så frågar du i förbifarten om han är tillsammans med någon. Säger han nej så säger du "Jag tycker att du verkar trevlig. Har du lust att ta en fika/göra en cykelutflykt/gå på bio någon gång?".

Jag blev "dumpad" redan innan jag själlv hann uppfatta det.
Min fd träffade jag som 16-åring, och han var då 25..
efter 3,5 år tillsammans, så dumpade han mig, för en fotomodell.
detta fick jag veta samma dag som jag fyllde 20 år, 6 man förra året..
till min förvåning, så blev jag inte lessen alls, utan jag visste nästan vad som hänt.
den 13 maj, en vecka senare, åkte jag ner till Trelleborg, och träffade en 16 år äldre kille som jag chattat med via msn i ca 2 1/2 år.
Blev tillsammans samma kväll :)
Den 24 maj "flyttade" jag in till honom i stort sätt.
Var hos han varje dag, och pendlade varje dag från trelleborg till skolan i helsingborg.
den 26 december flyttade han upp till mig i min lägenhet, och nu är vi förlovade, ska gifta oss den 23 september och håller även på att skaffa barn efter vårt missfall den 17/4-06.

Så vem vet?
Mannen i ditt liv kan vara närmare dig än vad du tror :)

ska vara 6 MAJ =)

Men ni är ju toppen, tjejer! Vilka fina inlägg!! Ni skulle ju kunna skriva en sån där dejting-bok för alla svenska singlar, hahaha!!! Uppmuntrande och positiva!

Jo, krogen är en rörig plats och väldigt ytlig då det hänger helt på hur man ser ut just den kvällen...pressande och krävande. Man känner ju inte ens alltid för att klä upp sig eller ens gå ut. Jag festade mycket förut, men har fått andra intressen och värden nu...

Helt rätt. Strunta i krogen. Visst kan det säkert hända där med men när/om du går ut: se till att ha riktigt roligt med dina vänner!!! Tror många går på krogen bara för att ragga. Ha helt enkelt kul och försök att inte tänka så mycket på att hitta någon. Jag vet att det är svårt!!! Hade ett flertal misslyckade "halvförhållanden" ett tag men stannade nog mest kvar hos idioterna till killar bara för att jag så gärna ville ha ett förhållande.
Så ett ytterligare råd är att känna efter vad du vill. När du träffar mr right, för det kommer du göra, så vet du helt enkelt. Nöj dig inte med någon annan. Han väntar ju på dig någonstans därute i världen. Varför då slösa tid med någon på vägen?

TS: Visst kan man träffa folk på krogen, men jag tror att anledningen till att man sällan hittar rätt där är pga följande:

1. Är man själv onykter, är man också mer okritisk =dagen efter kanske man inte alls tycker att han var ett lika stort "fynd".

2. Träffar man en person som är onykter så vet man ingenting om hur den personen fungerar i nyktert tillstånd.

3. De som bara är ute för att ha kul spenderar oftast kvällen tillsammans med ett kompisgäng- de som hänger i baren eller glider runt själva på dansgolvet är oftast deperata killar som är på krogen helg efter helg.

Du frågade:
"Vilka faktorer tycker ni är viktigast hos en bra framtida partner?
När det gäller t.ex. egenskaper, socialt liv, arbete, värderingar - allt!! "

Jag tycker att en väldigt viktig egenskap är att det är en kille som skulle kunna vara en bra förebild-någon som tycker om barn och skulle kunna bli en bra pappa.

En annan viktig egenskap är humor, likaså förmågan att hålla ett intressant och stimularande samtal. Jag tycker att det är viktigt att han är smart, trevlig, mogen och trygg i sig själv. Med "mogen" menar jag inte att han behöver vara 45+ (jag är 24) utan mer att han inte håller på med småbarnsfasoner och att man kan presentera honom för familjen utan att skämmas.

Ärlighet och pålitlighet ska absolut inte underskattas- ett bra förhållande bygger på tillit!

Sedan gillar jag killar som är lite sportiga också, eftersom jag gärna idrottar själv.

Utseendet är inte spuerviktigt, för såsmåningom kommer vi alla ändå att vara gamla och grå, och då vore det bra tråkigt ifall man valt en kille enbart pga utseendet- därför värderar jag de bestående egenskaperna högre. Men givetvis vill jag att killen ska vara attraktiv i den mån att jag tycker att han är fin...vissa killar tänder man inte alls på rent fysiskt och då tror jag att det kan vara svårt att vara mer än bara kompisar. Även sexlivet ska ju fungera.

Mycket bra och sunda idéer!!!

Hej Flower!

Jag har precis blivit "dumpad" och känner precis som du beskriver, jag är arg, ledsen och sen arg igen. Fruktansvärt.
Jag vet inte vart man kan träffa bra singelkillar. Utan jag skulle vilja fråga dig hur du lyckades gå vidare? När slutar det göra ont?

Låva;

Åh, tungt....stackare, hur mår du? När hände det?

Usch, känner verkligen med dig....*kramar om*....

När det gäller att gå vidare så är det lite olika. Beror på hur beredd man var på själva slutet. Kommer det väldigt plötsligt, kan det ta lite längre tid. Och var man mentalt beredd på det, och kände att det var på väg att ta slut, så blir det inte samma chock.

För mig tog det ca 6 månader av idisslande...grubbel och ilska blandat med depp, rädsla - ja, allt! Plötsligt föll allt och man var bara ensam... Sen alla minnen...

KRAM!!

Jag tycker viktiga faktorer, förutom humor, intelligens osv, är att ens liv passar med varandras.

Dvs om jag är hästtjej och iväg 5 kvällar i veckan, så är det ju rätt bra om han har något intresse som håller honom upptagen i ungefär samma utsträckning.

Om jag gillar att sitta hemma framför TV'n så kankse det är mysigt om han är en hemmakille oxå.

Balans är vad jag vill förklara...

Sen är det ju bra om båda har ett socialt liv vid sidan av varandra.

träffade mitt ex när jag var 16 år (han 20 år) och det höll ändå tills jag var ca 24 år...men då sprack det så det stod härligan till!
Inte nog med att han ljugit och manipulerat och haft sig, neh - utomlandsresan jag lånade honom pengar till visade vara en "förlovningsresa" och inte en semeterresa efersom han förlovade sig där borta med en tjej han haft kontakt med ett tag... ställde dumt nog upp som borgenär också vid ett tillfälle och det gick ju åt skogen det oxå...
Var otroligt smärtsamt att inse att killen jag trodde jag kände och älskade bara lekt med mig...
MEN så sade det klick mellan mig och en kompis kompis som råkar vara den underbaraste någonsin och nu planeras det giftermål ;)
Life works in mysterious ways! :)
och nya killar träffar man där man minst anar det...

PS
och både han och jag är fullkomligt värdelösa (!!) på at flörta och dyl men det gick ju bra det också :)
Vi varvade träffar med långa samtalsstunder på nätet där det lixom blev lite lättare att prata, iaf var det så för oss...