• Alexandra25

    Skäms för svärföräldrarna!

    Jag har nog världens pinsammaste svärföräldrar. Jag skäms för dom så mycket att jag och min kille har varit tillsammans i 4 år och jag har fortfarande inte presenterat dom för mina föräldrar. Jag skäms för dom så mycket! Ni vet inte hur det kändes att komma hem till dom för första gången. Pappan går runt med skor inomhus, dom har inga kökslukor i köket, inga möbler som liknar varandra, smuts överallt, tapeter från 70-talet och självklart världens röra. Jag var så chockad att jag nästan gjorde slut med min kille som jag då hade varit tillsammans med i 2 månader. Jag kommer från världens renaste hus med världens petigaste föräldrar. Jag fattar inte ens hur jag ska presentera parterna för varandra, jag menar om jag nästan fick en hjärtattack så kommer mina föräldrar att dö.
    Vad ska jag göra? Jag pluggar till byggnadsingenjör och har flera gånger föreslagit renovering till mamman i familjen men dom bryr sig inte om sånt säger dom!
    Är det någon som vill ta över de här svärföräldrarna????? Gratis!!!

  • Svar på tråden Skäms för svärföräldrarna!
  • Alexandra25

    På era svar så låter det som om dom är världens bästa familj. Jag kan underrätta er om att min respektive är i Afganistan på FN tjänst och dom har inte skrivit ett enda brev till honom. Han ringde och var jätte ledsen och jag fick ringa upp svärföräldrarna och säga till dom att dom ska skriva. Pappan som har varit arbetslös i 10 år sa att han skulle skriva upp det i sitt schema. Min respektive skäms för dom också men det är som han brukar säga: Vad ska man göra det är ju ändå ens familj. Dom bryr sig inte om det yttre men inte om det inre heller.

  • Sandi99

    Ovanstående bekräftar nästan Trollet...

  • Makamurfen

    Förlåt för äckleriet - troll räcker väl antar jag...

  • Englabarn

    Kan d vara så att de inte har d så gott ställt om nu pappa har varit arbetslös i 10 år? Kanske prioriterar mat framför luckor osv?
    Kändes iaf ganska olustigt att läsa din kritik till dem...

  • Pans

    Ja du, inte så lätt att förstå att det var det inre som du hade kritik mot när du endast skrev om yttre saker som brist på köksluckor t ex.

    Man väljer ju inte sina föräldrar och till en viss gräns kan man stå ut med egenheter och att man blir sårad gång på gång. Till slut kanske man ändå måste göra ett val och bestämma sig för hur mycket man ska ta egentligen. Jag tror att man i ett sånt läge bör tänka på sig själv och sin blivande familj.

  • honungsfågel

    Alexandra25

    Jag tror jag kan ha en aning om hur dukänner dig. Men min situation är precis tvärtom, det är min mamma som inte har "samma" prioriteringar som mig och min sambos familj. Hos henne är det oftast lite stökigt och möblerna är inte det modernaste. Hennes hem är egentligen tvärtemot mitt eget. Men jag skäms inte för henne eftsrom alla har olika prioriteringar här i livet. Men jag tror, som någon redan skrivit, att det är bäst att ses på neutral mark. Gå och fika eller gå på restaurang tillsammans. Eller träffas hemma hos er. Att hans föräldra sedan inte uppför sig som man ska, eller att de inte behandlar sin son rätt, det får stå för dom. Du kan inte ta på dig ansvaret för det! Denna problematik har oftast vi kvinnor (tror jag), vi tar på oss ansvaret för allt för många i vår närhet. Mitt råd är: var er själva, strunta i svärföräldrarna (man kan inte ändra på människor) och försök att göra det bästa av situationen.

    Lycka till!

  • Nanonino

    Men snälla ni, vad ni dömmer hårt. Man kan nästan tro att ni själva aldrig rynkat på näsan åt andra... fast ni gör det ju nu!

    Har hört talas om en mening som löd ngt liknande:
    " Låt den som aldrig syndat, kasta den första stenen"

    Jag har varit hemma hos folk, där jag knappt vågar sätta mig ner på en stol. Det har inte att göra med lite damm i hörnen, och absolut inte med att jag skulle vara pendant (städa gör jag när jag orkar) utan helt enkelt för att det är så fruktansvärt skitigt och äckligt snuskigt!

    Jag förstår dig Alexandra25, du behöver inte berätta varenda liten detalj... det räcker att läsa mellan raderna... Dessvärre har jag inte någon lösning att ge dig. Bara lite råd. Alla är olika, om du/ni inte mår bra av det, så undvik det. De är själva vuxna människor, och så länge dina egna föräldrar är "logiska" nog att inte döma din karl pga hans föräldrar... så är det ju inte någon fara.

    Annars, vid besök hos dem: På med ett leende, på med skyddslappar för ögonen, tofflor och handskar . Det är bara för en kort stund.

    Lycka till!

  • Stjärna

    Förstår din oro, har varit i en liknande situation men... Dina föräldrar har levt ett långt liv, de har troligtvis träffat människor du inte har en aning om.

    Förhoppningsvis är de vuxna, mogna människor som hanterar situationen på ett moget sätt. Samt tror jag inte att de dömmer din pojkvän efter hur hans föräldrar är.

    Tyvärr kanske de dömmer svärföräldrarna (inombords) men det har ju du också gjort.

    Tycker inte att du ska skämas över dem, du kan ju inte rå för hur de har det? Bit i det sura äpplet och bjud ihop alla föräldrarna. Kanske kan du tala lite med dina föräldrar om det innan, om det känns bättre för dig. Lycka till!

  • Englabarn

    Jag kan ärligt säga att jag blev ledsen över ditt inlägg, det var trist att du dömde de så hårt... kändes som att du "ansåg dig själv finare"? Men jag menar Ej att "trycka ner dig" på något vis, hoppas du förstår.

    Jag vet själv hur det är, samma problem; men insett att JAG kan inte göra något åt deras situation? Jag kan inte rå för hur dem har d, och jag skall ju inte behöva stå till svars inför mina föräldrar hur min blivandes föräldrar ha det? Eller hur? Det går ju liksom inte. Mina föräldrar är SÅ olika min blivandes, men jag har hela tiden varit öppen med det;berättar för m&p om hur de lever&har det osv. (För att jag själv reagerade i början och för att jag var nervös över hur mina föräldrar skulle "fixa det"). Visst det är ganska främmande för dem och de kan inte riktigt förstå ibland hur man kan leva så? Men samtidigt så kan ju säkert inte hans föräldrar förstå hur mina föräldrar vill ha det osv...

    Vad jag vill komma till är väl att huvudsaken är att du och din blivande blir lyckliga och att ni får det bra! Sen om engagemanget endast kommer ifrån din familj så får det väl vara så? Lev på det istället och var glada att ni har dina föräldrar! Gäller att välja glädjen, att ödsla för mycket tid på det negativa bryter ner en totalt. I know...

    Önskar dig/Er all lycka till!
    Mvh Englabarn

    Ps)Har du försökt att tala med din familj om hur hans familj har det/lever?Pratat om att du&Ni tycker det är jobbigt osv?(Ds

  • Julibrud 40+

    Jag försöker leva efter devisen "var och en skäms för sig" Du kan inte ta ansvar för hur andra lever, särskilt vuxna.
    En fundering dock; om era ev framtida barn vill hälsa på hos farmor och farfar - Hur kommer ni att göra då?

Svar på tråden Skäms för svärföräldrarna!