Vem leder er till Altaret?

min mamma ska lämna över mig

Min häst för mig till altaret

Om du vill ha åsikter så tycker jag att det är allra finast när man går in tillsammans av den anledningen att jag tycker att det är fint både på ytan och på djupet.

Däremot så kan alla möjliga kombinationer vara vackra rent utseendemässigt så klart. Vad det betyder på djupet är ju upp till betraktaren. 

För att citera fader Jonatan i en tidigare tråd:

 

"I vigselgudstjänsten är mannen och kvinnan ”sakramentala aktörer”. Vid dop är det prästen som är Guds förlängda arm som utför den heliga handlingen, men vid vigsel är det brud och brudgum som utför den direkta ”prästtjänsten”. Mao: prästen är ett vittne med juridiska och kyrkorättsliga befogenheter, och prästen leder kyrkans bön och välsignelse för brudparet, men det är brudparet som utför vigandet. Brudöverlämnandet fördunklar detta liturgiskt – ”dramatiskt” om man så vill – genom att skjuta fokus bort från brudgummen och mot bruden, medan gemensamt intåg tydligt understryker brudparets sakramentala roll."

 

"Tvärtom för överlämnandet in en konstig assymetri i gudstjänsten, där brudgummen av någon anledning inte ska "gå fram" och där brudens far får en framskjuten position som varken brudens mor eller brudgummens föräldrar får någon motsvarighet till."

 

Ah, nu saknar jag Molson Canadian (tror det var hennes nick). Hon var en hejare på just den här delen och med passion (om än kanske något hetlevrat ) förmedlade sin tro.

 

 

Du är inte dålig du heller...

Tack . Mitt "problem" är att jag är ateist och det känns komiskt att lägga fram just de argumenten. Mitt behov av symmetri bottnar i annat och jag har stor förståelse för den präst som arbetar för likhet i vigselgudtjänsten.

Nu vet jag inte i vilken tråd det skrevs om starka kvinnor och att bröllopsgästerna kände bruden och att överlämningen därför inte kunde tolkas som en ”brudöverlämning” av någon närvarande. Det kan ha varit någon tidigare tråd också. Inte lätt att hålla reda på. J

Då vill jag bara uppmärksamma er på att inte göra misstaget att med utgångspunkt från kvinnans rättsliga ställning under medeltiden tro att hon var en av mannen undertryckt varelse.

Under ett visst utvecklingsskede har äktenskapet haft karaktär av kvinnoköp. Det var det primitiva samhällets enda möjlighet att i laga form reglera förhållandet mellan man och kvinna. Med dagens ögon förefaller det måhända stötande. Då begår man misstaget om man häri ser ett uttryck för ringaktning mot kvinnan. Avsikten med brudköpet har sannolikt varit att förekomma kvinnorov och köpet har ursprungligen säkerligen närmast varit ett skydd för kvinnan. Lagen anpassade sig efter det praktiska livets krav. Även om köp av brud förekommit är det därmed inte sagt att en sådan transaktion skulle vara att jämställa med boskapshandel eller köp av träl. Man ska alltså inte dra slutsatsen att de nordiska kvinnorna vid giftermålets ingående var liv- och själlösa objekt för mannens handlande. Tänk på kvinnorna i de isländska sagorna. De var inga veka våp och mähän direkt J.

Mellan man och kvinna härskade också i forna dagar i regel det goda kamratskapet trots alla olikheter i kvinnans ställning då och nu. Att mannens husbondevälde inte bottnade i någon ringaktning för kvinnan framgår av att hustrun vid mannens frånfälle övertog hans makt som husbonde på gården. Änkan hade också för övrigt en med hänsyn till tiden förhållanden jämförelsevis självständig ställning. Under tidig medeltid var varken mannen eller kvinnan i främsta rummet individer de var framför allt medlemmar i ätten som förde med sig vittgående förpliktelser.

En liten ironi som kan läggas till här är att kvinnan räknades som omyndig tills hon gifte sig.

I princip myndig om hon blev änka men åter omyndig om hon gifte om sig.

En länk till förändringen av kvinnans myndighetsålder:

 

http://www.domboksforskning.se/lagar/Myndighetsalder%20for%20kvinnor.htm

Har man föreställningen att utvecklingen under medeltiden gick mot en allt större frihet för kvinnan och att kyrkan var den pådrivande kraften ska man komma ihåg att det var påverkan från kyrkan som berövade kvinnan rätten att vara giftoman.

Sveriges äldre lagar, landskapslagarna, gav kvinnorna dessa befogenheter (giftoman var i första hand far eller mor). Till förmån för vigseln bekämpade kyrkans män den gammelgermanska giftomannainstitutionen. Ändringen kom redan i Magnus Erikssons landslag som samtida med stadslagen (ca 1350) stadgade att giftoman skulle vara ”man och ej kvinna, dock med moderns råd”. Möjligheten för modern att inneha giftomannens vidsträckta befogenheter berövades henne likväl som ättens övriga kvinnor. Kvinnans rättsliga ställning försämrades.

Först 1908 kunde vi i Sverige vigas borgerligt överallt i Sverige igen efter 1734 års lag som var det slutliga beviset på sönderfallet av de äldre formerna inom äktenskapsrättens former. Rätta mig om jag har fel – från början (1908) kunde inte kvinnan vara borgerlig vigselförrättare. Vet någon vilket årtal kvinnan återigen kunde vara borgerlig vigselförrättare?

Jag tycker just det här med kvinnors myndighet är så otroligt skumt!

Att hon är omyndig signalerar ju att samhället inte tycker att hon kan ta hand om sig själv men det här att hon kan bli myndig men sen återgå till att bli omyndig är ju bara konstigt!!

Är du änka är du tillräckligt kompetent men om man gifter sig igen så blir man åter okompetent..

Bara en massa ??

En studie som bla framför åsikten att det var för att underlätta det praktiska livet som det såg ut då (s 102 tror jag). Ja, en del annat framförs också . Kanske några frågetecken får sin förklaring?

 

https://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:vCqkhXXpCLQJ:https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/27590/denmedel.pdf%3Fsequence%3D1+charlotte+vainio+den+medeltida+svenska+husfrun&hl=sv&gl=se&pid=bl&srcid=ADGEESh3lSnfPQOHJoVcYAb4qeYEf6BijgqPP0AXOffsHN20y5ZIi01U4HgHXi2WOLl4j6NyPywTotzWsVfnGvAA5f8q763RLVOQYXaJ_JiDIyS8iBAVSIS8FnBsrolzS-F-s6QBYd1u&sig=AHIEtbQ9KPD_eXLJNdVkxpMoLJHgpw1V4g

 

Om inte länken funkar googla Charlotte Vainio - Den medeltida svenska husfrun och lagen. En studie i förmyndarskap, begränsningar och möjligheter.

Det måste ju grunda sig i att de tyckte att endast en person per hushåll kan vara den högsta bestämmande makten. el?

Mannen skulle bestämma. Så ser det fortfarande ut i större delen av världen idag.
Ingen man - kvinnan fick bestämma själv.