Vem leder er till Altaret?

Varför just din pappa? Varför inte din mamma? Och har din präst sagt ok till detta (om du inte gifter dig borgerligt förstås)? Och varifrån kommer denna dröm om att gå fram med sin pappa? Jag är bara nyfiken på varför, för jag förstår inte detta riktigt själv nämligen...

Varför nästan alla så gärna vill gå just med sin pappa och väldigt få ens tänker tanken på sin mamma, om man nu ska ledas fram av någon alls... väldigt få killar vill ju gå med sina föräldrar, trots att det ju i väldigt många fall är mamman som haft ansvaret för sin son i mycket större utsträckning än någon pappa har haft ansvar för sin dotter.

Tack, Knyttan! Mycket bra summerat från tidigare diskussioner!

Precis sa kanner jag ocksa sa min man star framme vid altaret med sin bestman. Sen gar vara nabbar och tarnor in och sen staller sig alla upp, musiken hojs och sa kommer bruden dvs jag :) och gar sjalv in. 

Jag gick tillsammans med min make till altaret. Kommer från en tradition där pappan för bruden till altaret men vi valde att inte göra så.

Planen för vårt bröllop som det ser ut nu är att jag ska gå själv upp för altaret med en tärna och näbb en stund framför mig och att min blivande väntar där tillsammans med sin marskalk.

Jag håller med om att det säkert är ett jättefint ögonblick att gå in tillsammans men vi ska få sakna varandra lite. ;) Jag kommer spendera dagen med mina vänninor och tärnor och inte se min m2b förrän jag går upp för altaret.

Men jag gör också att vi får båda vigselringar vilket inte är svensktradition. Jag kanske är påverkad av filmer men jag utgår även från min mors traditioner och hon är från usa.

Jag hoppas prästen låter mig gå själv annars får jag hitta något annat vilket är synd.

Så för att man varit mer aktiv på BT så har man mer rätt i sina argument?? Ett argument om att "det är fint" "så har jag alltid tänkt mig" räcker inte? Vem bestämmer det? Väldigt okunnigt att skriva att "Om du lär dig att vidga dina vyer och sätter dig in i frågan lite (och gärna kommer med något hållbart argument FÖR överlämning förutom de ovan nämnda) så är jag beredd att prata vidare". Alla har rätt till sin åsikt och det är inte upp till dig att bestämma om den åsikten/orsaken är adekvat eller inte. Som sagt, lite respekt och höjd på denna diskussion hade inte varit fel!

Det som man kanske inte tänker på är - och det har flera i o f s påpekat - är att en kyrklig vigsel inte enbart är en angelägenhet för brudparet eller deras närmaste. Även om just du inte ser något könsdiskriminerande i brudöverlämning, så kan andra uppfatta det så. Det du ser som romantiskt utan att ägna innebörden någon djupare tanke, tas av andra till intäkt för att gamla könsroller fortfarande är OK.

I Sverige finns många unga kvinnor med rötter i andra kulturer som lever under stort tryck att böja sig för en annan  syn på kvinnans ställning än den som t ex Svenska kyrkan vill uttrycka i ordningen för vigsel. För dem är det naturligtvis en stor hjälp att kunna säga: "Här i Sverige är kvinnor och män jämställda! Ingen annan bestämmer vem jag ska gifta mig med, och den dag jag gör det sker det på lika villkor. I svenska kyrkor går mannen och kvinnan tillsammans till altaret, utan fädernas inblandning." 

I dagarna är det tio år sedan Fadime Sahindal mördades av sin far för att hon lät kärleken gå före patriarkala traditioner. Hon har blivit en symbol för unga kvinnors rätt att själva bestämma över sina liv. Att vigslar med brudöverlämning överhuvudtaget är tänkbara och disuteras seriöst är ett svek mot det Fadime dog för. 
    

Jag tror knyttan försöker motivera varför man lägger fram sina argument om och om igen. Det är inte särskilt ovanligt att man hör "kan ni inte bara acceptera att jag vill gå in med pappa, alla tycker olika" eller liknande. Jag tycker att man både kan acceptera att alla har en egen vilja och ifrågasätta samtidigt. Sedan kan både sidor uttrycka sig klumpigt ibland. Ingenting blir bättre av att kalla kvinnor "kossor" som leds fram till altaret, eller att säga "det är MIN dag så JAG gör som JAG vill" när symbolikfrågan kommer på tapeten.

Det är tyvärr lätt att förlora tålamodet när den triljonte kvinnan kommer och säger "jag vill gå in med pappa för att det är fint och tradition", eftersom man har hört det så många gånger tidigare. Tyvärr går det ut över någon "oskyldig" som inte varit med om diskussionerna innan. Ett enkelt inlägg där man upplyser bruden om vad som är tradition i svenska kyrkan hade varit snällt och upplysande, men istället kanske man går igång med hela artilleriet på en gång och drar fram den mer subtila symbolik-diskussionen vilket mycket väl kan kännas hotfullt.

Symbolikfrågan har nämligen en tendens att handla om symboler som gör att många kanske tar illa vid sig. Brudar som är för brudöverlämning brukar säga något i stil med "Men det viktiga är vilken symbolik det har för mig. Jag ser det som att jag lämnar ett kärleksfullt hem för ett annat!. Och då kontrar motståndarna med att solkors är ett exempel på att man inte själv kan bestämma vilken symbolik någon har. Även om solkors har en fin betydelse för många kan man inte helt ostört brodera dem på sin brudklänning och skrida in.

Den här meningen är ju bara rakt tillbakaskickad till Sagoprinsessa, som var den som sa precis så först. Alltså att man inte ska tycka att brudöverämning är fel-utan vidga sina vyer. det är för övrigt vanligt återkommande i de här diskussionerna-de som tycker brudöverlämning är bra säger sig vara vidsynta eftersom de inte har något emot att andra väljer att gå tillsammans.

Men, det behöver faktiskt inte vara så att man per automatik är trångsynt för att man uttalar sig emot ett visst fenomen. Man behöver heller inte vara fientligt inställd mot enskilda personer även om man tillochmed rent av avskyr fenomenet i fråga. Tvärtom kan det ibland visa på att man satt sig in i en fråga och tagit ställning utifrån argument och övertygelse. Inga garantier dock.Mankan ju vara en gammal envis Tjalletvärvig också föralldel.

Men man måste kunna vara bestämt och öppet emot och uttrycka sina argument om varför utan att omedelbart anklagas för att gå till personangrepp, vara okunnig, trångsynt eller urspårad. Det brukar inte ta många minuter förrän någon tagit personligen illa vid sig och läser "du är dum i huvudet" mellan raderna.

Bra skrivet!