det heter b o r g e r l i g t

Sedan heter det "citationstecken"! Inget annat. Stör mig nåt oerhört att höra eller läsa "situationstecken". Hur kan det vara logiskt att använda situationstecken när man citerar?

Tja, jag säger ibland "fnuttar" om citationstecknen när jag inte kommer på ordet...

Puffar, på förekommen anledning...

Haha, underbart! Härligt med fler språkpoliser! Stör mig ofantligt (nej, det är inget jag är rysligt stolt över, att jag stör mig på såna värdsliga ting) på särskrivningar. Det heter FESTHÄFTE. Också på förekommen andledning.

Anledning menar jag förstås!

Som inflyttad norrlänning i småland så stör jag mig otroligt på alla som säger cyklen, nyklen,  tigren, ett apelsin, en paket... Hua!

För att inte tala om missbruket av de och dem!
 Det stör mig så att jag inte kan koncentrera mig på det faktiska innehållet i texten när jag ser detta missbruk. 

"Familjen Karlsson har flyttat, dem bor i ett stort hus" 

Jag kan inte hjälpa det, men jag retar mig också på vissa saker. Det är en sak med dyslektiker, en annan när folk inte bryr sig eller försöker ens. Särskrivningar är så vanligt att man inte ens slipper det i tidningar eller liknande ställen. Kan skratta riktigt gott åt "sjuk gymnast", "billiga barn cyklar", "kass personal sökes" osv. 

Om man känner sig osäker på om det ska vara de eller dem, är det nästan bättre att konsekvent skriva dom istället. Vart är ett annat ord som man inte riktigt behärskar, enligt min uppfattning

/Språkpolisens frivilligavdelning
 

Håller med! Dem och de, hur svårt ska det vara! Kan man inte skilja på dessa så kör på "dom" i stället för att visa på sin okunskap (som man försöker dölja men bara framhäver ännu mer).

Vart och var kan man ju annars byta ut mot norrländskans "vars" så var det problemet löst också :P

För att inte tala om användandet av "på grund av" (negativt) och "tack vare" (positivt)... morr...