det heter b o r g e r l i g t

Åh, ja, här är en till! Jag tappar helt fokus... för att inte tala om särskrivningar... "jätte fin", "super bra" och annat. Jag dör lite varje gång.

Jag vill nog ändra "alla som använder ord fel..." till "de flesta som..." för de allra flesta har ju inte dyslexi, utan är bara obildade eller ignoranta.

Jag har flera nära släktingar med dyslexi. De har oftast inga problem med att skriva ihop. Däremot kanske inte alltid ser felstavningar etc. De få vara lite mer noggranna än andra, men de har lärt sig tekniker för sådant.

Men självklart är man ursäktad om man har läs-och skrivsvårigheter. Det är ett handikapp (som det finns olika grader av) och som jag önskar fler tog hänsyn till. Jag tror t ex att om alla tänkte lite mer på att vårda sitt skrivna språk så skulle det underlätta för många dyslektiker.

Dessutom är det många som skriver väldigt "hänsynslöst" (om man får säga så) t ex genom att inte styckeindela ordentligt och skriva uppsatser utan så mycket som en radbrytning, strunta i stor bokstav i meningars början, skiljetecken etc. Det gör att åtminstone jag klickar mig därifrån omgående, trots att jag inte lider av några läshandikapp.

Det är extremt få ord i svenskan som skrivs isär. Jag kan inte komma på ett enda tror jag... sedan är det ju många uttryck som blivit till "ord" och som därför kanske skrivs ihop trots att det från början inte är ett enda ord, som "i alla fall". Har sett att det ofta skrivs iallafall. Men hellre det tycker jag...

Min sambo var hopplös på det där från början, men han har lärt sig :P När han är osäker så tänker han sig ett kommatecken mellan varje ord, och läser sedan ut meningen högt för sig själv med en liten paus på varje komma.

Om man läser varje ord för sig i den här meningen: "Jag, mår, jätte, bra" så låter det ju väldigt märkligt... om man i stället läser ut "jag, mår, jättebra" så låter det mycket bättre.

Jag kom på en till sak jag stör mig på :P

- "Ett minne blått"? Var kommer det blå in i minnet? "Ett minne blott" i betydelsen "Endast ett minne" känns mer logiskt..

Jag tycker nog inte heller det är en klassfråga, snarare en bildningsfråga (bildning är alltså inte att förväxla med UTbildning). Däremot så kanske ett vårdat språk är mer nödvändigt i "högre klasser" därför att man snabbt blir dömd som lite korkad annars (upplever jag iaf, som stundtals rör mig med många av dessa människor), och därför är det vanligare i dessa kretsar. Men ett vårdat språk är absolut inte förbehållet dem...

Jag tror att mitt språkintresse kommer av att jag läst så otroligt mycket böcker under min uppväxt. Om man har mycket text "i huvudet" så är det lättare att se när det ser märkligt ut. Om man bara läser det man själv och andra skriver, och aldrig redigerade eller redaktionella texter, hur ska man då få en referensram till hur saker ska vara? Det är åtminstone mycket svårare... Mina högskoleutbildningar har också varit väldigt givande eftersom mina lärare varit språkpoliser allihop även om ämnet varit något helt annat...

Och på tal om det så kom jag att tänka på en annan felstavning som jag stör mig på, även om den inte är så vanligt förekommande just här...

Fliis, fleese, fleec, flece, flees etc... Hur svårt kan det vara? Är det så svårt att stava till fleece?

Mobbning? Var är någon enskild person utpekad eller påhoppad? Snarare så är väl den här tråden ypperlig så man får "avreagera sig" utan att behöva hoppa på i andra trådar (det gör jag bara om det är fullkomligt oläsligt pga att det inte är styckeuppdelat öht). Dyslexi har vi redan avhandlat, och det tycker jag ofta lyser igenom om det beror på det, och ingen med dyslexi behöver ta åt sig...

Är det fult att bry sig om språket? Självklart utvecklas språk, och Word är nog den största språkdödaren som finns, så akta dig för det... väldigt många ord existerar inte i dess ordlista och till följd får man en massa särskrivna ord som skär sig i ögonen på mig.

Och varför ska man acceptera att folk inte "kan" stava? Beror det på ett handikapp så är det en sak. Då köper jag att man inte "kan". Annars beror det troligen på att man inte bryr sig, och det tycker jag är väldigt illa. Jag är så illa att om ett inlägg är oläsligt pga obegripliga förkortningar, uteblivna skiljetecken, inga stycken etc - ja, då läser jag oftast inte inlägget därför att det tar för mkt kraft. Om personen inte bryr sig tillräckligt för att göra inlägget begripligt (för hade denne läst igenom själv så hade h*n troligen upptäckt att det var svårtytt) så bryr jag mig faktiskt inte om att läsa eller svara heller.

När jag läser jobbansökningar så förväntar jag mig att språket är korrekt. Självklart efter bästa förmåga, men de mest basala sakerna som att styckeindela, sätta ut skiljetecken och stava rätt krävs i det arbete jag har. Sedan måste man inte kunna en massa akademiska uttryck och fina ord, utan det viktiga är att det som står är tydligt och korrekt.

Om alla stavade rätt och skrev med hög läsbarhet är jag övertygad om att det skulle underlätta för alla som faktiskt har dyslexi på riktigt.

Word!

Jag skrev ett näsan identiskt inlägg med ditt innan idag, men hann aldrig skriva klart :P Jag håller med om varje ord, och tycker inte det låter särskilt konstigt.

Någon som jag kan irritera mig på är människor som alltid måste skriva "talspråk". En del mer komplicerade ord, eller mer avancerad ordföljd, har en mer exakt innebörd än att skriva "enkelt" och på samma sätt som man pratar. Men när man pratar så kan man säga fler ord utan att tappa bort den som lyssnar, och också betona dem på ett sådant sätt att det inte uppstår förvirringar, syftningsfel etc. Man ser dessutom om den man pratar med har förstått... När man skriver har man inte den möjligheten, så att använda mer exakta ord gör ju att man inte behöver använda lika många - och då riskera att tappa läsaren.

Framförallt opraktiskt... det finns ju faktiskt ett syfte med att skilja på de och dem... ett liknande (om än inte helt jämförbart) exempel är ju engelskans "you" som kan syfta både till "du/dig" och "er". Det kan uppstå mycket förvirring pga det...

På tal om "snott" så undrar jag varifrån uttrycket "lägga rabarber på" kommer ifrån... någon som vet?

Haha... så tokigt det kan bli...

Här är förresten en rolig busringning på ämnet: sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=3874466