Jag har funderat på det här med själva vigseln..
Vissa har ju att brud och brudgum går in tillsammans, och andra att "pappan" ger bort bruden där framme...
Jag tycker att det ser mer romantiskt ut när bruden kommer fram till brudgummen å blir bortgiven(!?).
Men i mitt fall skulle jag isf inte gå med pappa utan med mamma för står närmare henne, men det blir ju lite knasigt mot pappa??
Vad anser ni?
Ursäkta mig, men jag kan inte begripa varför prästen har nåt emot överlämning? Vi gör ju i stort sett samma sak vid dopet, överlämnar till en beskyddare. Men varför prästen ska ha en åsikt om detta? Det är ju ert bröllop. O det står väl ändå inget i bibeln om att vi på 2000-talet inte får bli överlämnade av våra föräldrar...?
Hade ett dilemma om jag skulle överlämnas eller inte, men eftersom jag har en riktigt pappa och en världsbäst låtsaspappa så kan jag inte välja mellan dom. Mamma kan överlämna mig, men jag är snart 30, har barn sen tidigare o gift en gång innan så det känns som jag är gammal nog att överlämna mig själv.
Alltså gör vi en kompromiss: jag överlämnar mig själv. För det är ju egentligen det som det handlar om: att överlämna sig själv, sitt hjärta, sin kropp, sin kärlek till sin blivande. Han vill stå där framme, han är lite traditionell av sig...hihi...
Så vi gör så här: Vi ska vara utomhus i en gammal klosterruin. Min blivande och hans bestman (kanske två) står framme vid altaret. Musiken startar och då lyfter två personer undan draperiet (istället för att dörren öppnas) och voila där står jag.
Har dock inte riktigt kommit fram till om tärnorna ska gå före mig eller efter mig...
MsChevy.. är din man från ett land där man har brudöverlämmning?
Eftersom tradtionen i Sverige är att man går in med varandra som om han är traditionell av sig och svensk bör han gå med dig in,
Darkhorse: ja men å andra sidan hur länge var det kyrkans sed att präster skulle leva i celibat och inte fick gifta sig? Min åsikt är kristendomen säger sig handla om kärlek och godhet, att vara den gud vill att vi ska vara, do good, get good osv. Och jag tror nog att kristendomens gud vill att hans/hennes folk ska vara lyckliga och tror inte han/hon skulle ha något emot att vi väljer att bli överlämnade, bara det gör oss lyckliga.
Svenska kyrkan måste nog öppna ögonen och ta in nya vyer och sätt om den ska överleva. Dinosaurierna tog ut för läääänge sen...
Kattpoet: haha, nej, det gör han inte. Han kommer från Norge. Men han är traditionell av sig och de bröllop han har varit på har varit med överlämnande.
Men jag är å andra sidan är jag ganska fritänkande. Jag är inte kristen (ingen annan religion heller för den delen), så vår vigsel blir en väldig kompromiss. Han vill ha präst, okej säger jag så länge jag slipper snacket om gud hit o gud dit, mitt förslag är att ersätta ordet gud med kärlek, för bibelns budskap är väl ändå kärlek, så det borde ju bli samma sak. (Ja, jag vet att nån garanterat kommer bli sur på mig nu, men alla har olika åsikter)
Han vill att jag ska bli överlämnad för han vill stå där framme och "se min vackra brud komma gående till mig". Kompromissen blir då att jag går fram själv.
Och det är väl det som hela äktenskapet handlar om: att kompromissa. Det är iaf min och min blivandes åsikter.
MsChevy, prästen begår tjänstefel och kan förlora sitt jobb om han/hon tar bort Gud från vigselakten, det är något du inte kan ta bort.
Du kan inte heller ta bort psalmer så ni kanske bör tänka om och låta honom kompromissa och bli vidga av en borglig vigselförättare.
Ms Chevy, det kommer inte an på dig och din blivande make att själva kompromissa med varandra om hur Svenska kyrkans gudstjänstordning ska se ut. Den är bestämd av kyrkorådet och vare sig prästen själv eller någon annan-allra minst två gudstjänstdeltagare som ytterst tillfälligt deltar i en enda gudstjänst, kan ändra på den hur som helst.
Det finns en lång tradition av borgerliga bröllopsceremonier också i landet. Var sanna mot er själva och välj det istället, och inse att "gud hit och gud dit, liksom är vad en gudstjänst går ut på. Gud är själva huvudsaken. Inte bruden. Hör - och häpna!
Att du inte ens har en önskan om att försöka förstå eller visar den minsta respekt för vilka motiv en präst kan ha för att säga ja eller nej till saker, och dessutom uppenbart tycker att du borde ha företräde med dig och dina önskningar, framför prästen och dennes proffession, gör dig till ett klassiskt BT-exempel på precis det som är så tröttsamt och kliar så i ögat på den som tycker att man faktiskt kan visa en aning respekt för den trosuppfatting man väljer att vigas inför.
Ja MsChevy, du är ett typexempel på det fenomen som bl a Passionsblomman beskrivit i ett inlägg här tidigare.
Vänligen gift dig borgerligt och utforma din vigsel som du vill. Annars, finn dig i kyrkans gudstjänstordning.
Lycka till med ert bröllop, hoppas ni får en fin dag.
