Amerikanskt alt svenska seder?

Kan bara applådera Passionsblommans inlägg, hon har lyckats sätta ord på det som man irriterar sig på och som gör att man (jag) går igång när brudöverlämningsdebatten tar fart.

Jag bryr mig faktiskt inte hur ni utformar era vigselceremonier vid en borgerlig vigsel. Även om jag fortfarande tycker det är töntigt att gå in/gå fram med sin pappa eller förälder öht. Men det är när man börjar och ska tvinga på sina romantiska drömmar på en präst och en kyrkoförsamling som jag blir upprörd.

Jag har egentligen lämnat den här tråden därhän... Men Passionsblomman och 1700tal har min respekt så därför vill jag gärna ge ett svar på min syn igen och kanske förtydliga om jag kan...

Jag och många andra respekterar kyrkan och prästerskapet även om vi inte är "aktivt troende" i brist på bättre ord att beskriva det med.
Att förstå varför man gör en sak och ta ett aktivt beslut sedan är A och O.
Jag varken förespråkar eller talar emot brudöverlämningen egentligen. Jag reagerade mest på att de som skrek sig hesa här i tråden angående varför man INTE skulle ha brudöverlämning, inte själva verkade veta hur det har gått till. Och att dom hävdade att det var ett fritt och jämställt val för bruden sen 1200-talet. Och det argumentet kan jag inte köpa. Det är ju inte längesedan man fick lov att be om lov av sina föräldrar för att gifta sig.
Även om man hade ett visst inflytande så hade man inte ett eget val eller full kontroll över sitt val. Och det tycker jag är en viktig sak att komma ihåg i debatten.
Och att inte glömma det och tro att det har varit fritt fram för tjejer sen 1200-talet att välja sin egen make...

Jag skulle aldrig göra något emot min prästs önskemål eller tro.
Men hon och jag kan inte se vad den gemensamma ingången i kyrkan har med tro eller religion att göra. Det är en sed... Så det är viss skillnad.
Som min präst sa - är ni villiga att ta emot Guds ord så får ni hjula in i kyrkan eller stå på händerna under vigselakten om ni vill. Det spelar ingen roll, så länge ni är villiga att ta emot fadern, sonen och den helige ande.
Däremot skulle hon inte acceptera att utelämna någon psalm, hoppa över löftesläsningen eller något annat. Och hon skulle defenitivt inte hoppa över predikan eller "dom där bitarna om Gud" som så många verkar vilja bli av med. (även vissa som håller jättehårt på att brudöverlämning är en styggelse) Och om hon skulle säga ja till det så skulle jag nog välja en annan präst...
Jag gillar inte när folk lägger sig flata och låter andra trampa på dom. I Guds hus så följer man Guds lagar och respekterar det. Precis som jag vill att de som kommer till mig och mitt hus  respekterar de regler jag har. Som att jag inte låter någon bli för full här, jag vill att dom tar av sig skorna osv... (eller tja Oss och Vårt skulle jag väl ha skrivit, men nu ville jag poängtera att det är JAG och inte VI som skriver).  

Att det blir en debatt om vad brudöverlämningen betyder i dag tycker jag bara är bra...
Men den behöver inte gå ut på att man säger att "det ska vara så här" och sen drämmer till med stekpannan för att cementera det påståendet. Och inte heller att alla andra som inte tycker så är "dumma i huvudet" eller respektlösa osv... 

Som biten om att kvinnan själv ska svara Ja.
Det behöver ju som sagt inte betyda att hon faktiskt vill detta. Men hon har inget annat val. Det kan vara under hot om ett värre öde. Att välja mellan pest eller kolera så att säga.
Kyrkan gjorde ett försök att göra något åt kvinnornas situation och det ska den ha beröm för.
Men det var inte bara att trycka på en knapp och helt plötsligt var alla kvinnor jämställda männen. Att vi gick tillsammans in i kyrkan var en början. Men det var ett spel för gallerierna de första århundradena och hade ingen egentlig betydelse.
Därmed vill jag inte ha sagt att vi ska ignorera det helt...

Nu drar jag mig ur igen.
Hade inte sett tråden aktiv på några dagar sen jag klickade bort den från min bevakningslista. Så jag blev nyfiken nu bara...
Hoppas ni fick mer förståelse för hur jag menar