Amerikanskt alt svenska seder?

En av prästerna som skrivit i länken ovan tycker jag var tydlig med att hålla på svensk tradition genom att helt enkelt neka brudpar att ha överlämnande. Vi ska hålla på det som är våra traditioner. Vår kyrka står trots allt för kristendomen och dess tro. I vår religion så har man inte överlämning.

Rädda för att sticka ut med "eget"? Jag vet inte...

Vänder på frågan varför måste vi vara så rädda för det som är nytt eller annorlunda?
Och därmed  låsa oss i gamla vanor?

Jag förstår å ena sidan att kyrkan är emot överlämning. Men jag tror å andra sidan inte att man måste lägga någon symbolisk mening i precis allt man gör.

Att man vill blanda olika seder och traditioner är det väl i sig inget fel på. Det behöver inte vara fel på svenska traditioner, men det kan vara roligt att ha andra också. Vi lever i ett land där det finns många kulturer!

Jag och min blivande kommer inte att gå in tillsammans. Men jag kommer inte heller bli överlämnad av någon, Vi vill visa att vi är två självständiga indiver som möts inför gud och att vi är två individer som går in i äktenskapet som en man och en kvinna. Så vi kör en mix av det bara för våra egna ståndpunkters skull.

Bruden: "I vår religion"??? Vad jag vet så är de kristna i Norge, Danmark och Finland också.
Hur hade "våra" traditioner kommit  till om vi inte hade släppt in nya idéer???

får man fråga hur ni tänker göra? :)

Men vad är det för fel att hålla på det som det var från början? Jag vet hur Norge fungerar gällande bröllop eftersom jag själv är norska och har varit på en del sådana. Dock har jag inte varit med om brudöverlämning av de jag har varit på. Deras traditioner kommer av att många amerikaniserat sina bröllop vilket har gjort att kyrkan i princip inte haft något val än att gå med på detta för att inte tappa medlemmar. Är det så det ska vara? Att vår kyrka måste tvingas till ändringar emot sin tro för att få behålla medlemmarna? Kan man bara inte acceptera det så som det är?
Våra traditioner bottnar i några hundra års uppbyggnad av det vi idag står för och tror på. Inget fel i att ändra på det som finns MEN vi får ändå aldrig glmma det som en gång var våra traditioner och där ingår dessvärre inte brudöverlämnning.

Jag tycker det är viktigt att man klargör budskapet i hur detta med brudöverlämning kom till och innebörden av det. Vill man på sitt bröllop riskera att tolkas som omyndig så är det okay såklart. Men grunden till detta bör man vara medveten om tycker jag. 

Funderar på TS kommentar
"Jag tycker att det ser mer romantiskt ut när bruden kommer fram till brudgummen å blir bortgiven(!?)."

Jag kan bara berätta hur det sett ut på jobbet, i de ytterst FÅ fall av brudöverlämningvi har haft så har det minst av allt varit romantik man tänkt på. Framme vid altaret står en kille som överhuvudtaget inte vet vart han skall titta, vankar runt nervös. Nere i vapenhuset står bruden, småirriterad på fadern för att han inte tycker det är lika högtidligt som hon.
Var är romatiken i det här??
Nä tacka vet jag när brudparet tillsammans står i vapenhuset, glada, förväntansfulla, samtidigt som de inser att NU är det dags. Det är ett ögonblick prästen o vaktmästaren får se innan allt drar igång, en höjdare varje gång!

JO, men jag tänker såhär:

Mannan, får inte se sin vackra brud förrän hon kliver in genom portarna, han blir så överraskad och rörd över hur fin hon är.
Bruden får gå fram till sin man eskorterad av sin "far" som sen lämnar över henne till mannen, de pussas och sen är det dags att vigas.

Det tycker jag låter rätt så romantiskt..men att gå in tillsammans och uppleva det är ju oxå romantiskt såklart!

Var och en blir salig på sin tro,,,