I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Blomman: mäh vilken ödets ironi att din syster blir gravid trots p-piller och att det verkligen inte passar hennes hälsa och du inte kunde få det barn du ville! Man vill ju slå till nån!!!

Piggelin: vet inte om det är dialektalt men med skjuva i det sammanhanget menar jag iaf trycker sig bakåt med händerna.

Ingis: spännande med BIM, håller tummarna!

Och Blomman: håller även tummarna att rösten håller för sången i kyrkan.

Åh fy farao!

BS: klart du är bitter. Det är ju en hemsk sjukdom på det sättet att det drabbar unga människor mitt i livet.

Blomman: härligt att du klarat vikten, bra jobbat!

Sept: min mamma får hemsjukvård, hemtjänst och matleveranser hemlevererade (hon betalar förstås från sin pension så hon har inte många kronor över). Men när hon blir dålig slutar hon släppa in folk och då ringer de från hemtjänster ofta till mig för att kolla lite. Jag uppskattar på ett sätt att de hör av sig för då vet jag vad som händer men samtidigt är det ångest. Just nu hoppar jag till varje gång det ringer och tror att det är nya tråkigheter om mamma. inte så roligt. Hon tar sina mediciner verkar det som men det är något med dem som inte funkar, de tar inte riktigt verkar det. Så de behöver nog ställas in lite bättre. Men de som märker att hon blir sämre (hemtjänst/hemsjukvård) har ingen kontakt med hennes läkare som skriver ut medicinerna. Så informationen måste gå via mig (för mamma säger ju inget såklart) och så måste vi alla låtsas inför mamma att inte informationen har "läckt". För det är ju sekretess gubevars. Man blir lite trött ibland.

Hihi, det skulle vara ingenjörer som du (& Mugglan) till att ha koll på såna ord som skjuva Men jag fattar, även om jag inte direkt håller i gipsskivor så ofta Hur uttalar man det? Typ sjuvar/schuvar? Får erkänna att jag aldrig ngnsin hört ordet förut, men så håller jag ju inte heller på med konstruktionsberäkningar

Sept - vilken mysig & perfekt nyår ni verkade ha! Påminde väldigt mkt om vårt firande förra året, det passade oss verkligen suveränt då! Fick mail idag av en av kompisarna som var här i lördags, som berättade att hennes nioårige son givit firandet toppbetyg, bästa ngnsin Värmer i hjärtat att även barnen hade så kul & fann varandra 

Sept igen - så ni är också beroende av Downton Abbey! De avsnitt vi missat på ordinarie tid har vi tittat ikapp på svtplay. Såg du "Bakom kulisserna"-programmet i torsdags? Kul att se alla skådisarna utan 1910-talsklädsel & -frisyrer. Hoppas det kommer en tredje säsong så småningom, tomt nu när det är över för denna gång.
Förutom Downton Abbey så är Homeland ett enda programmet vi verkligen följer just nu. Helt annan handling, men grymt bra serie det med!
Det är verligen grymt med svtplay/tv4play mm - som när vi tex imorgon kommer att missa just nämnda serie.
Jag som hårdnackat värgar tv i sovrummet får pikar av maken för att jag halvligger med min lilla laptop i sängen & kollar svtplay

PB - massa stöttande kramar. Tufft att vara den där stöttande/starka som alltid ska hålla uppe alla andra i alla lägen. 

BS - fy fasen rent ut sagt, sån jädra skit detta, klart att du är bitter. Skräp upphöjt till tio miljoner eller så.
 

Spännande!! Lycka till!!!

Ja ödets ironi, i sanning. Man kan verkligen känna att "jaha" liksom... Eller kanske slå nån som du sa. Mest för syrrans skull, för vad fan, hon har ju inte precis slarvat sig till det här. Min mamma bölade när hon skulle berätta för mig och hickade "det är så fel och orättvist-det skulle vara din bebis". Just nu är hon ju utom sig av oro över den här förlossningen-som kan sätta igång precis när som helst-och det gör ju inte hela baletten med begravningen lättare. I synnerhet när det är typ hundra mil mellan platserna mamma skulle vilja finnas på samtidigt.

Mamma har visst snackat med sina syskon en del nu och var som en helt annan person idag när vi pratade. Det kändes som en sten föll från bröstet, för n kan jag släppa den där skiten och slippa oroa mig över kass stämning och så. Gott.

BS, usch vad jobbigt det låter med medicinerna! Jag träffar min kusin på torsdag, han är precis lika gammal som jag, och fick sin MS-diagnos för något år sedan. Jag hoppas jag får chans att ta reda på hur han upplever det.
Hur har ni det i stormen förresten? Har ovädet nått Öland än? Här började det vräka ner regn och blåsa som fasen när vi var iväg på handbollsträningen ikväll. Riktigt busväder. Och värre ska det ju bli. Ni ska inte ut och köra hoppas jag?

Hoppas också att tågen från norrland kommer fram som de ska imorgon, för det vore väl ändå för jäkligt om det hände något så mamma missar begravningen. Det får förövrigt gärna bli fint väder igen till torsdag, eftersom vi själva ska köra 12 mil och dessutom ska avsked tas ute vid själva graven och det vore ju nice om det inte var totalt oväder den stunden. det är liksom sorgesamt nog ändå att sänka ner en anhörigs kista i jorden utan att det är hällregn och stormbyar just då. Lite sol tack och stilla väder.

Piggelin, här är det också Downtown Abbey högt på listan. Fast bara jag är det som bryr mig om det.  Jag är öht svag för sådant som utspelas "förr i tiden"kan jag notera så här långt i livet. Tänk bara då Lilla huset på prärien gick när man var liten, herregud, vi satt klistrade och grät vareviga avsnitt tror jag...

Det där sjuva, låter lite som skuva, vilket i norra sverige betyder skjuta, som i att tex skjuta ett piano eller en bil framåt, putta alltså. Undrans om det kan hänga ihop på något sätt i ord-historien?

Hördu Hvidis, Malmö känns ju sisådär kul just nu... Hur är läget där just ni bor? Är det märkbart pådrag eller hur är stämningen och känslorna där?

Nä, om man skulle ta och lägga sig........

Natt!

Förresten! Flamman, ajg fick en fråga till dig i mitt huvud när jag var ute och körde bil idag. Apropå den nye mannen i ditt liv och hans släktsituation....

....du har inte känt att det vore aktuellt eller roligt att typ "blir det så blir det", skita i preventivmedel och kanske få ett barn ihop med den där guldklimpen till man? Eller är det solklart att han inte vill ha barn och därför inte "skaffat" några? Eller vill du själv verkligen itne alls ha fler? Bortsett från det uppenbara att ni rätt nyss träffats.För att ställa en närgången och privat fråga, så här bara mitt i natten.

Natt igen!

Precis så tänkte jag också, men vågade inte formulera det i skrift...

Haha Blomman...   Inga frågor är för närgångna eller privata i det här gänget.
Alltså... det är inte så att han inte alls velat ha barn. Men det har bara inte blivit. Han levde några år med en kvinna som hade två små barn och antagligen blev det aldrig aktuellt. De försökte aldrig. Sedan har han levt ensam sex år. Och nu har han träffat mig och han förstår att jag har gjort mitt vad gäller barn. Han har sagt att han har inget behov av att befolka världen direkt. Han har liksom för länge sen förlikat sig med tanken att det blir inga "biologiska" barn för hans del. Han vet inte ens om han kan få några. Och som han sa: "Jag är ganska övertygad om att jag kommer älska dina flickor... och i praktiken kommer jag ju fylla en papparoll där, eftersom den biologiska pappan inte är närvarande". Så... tja... att skaffa "egna" barn verkar inte vara något som han hakat upp sig på direkt.
Men jag tror nog att om jag sa att jag ville ha barn skulle han inte ha något emot det. Han gillar ungar. Men han är som mig; han gillar inte barn i allmänhet, typ "guuuud, vad jag ääääälskar barn" utan mer att han gillar de barn han har omkring sig som han lärt känna som individer. Mina ungar är han REDAN väldigt, väldigt fäst vid. Och de tycker väldigt mycket om honom.
Han är jättefin med barn. Skulle bli en ypperlig far.
Men nu har vi mina flickor som behöver mycket stöd o fokus och det känns som att det räcker så... Vi är ju inte purunga heller. Rätt skönt nu när flickorna börjar bli mer självständiga och det faktiskt finns lite tid för oss vuxna att umgås också.
Jag känner faktiskt att jag inte är sugen på att "börja om". Jag orkar inte efter allt som varit. Och det förstår han. Och det är jag tacksam för. Verkligen.