I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Jag vill också se Sherlock Holmes!

Fast nu om någon minut ska jag se Mildred Pierce på 2:an.

Far i huset har kommit hem och vi har just ätit kyckling med curry. Just nu tycker jag allt som inte smakar julmat är oooootroligt gott!

Lika villkor på nyårsfirandet, absolut, jag skulle hata att hamna i något party party-sällskap, då skulle jag vilja vara tillsammans med andra med barn. Så blev det ju i år också när min bror, sambo och barnens kusiner kom hit, barnen fick byta julklappar och leka lite, även om de bråkade en del också men så är det ju i den åldern. Fast vi och mina föräldrar slet med maten så hjälpte de inte till med någonting och hade heller ingenting med sig utan vi och mina föräldrar fixade allt och det kan man ju tycka vad man vill om, men, men.

September, landat i beslutet, nej, jag är väldigt bitter, men man får fokusera på de personer som faktiskt ser rätt fräscha ut, som Louise Hoffsten som fick sin diagnos för 15 år sedan och nu är med i Stjärnorna på slottet och hoppas att det blir lika bra för mig. Annars händer det väl inte mer än bromsmediciner och regelbunden hjärnröntgen, nästa om tre månader.

Själva bromsmedicinen verkar vara rena giftet, de första tre månaderna minst får man räkna med att ha feberfrossa dagen efter, sprutan tar man en gång i veckan. Eventuellt får man vara hemma från jobbet en dag i veckan under den tiden. Har man otur får man dessutom dåliga njurvärden, eller så bildar man antikroppar mot medicinen. Men, men, ingen idé att oroa sig för det innan det hänt.

BS, det låter som att ert nyår var jättemysigt, men trist att inte alla kan hjälpas åt.

Bitter måste du få vara. Tänkte också på Louise Hoffsten som jag tycker jag sett i flera sammanhang nu och som väl måste vara ett positivt exempel. Hur reagerar din närmaste omgivning? Får du stöd eller måste du vara stark för dem? Hoppas så innerligt att bromsmedicinerna gör sitt jobb. KRAM

Ingis - alla tummar för BIM imorgon!

BS: Stor kram till dig. Bitter är nog rätt naturligt att vara i din situation. Fy f-n också... Tankarna går till min kära kusin, hon är också bitter men framför allt förbannad. Hon vägrar acceptera fullt ut. Jag förstår henne. Men när kroppen säger nej så har hon inget val. För henne verkar det iaf inte bli sämre, men hon har dessutom problem med ischias så hon blir extra orörligt periodvis av det.
Hoppas verkligen att du har stöttande människor omkring dig ♥

Blommis, ni verkar ju haft en fin och avkopplande jul- och nyårshelg Men jobbigt dilemma med mamma och morfars begravning och allt vad det innebär... Du måste ju också få sörja!!

Daa; grattispussar i efterskott till ettåringarna. Minns att jag fick sms:et till Uppsala när vi var där och firade nyår

Ja, idag är det ett år sedan prick som min lilla värld rämnade... Då jag föll rakt ner i ett helvetes svart, avgrundsdjupt hål. Då hade jag aldrig kunnat tro att det skulle bli så här. Och framför allt inte att jag trots allt skulle ta mig upp på kanten igen och dessutom må hyfsat bra! Ja, det har hänt mycket under det här året. Lätt har det långt ifrån varit. Men jag ser med tillförsikt på 2012 och hoppas och tror att det blir ett år präglat av mer lugn och stabilitet.

Jo, det var ett bra möte, tyckte jag. Sedan har jag fått besked att alla ansökningar har skickats till domkapitlet för behörighetsprövning (finns de som söker prästtjänster som inte är präster, eller som inte arb tillräckligt lång tid).

Deras kyrkorådsordförande tryckte tydligen på, att tjänsten  var bara på 80 %, och jag kan inte jobba mindre än heltid, spec inte när maken går i pension om ett år (är vi redan där, huga!) och vi har en kanske något dyr lägenhet, men där vill vi bo nu.

Fast nu har the real drömtjänst kommit ut, så den skall jag skriv ansökan på, på fredag innan det är gudstjänst.

Jäääääääääääääättekram till dig också och en önskan om ett välsignat gott 2012 för alla här!  (skålar i rosa champagne)

Flamman: Lugn o stabilitet vill jag också ha för detta år. Ditt år har varit helvetiskt, men jag känner i magen att ditt liv kommer att bli mkt bättre utan aset om än att det dyker upp några små gropar på vägen....men du är så STARK, starkare än vad du själv inser tror jag!

BS:  Amen va e det för stil? Klart att man hjälper till!!!! *Morrar* Håller med SS om att bitterheten måste få sin plats.

SS: so far so good......

Blommis: Vilket firande som helst med dig låter  underbart i mina öron! Kyckling med curry låter mumsmums! *snålvattnet rinner till*

O så lite ego....maken är bottenförkyld, så det blir nog ingen 3-rätters på restaurang, men lyxpizza tänkte vi hämta o ta med hem....känner att jag också börjar småförkyld....jippie.... not

*går och hämtar mjölk och några Paradis, behöver lite kolhydrater så här första dagen på jobbet*

Oj, jag spammar nästan!

Vår nyårsafton var helt underbar och lugn! Jag hade nyårsbön och vi var väl hemma vid typ 19.30. Vi åt lax m hovmästarsås och såg Rickard Olssons nöjeskrönika, drack cider och åt choklad. Vid 22.15 var vi bara så trötta att vi gick och lade oss, jodå, på nyårsafton! 00.02 kom Amaretto upp i sängen och trampade omkring och kröp in under husses täcke, då var det rätt läskigt med alla smällare.

Våra dagar i Göteborg var sköna men rätt blåsiga, om man så säger. Vi bodde precis vid Älvsborgsbrons fäste och vågorna slog upp över kanten när det var som stormigast. Tre dagar borta var helt lagom, hela flocken mötte oss vid dörren när vi kom hem.

Nu är det vardag och allvar igen, skall ha en stor begravning på torsdag, för en ung man med familj. Sedan en begravning nästa vecka.

Välkommen tillbaks, and Beyond!

Nu skall jag köpa lite cola, sedan åter till näringarna!

Ha ett fortsatt gott år!