Sara 120707 skrev 2012-02-06 15:28:02 följande:
Det här må vara lite OT men något jag kom att tänka på när jag satt och läste i denna tråd igår.
Jag är också en språkpolis och det kryper bokstavligt talat i mig när jag ser en felstavning som jag vill rätta.
MEN det jag tycker är så intressant är att de flesta stavfel gör faktiskt inte texten oförståelig, så varför är det då så provocerande?!
Ofta handlar det ju mer om att det inte är korrekt än att det inte är förståeligt. Men ändå är det oerhört provocerande för en del människor.
Det skriftliga språket handlar ju i grund och botten om kommunikation och därför kan man ju argumentera att det enda kriteriet som borde spela någon roll är om det är just förståeligt.
Min kära mor är logoped och hon är nog den mest toleranta människa jag känner när det gäller stavfel (brukar skämtsamt säga relativstavning)
Handen på hjärtat så tror jag inte att de flesta hade något större bekymmer att förstå Hammermans inlägg:
"Ngåot som är rtgkit fiaserance med sårpk är att man osfatt fröåstr vad det såtr äevn braa ftsröa och stsia bevtokasn är på rtät ptlas"
och mer felstavat än så är det ju sällan..
Mycket sant. För mig handlar det om att jag är pendantiskt lagd. Rätt ska vara rätt. Jag är även lite besserwisser och kan lite om mycket.
Det är en sida av mig som många tycker är jobbig och som jag fått vrida ner lite. Men som i ett tidigare inlägg, det är ingen som skadas av att jag stör mig på felstavningar och dylikt. För jag rättar inte alla fel jag ser (längre :D)
Vidare tycker jag att det är viktigt att man kan skriva och tala korrekt svenska när man t ex ska på en arbetsintervju eller skriva ett CV.