det heter b o r g e r l i g t

Håller helt med dig, men tyvärr lyckades du själv med en klassisk särskrivning! De/dem-missbrukningen (eller kanske ännu hellre de/dem-missbruket) hade varit korrekt svenska, alternativt att skriva om det till "missbrukningen/missbruket av de/dem".  

Jag störtgillar Ägg-uschén!

Om inte folk ens bryr sig om att försöka göra sig förstådda, kommer det ju till slut att leda till att folk faktiskt inte förstår vad man menar. Det är itne så besvärligt att tänka efter lite grann innan man skriver. Och som jag och så många andra har påpekat, vi är medvetna om att vissa har dyslexi, men det är knappast de som står för alla särskrivningar, felstavningar osv. Precis som Ekorren skriver, är det dessa som vi reagerar på. Förlovad flicka har en poäng i att språket utvecklas över tiden. Tex är det kanske inte så många som stavar 18 som aderton längre...vi skriver arton istället. Men det behövs ändå en viss känsla för orden för att det ska bli begripligt i det stora hela. 

Hur snabbt det än går att skriva vgd, nt, och så vidare, så blir det lätt svårt att förstå. Språk har så många olika nyanser med alla de ord som ingår i det. Låt oss nyansera vårt språk istället för att bara använda oss av "svart och vitt", eller snarare grått!  

Jag vill nog ändra "alla som använder ord fel..." till "de flesta som..." för de allra flesta har ju inte dyslexi, utan är bara obildade eller ignoranta.

Jag har flera nära släktingar med dyslexi. De har oftast inga problem med att skriva ihop. Däremot kanske inte alltid ser felstavningar etc. De få vara lite mer noggranna än andra, men de har lärt sig tekniker för sådant.

Men självklart är man ursäktad om man har läs-och skrivsvårigheter. Det är ett handikapp (som det finns olika grader av) och som jag önskar fler tog hänsyn till. Jag tror t ex att om alla tänkte lite mer på att vårda sitt skrivna språk så skulle det underlätta för många dyslektiker.

Dessutom är det många som skriver väldigt "hänsynslöst" (om man får säga så) t ex genom att inte styckeindela ordentligt och skriva uppsatser utan så mycket som en radbrytning, strunta i stor bokstav i meningars början, skiljetecken etc. Det gör att åtminstone jag klickar mig därifrån omgående, trots att jag inte lider av några läshandikapp.

Det är extremt få ord i svenskan som skrivs isär. Jag kan inte komma på ett enda tror jag... sedan är det ju många uttryck som blivit till "ord" och som därför kanske skrivs ihop trots att det från början inte är ett enda ord, som "i alla fall". Har sett att det ofta skrivs iallafall. Men hellre det tycker jag...

Min sambo var hopplös på det där från början, men han har lärt sig :P När han är osäker så tänker han sig ett kommatecken mellan varje ord, och läser sedan ut meningen högt för sig själv med en liten paus på varje komma.

Om man läser varje ord för sig i den här meningen: "Jag, mår, jätte, bra" så låter det ju väldigt märkligt... om man i stället läser ut "jag, mår, jättebra" så låter det mycket bättre.

Hahaha ser man på. Ibland går det för fort när man smiter in på BT under lunchrasten :DDet kanske är en av anledningarna till att det startats en tråd om ämnet? Värre vore det väl om vi lekte språkpoliser i varenda tråd vi var inne i? Ska vi inte få ha ett forum där vi skriver vad vi tycker om språkvård? Och har det inte påpekats ett antal gånger att vi VET OM att många dyslektiker har svårare med stavning? Eller att vi VET att alla gör fel eller slinter med fingrarna ibland?WORD.
:D

Det är väldigt stor skillnad på dyslexi och slarvfel. Och oftast är det rätt lätt att se skillnaden på dessa två.
Min bror är dyslektiker, och jag har ofta fått julkort eller födelsedagskort med texter som "Gratis Syran"...
(Förresten så är det rätt intressant att dom ger ett handikapp som ordblindhet en ettikett med så avancerad stavning).
Dyslektiker vänder ofta på bokstäver i ord, eller tappar / lägger till bokstäver.
En person som inte bryr sig så mycket brukar oftast använda stora ord men på ett felaktigt sätt, eller stava orden korrekt men använda dessa i fel sammanhang.

Jag är inte perfekt själv, det försöker jag defenitivt inte påstå. Men jag irriterar mig på när de som inte har problem med svenska språket egentligen - bara är för lata för att ens försöka använda det på rätt sätt.

Det är min erfarenhet också. Min dyslektiska kompis skriver alltid felfria inlägg på internetforum, det tar bara lite längre tid för henne eftersom hon måste kolla mer noga. Och hon tycker också det blir svårare att läsa när andra skriver slarvigt! Så, med tanke på att många är dyslektiker är det extra viktigt att göra sig den lilla ansträngningen att läsa igenom det man har skrivit och kolla hur läsligt det egentligen är.

Jag skriver "iallafall" fast jag är bra på att reta mig på andra språkfel. Särskilt särskrivningar. Det blir så otroligt roliga syftningsfel också.

Men det är ganska svårt med en hel del av reglerna för hur det ska vara. Jag har fullt upp att förklara för min son varför det ska vara si ena gången och så andra.
Varför köper stavningskontrollen "hursomhelst" men inte "iallafall" och varför säger den att det heter "någon annanstans" och inte "någon annan stans". Själv har jag alltid bara kört på vad som ser rätt ut och har turen att ha någorlunda känsla för när det blir fel, men jag skulle behöva kunna förklara bättre för min 10-åring varför det är rätt eller fel.

I övrigt, så har jag väldigt svårt för när journalister-som jag tycker man kan kräva mer av, eftersom språket är deras arbetsverkyg, inte behärskar sin verktyg bättre än de gör. Jag menar, "interjuv", "öppenhjärtlig", desto+desto och så vidare...

Ja! Visst är det hemskt när folk använder "och" istället för "att". 

Det känns bra att jag inte är ensam om att störa mig på folks stavning. Jag har skrivit ett helt blogginlägg om det. Ett väldigt gälligt blogginlägg. :)

Jag ser rött när jag stöter på felstavningar. Inte såna som orsakas av att man har lite för bråttom på tangentbordet, utan såna som alltid upprepas. Man byter ut E mot Ä och vice versa. Förrän stavas både fören, för ens, för än och alla möjliga andra skumma saker. 

Jag stör mig också på de fjortisaktiga förkortningarna som alla (speciellt de som är 40+ och tror att de är 15) använder sig av. "Ja e så dum som inte vet hur d stavas. Vet du d lr?"

Jag funderar även på varför det har börjat dyka upp så många felaktiga dubbelkonsonanter överallt.  Ojj, hejj, skumm, mjöllk... Det är bara finnar som använder dubbelbokstäver precis överallt. ;) 

Listan på irriterande felstavningar och konstiga sätt att skriva kan göras hur lång som helst.