• Anonym (Skruttan)

    Svartsjuk?

    Jag och min m2b har på senaste tiden bråkat en del, och jag vet inte om det bara är för att bröllopet närmar sig eller om vi faktiskt har problem. 

    Han har en tidigare jobbarkompis som jag haft svårt för ganska länge. Hon flirtade och stötte på alla de manliga kollegorna under tiden de jobbade ihop, fast hon då bodde ihop och var förlovad med en kille. 

    De messar flitigt, och när de träffats alla från arbetslaget tidigare har jag ibland blivit medbjuden, men inte nu längre. Min m2b har planerat att de ska träffas om några veckor, och frågade om jag kunde hitta på något med mina vänner så jag inte skulle sitta hemma. Jag svarade att jag tänkte ta det lugnt, kanske ta hem någon av tjejkompisarna och bara prata. Men det gick inte, eftersom han hade planerat att de skulle ses hos oss. Och där får jag inte vara med eftersom jag inte ingår i arbetslaget. (Förra arbetslaget. Det är över ett år sedan de slutade jobba ihop.) 

    Efter att jag frågade om han verkligen menade allvar i att jag ska bli utjagad ur mitt hem för att han ska träffa någon han vet att jag inte tål ändrade han sig och sa att jag inte alls behövde gå hemifrån om jag inte ville. 

    Sist vi träffade den här före detta kollegan gjorde hon uppenbara närmanden på honom, och även om han inte är intresserad av henne så känns det så fel att han inte bara sätter ner foten och säger att han inte är intresserad. Vi gifter oss om några månader, och då vill jag faktiskt kunna känna att jag är allt som betyder något för honom. 

    Jag tvivlar inte på att han inte vill vara med mig, utan vet att han älskar mig och verkligen vill gifta sig och dela livet med mig. Han tycker att jag överreagerar och är svartsjuk, så det jag egentligen undrar är om jag faktiskt beter mig normalt eller om han har rätt.

  • Svar på tråden Svartsjuk?
  • Anonym (Skruttan)
    Lenblo skrev 2015-03-11 17:18:32 följande:

    Du litar på honom. Fint, men gör det automatiskt honom till pålitlig?

    Det är mycket möjligt att du inte alls "blåser upp saker oproportionerligt" utan att när du är ensam så kan du fundera igenom saker och känna efter vad som är ok. (...) Brukar du blåsa upp saker annars?

    Försök att förstå att du inte är "galet svartsjuk" - du är befogat svartsjuk och har alltså all rätt att ställa krav. För egen del hade jag nog dragit upp allt till ytan och sagt: Med tanke på hur ni har betett er tillsammans och ert eviga SMS:ande så vill jag se din telefon - NU. Ingen tid att radera något. Där lär det stå, svart på vitt. Och skulle det sedan verka helt oskyldigt i telefonen har du ändå inget att skämmas för - han har gett dig full anledning att titta.

    Jag hoppas för din skull att han verkligen byter beteende - och behåller det. Om alternativet är att tro på honom när han säger att han "inte märker det" (svårt att tro) så innebär det samtidigt att han bryter all kontakt med kollegan eftersom han inte klarar av att hålla en normal distans till henne.


    Jag förstår vad du menar. Och jag har rannsakat mig själv och vårt förhållande efter att ha läst vad du skrivit.

    Ja, jag har en tendens att få saker att bli värre än de egentligen är. Inte alltid, men det händer. Det är därför jag tvekar och grubblar länge innan jag konfronterar någon, till exempel min m2b. Och då jag funderar hittar jag alltid argument som stöder det jag tvekade på från början.

    Men att min m2b har väldigt mycket kontakt med en tjej som gör närmanden är inget jag inbillar mig.

    Hans telefon fick något fel och raderade alla mess för någon vecka sedan. Så det finns inget att visa. Bara de jag skrivit eftersom det är så vi har kontakt när vi är på jobbet.

    Jag ska prata med honom än en gång. Det har varit svårt för mig att avgöra vad som är psycho bitch-girlfriend och vad som är normalt beteende i den här frågan. Jag vill inte att de har kontakt, men samtidigt vet jag att om jag ställer ultimatum kommer han resa sig upp och gå.

    Jag vill så gärna kunna lita på att inget händer när det gamla arbetslaget ska träffas, men jag vill inte ha henne i närheten av min m2b när de betett sig som de gjort. Å andra sidan behöver inte hon vara problemet. Vill han göra något dumt så kommer han göra det. Det känns bara som att steget borde vara kortare där eftersom hon redan varit övertydlig i sitt beteende även när jag är närvarande. Att min m2b inte gör något alls åt det vet jag helt ärligt inte hur jag ska reagera på.
  • Nightrod

    ja nej kanske.


     


    Köper inte riktigt att man utelämnar så viktig information om man vill ha ärliga svar. Och som du skriver är du väldigt osäker med mera. Jag kommer därför köra på samma spår som tidigare för att få en annan vinkel på det hela, finns redan de som tar ditt parti och jag kan se varför men jag som har varit i hans situation och varit helt jävla oskyldig kommer därför vinkla det från det hållet som jag känner igen. Samt att jag inte hänger med i svängarna, han har gjort närmanden, ni har pratat om det och han vet ändå inte att hon gör närmanden, finns så mycket svängningar att jag tycker det tyder på att man försöker förstärka saker för att få det låta bättre (eller värre)


     


    För i min värld så är svartsjuka något som är fult, och speciellt när man är osäker på sig själv kan det gå till overkliga proportioner. Bara det att du skriver att han inte har många vänner men hans gamla arbetslag trivs han med, men att du har vänner som du tycker han borde kunna börja umgås med, men de är dina vänner inte hans vänner och att du ens skulle uppmana till att han skulle dumpa sina gamla vänner för dina vänner är lite kusligt kontrollbehovsmässigt. Likaså att du tycker han skall gå till en terapeut, du skriver han inte ni, varför tycker du just han skall gå, du pratar mycket i bejakande form att det kretsar kring dig och vad han gör vilket jag också känner igen mycket i osäkerhet och kontrollbehov.


     


    Men skall man hårddra det så är det antingen du som skapar problem och målar upp dem och blir galen rabiat och svartsjuk men så fort han ger dig bekräftelse så lugnar du dig fram tills att du börjar bli rabiat igen och lugnar dig när du får bekräftelse. Eller så är det han som inte vet vart gränserna går och då borde du lämna förhållandet, för då är det bara en tidsfråga, varför ens gå i gifta tankar om man misstror sin partner så? Eller du gör ju inte det, fastän du gör det,, gahh kan inte utläsa i svängningarna.


     


     Men jag hade en kollega som jag sms:ade med förr, en av mina få ?vanliga? bekanta så att säga, och hon var tio år äldre och jag skulle inte ta i henne sexuellt med tång och detta viste mitt X hon viste att hon var allt jag inte tyckte om hos tjejer men ändå blev jag beskylld för saker och detta var bara för att hon ville ha bekräftelse att jag skulle sluta prata med min kollega för hennes skull att jag skulle gör a saker så hon kände hon betydde mer än alla andra. Som människa har man behov av kontakt med andra, du kommer aldrig räcka till för honom eller någon, det gör ingen, alla behöver någon att prata med och utbyta tankar med som inte är sin sambo, hur mycket man än älskar och avgudar denne så behöver man mer, man behöver sina vänner hur få de än är att prata med också och umgås med ibland, nekar du honom detta på fel grunder för att du behöver bekräftelse och kontroll så kommer du driva bort honom.


    Live free, ride free
  • Lenblo

    Åh, så hans telefon fick något "fel" och "råkade" radera hans SMS? Så... lämpligt. Det låter som om han redan gjort något dumt, och sedan mörkade kvickt som sjutton när du tog upp problemet med kollegan igen. Oavsett om du brukar uppförstora grejer eller inte så verkar du haft rätt i det här fallet.

    Är du riktigt full i fan så återskapar du SMS:en. {#emotions_dlg.djavulsk} textrar.com/

  • crs

    Jag tänker såhär, att du har två val. Antingen litar du på vad han säger, och släpper det. Om han är ärlig så har du inget att oroa dig för, så om du bestämmer dig för att lita på honom så är det bara att gå vidare.

    Eller så bestämmer du att du inte tror på honom. Och då är det väl dags att ta ett riktigt ordentligt samtal med honom för att bestämma om ni vill lösa det och jobba vidare på relationen på ett sätt som passer er båda, eller inte. 

    Det funkar inte att gå omkring och fundera och halvt ta upp det ibland. Tillit är inte bara en känsla, det kan mycket väl vara ett beslut också. Välj själv, och lös det utifrån det. Och var sen konsekvent med ditt val! 

  • Anonym (Skruttan)
    Nightrod skrev 2015-03-12 09:13:37 följande:

    ja nej kanske.


    Samt att jag inte hänger med i svängarna, han har gjort närmanden, ni har pratat om det och han vet ändå inte att hon gör närmanden, finns så mycket svängningar att jag tycker det tyder på att man försöker förstärka saker för att få det låta bättre (eller värre)


     


    För i min värld så är svartsjuka något som är fult, och speciellt när man är osäker på sig själv kan det gå till overkliga proportioner. Bara det att du skriver att han inte har många vänner men hans gamla arbetslag trivs han med, men att du har vänner som du tycker han borde kunna börja umgås med, men de är dina vänner inte hans vänner och att du ens skulle uppmana till att han skulle dumpa sina gamla vänner för dina vänner är lite kusligt kontrollbehovsmässigt. Likaså att du tycker han skall gå till en terapeut, du skriver han inte ni, varför tycker du just han skall gå, du pratar mycket i bejakande form att det kretsar kring dig och vad han gör vilket jag också känner igen mycket i osäkerhet och kontrollbehov.


     


    Men skall man hårddra det så är det antingen du som skapar problem och målar upp dem och blir galen rabiat och svartsjuk men så fort han ger dig bekräftelse så lugnar du dig fram tills att du börjar bli rabiat igen och lugnar dig när du får bekräftelse. Eller så är det han som inte vet vart gränserna går och då borde du lämna förhållandet, för då är det bara en tidsfråga, varför ens gå i gifta tankar om man misstror sin partner så? Eller du gör ju inte det, fastän du gör det,, gahh kan inte utläsa i svängningarna.


    Hon har stött på honom tidigare, och på en maskeradfest i höstas hade han på sig en mask som täckte hela ansiktet. Då kysste hon honom utanpå masken. Medan jag befann mig i rummet några meter ifrån. Han kallade det ett ogenomtänkt skämt och har bett om ursäkt för det, och jag släppte det eftersom han sa att han inte skulle ha kontakt med henne efter det. Sedan började de messa igen och jag har gått apeshit efter det. 

    Jag vill att han utifrån respekt för mig och vårt förhållande slutar ha kontakt med henne. Det må ha varit en dålig idé på fyllan från början, men att de skriver till varandra och jag inte får läsa vad som skrivs gör att jag får en klump i magen. 

    Att jag bett honom sluta ha kontakt med henne betyder inte att han måste ge upp den enda vän han har, utan han HAR vänner som han umgås med. Som VI umgås med, hans vänner som jag lärt känna också. Det har däremot inte varit lika aktuellt att umgås med mina vänner av någon anledning. 

    Jag vet inte om jag misstror honom eller om jag överreagerar. Beroende från vilket håll jag tittar på det känns det antingen som att han är otrogen eller som att han har rätt i att det bara är en tillfällighet att hans telefon raderade alla mess och att det är just henne han har kontakt med. När jag frågar honom ser jag på honom att han mår dåligt, men jag vet inte om det är skuldkänslor eller för att jag vinklar sanningen till att bli något som inte ser bra ut. 

    Just att de ska träffas om några veckor och ha fest gamla jobbgänget gör att det blir en extra stor klump i magen. Vad händer om han blir jättepackad och gör något dumt då? Han lovar att det inte ska hända något, men jag hade aldrig i mitt liv trott att han skulle pussa någon med en mask på heller. 

    Om jag ska vara ärlig så vet jag inte varför vi fortfarande planerar bröllop. Flera gånger de senaste dagarna har jag varit beredd att lägga allt åt sidan, be om hjälp från en terapeut eller vem som helst som kan hjälpa oss lösa det. Jag stirrar mig blind på att han fortfarande pratar med henne, fast han vet att jag inte tycker det är okej. Det känns inte som att jag begär för mycket när jag vill att han inte har kontakt med henne, och att han visar på alla sätt han kan att jag kan lita på honom igen.
  • Anonym (Skruttan)
    Lenblo skrev 2015-03-12 12:56:26 följande:

    Åh, så hans telefon fick något "fel" och "råkade" radera hans SMS? Så... lämpligt. Det låter som om han redan gjort något dumt, och sedan mörkade kvickt som sjutton när du tog upp problemet med kollegan igen. Oavsett om du brukar uppförstora grejer eller inte så verkar du haft rätt i det här fallet.

    Är du riktigt full i fan så återskapar du SMS:en. {#emotions_dlg.djavulsk}textrar.com/


    Det är inte första gången hans telefon krånglar, så jag tycker inte att jag har anledning att misstro honom. Alla hans mess försvann i början av förra veckan, och det var i lördags som vi började diskutera (bråka om) hans och kollegans beteende igen. 
  • Anonym (Skruttan)
    crs skrev 2015-03-12 13:01:27 följande:

    Jag tänker såhär, att du har två val. Antingen litar du på vad han säger, och släpper det. Om han är ärlig så har du inget att oroa dig för, så om du bestämmer dig för att lita på honom så är det bara att gå vidare.

    Eller så bestämmer du att du inte tror på honom. Och då är det väl dags att ta ett riktigt ordentligt samtal med honom för att bestämma om ni vill lösa det och jobba vidare på relationen på ett sätt som passer er båda, eller inte. 

    Det funkar inte att gå omkring och fundera och halvt ta upp det ibland. Tillit är inte bara en känsla, det kan mycket väl vara ett beslut också. Välj själv, och lös det utifrån det. Och var sen konsekvent med ditt val! 


    Jag ska fundera på det. Det går som sagt inte halvgöra det här, utan antingen så litar vi på varandra och fortsätter vara tillsammans, eller så tar misstron över och vi gör bättre i att gå åt var sitt håll. 

    Enda problemet är att jag inte kan sitta ner och bara prata när det handlar om något jobbigt. Jag gråter, får krypningar i hela kroppen och måste gå och göra något annat. Typ ställa mig och diska, dammsuga eller torka fönster medan tårarna rinner. Det har varit jätterent hemma senaste veckan, men det funkar inte att hacka upp ett bråk/en diskussion i mindre bitar hela tiden. 
  • Lenblo

    "Krånglar" mobilen regelbundet utifall att? Eller så kan det ju vara tekniken förstås.

    En del verkar tro att antingen så litar man på sin partner eller så litar man inte. Jag skulle se det som normala omständigheter kräver normal tillit, vilket de flesta har till sin partner. När alla omständigheter talar mot partnern så vill man ändå ha en bra förklaring innan man släpper det. Om partnern inte kan ge någon rimlig förklaring så börjar det göra ont i magen... Då är det bäst att få upp allt till ytan och avgöra var sanningen ligger. Att göra slut för att ens partner betett sig tillräckligt misstänkt för att det ska krävas en bra förklaring är inte nödvändigt. Om du får vettiga svar/bevis/nytt beteende så behöver ni inte alls gå skilda vägen.

    Jag föreslår att du förbereder någon lämplig syssla (även en onödig syssla går bra) som du kan hålla på med tills ni har pratat igenom det här ända till slutet.

    "Litar du inte på mig?" är ju annars en klassiker bland lögnare. För att problemet ska vara tilltron och inte de uppmärksammade konstigheterna.

  • Anonym (Skruttan)
    Lenblo skrev 2015-03-12 20:52:12 följande:

    "Krånglar" mobilen regelbundet utifall att? Eller så kan det ju vara tekniken förstås.

    En del verkar tro att antingen så litar man på sin partner eller så litar man inte. Jag skulle se det som normala omständigheter kräver normal tillit, vilket de flesta har till sin partner. När alla omständigheter talar mot partnern så vill man ändå ha en bra förklaring innan man släpper det. Om partnern inte kan ge någon rimlig förklaring så börjar det göra ont i magen... Då är det bäst att få upp allt till ytan och avgöra var sanningen ligger. Att göra slut för att ens partner betett sig tillräckligt misstänkt för att det ska krävas en bra förklaring är inte nödvändigt. Om du får vettiga svar/bevis/nytt beteende så behöver ni inte alls gå skilda vägen.

    Jag föreslår att du förbereder någon lämplig syssla (även en onödig syssla går bra) som du kan hålla på med tills ni har pratat igenom det här ända till slutet.

    "Litar du inte på mig?" är ju annars en klassiker bland lögnare. För att problemet ska vara tilltron och inte de uppmärksammade konstigheterna.


    Vi pratade igenom det igår, jag skrev ner på förhand hur jag tänkte, vad som hade sårat mig och sedan satt vi ner till vi hade löst det. Min m2b kände sig sårad eftersom jag inte litade på honom, men jag hade ju svart på vitt skrivit ner just de saker som verkade misstänkta också. Men han visade telefonen, vad som gör att den håller på att dö och jag litar på det han säger.

    Dessutom pratade jag med en vän som känner oss båda, och hon hjälpte mig få ordning på tankarna. Jag har liksom inbillat mig att han gör det här för uppmärksamheten, men när jag la fram det för min vän blev hon arg på hans kollega eftersom hon är den som utnyttjar honom för att få uppmärksamhet. Vi är båda två lagom dumsnälla, och den före detta kollegan är om möjligt ännu mer osäker på sig själv än vad jag är. Med ett större bekräftelsebehov.

    Jag fick lova vännen att satsa på mig själv och på min m2b ett tag framöver. Göra saker som får mig att må bra. Umgås med människor som får mig att må bra. Lära mig trivas i mitt eget sällskap eftersom jag faktiskt kommer leva med mig själv resten av livet. Saker som jag egentligen vet men behövde en påminnelse om.

    Och min m2b lovade att lägga av med kontakten med före detta kollegan, att satsa den extra energin på oss. Jag lovade att försöka hålla huvudet kallt i framtiden, för jag vet att jag drar på för höga växlar när saker händer.

    Tack för alla olika infallsvinklar, de har hjälpt mig att försöka se det från fler håll än bara mitt eget.
  • Lenblo

    Det låter som en väg framåt. Jag hoppas att ni nu båda kan hålla vad ni lovat - för båda era välmåendens skull. Lycka till!

Svar på tråden Svartsjuk?