• Anonym (Skrut­tan)
    Äldre 10 Mar 12:28
    6787 visningar
    32 svar
    32
    6787

    Svartsjuk?

    Jag och min m2b har på senaste tiden bråkat en del, och jag vet inte om det bara är för att bröllopet närmar sig eller om vi faktiskt har problem. 

    Han har en tidigare jobbarkompis som jag haft svårt för ganska länge. Hon flirtade och stötte på alla de manliga kollegorna under tiden de jobbade ihop, fast hon då bodde ihop och var förlovad med en kille. 

    De messar flitigt, och när de träffats alla från arbetslaget tidigare har jag ibland blivit medbjuden, men inte nu längre. Min m2b har planerat att de ska träffas om några veckor, och frågade om jag kunde hitta på något med mina vänner så jag inte skulle sitta hemma. Jag svarade att jag tänkte ta det lugnt, kanske ta hem någon av tjejkompisarna och bara prata. Men det gick inte, eftersom han hade planerat att de skulle ses hos oss. Och där får jag inte vara med eftersom jag inte ingår i arbetslaget. (Förra arbetslaget. Det är över ett år sedan de slutade jobba ihop.) 

    Efter att jag frågade om han verkligen menade allvar i att jag ska bli utjagad ur mitt hem för att han ska träffa någon han vet att jag inte tål ändrade han sig och sa att jag inte alls behövde gå hemifrån om jag inte ville. 

    Sist vi träffade den här före detta kollegan gjorde hon uppenbara närmanden på honom, och även om han inte är intresserad av henne så känns det så fel att han inte bara sätter ner foten och säger att han inte är intresserad. Vi gifter oss om några månader, och då vill jag faktiskt kunna känna att jag är allt som betyder något för honom. 

    Jag tvivlar inte på att han inte vill vara med mig, utan vet att han älskar mig och verkligen vill gifta sig och dela livet med mig. Han tycker att jag överreagerar och är svartsjuk, så det jag egentligen undrar är om jag faktiskt beter mig normalt eller om han har rätt.

  • Svar på tråden Svartsjuk?
  • Anonym (Skrut­tan) Trådstartaren
    Äldre 10 Mar 16:15
    #2
    Nightrod skrev 2015-03-10 15:53:44 följande:

    Jag har blivit "utjagad" flera gånger då min dam skall ha tjej besök eller liknande för att hon skall få sin egentid med vännerna, anser det inte är något konstigt med det alls. Utan snarare en självklarhet att bor man ihop under samma tak skall man också kunna få ha egentid med vänner utan sin partner.
    Och jaga ut mig???
    Hon ber mig bara vara hos polaren en stund så hon får dricka vin och bubbla ifred med vänninorna, skulle jag missunna henne det? Aldrig.

    Han skall träffa sitt gamla arbetslag som han gillar uppenbarligen, och hon råkar vara en del av det. Såå hon flirtar med honom, och?? Han är ju totalt ointresserad av henne säger du själv och du litar på honom och vet han älskar dig och vill dela sitt liv med dig osv osv och ändå har du mage att skriva " att du vill känna att du betyder något för honom"
    Så allt det där med älskar, bara dig, gifta sig osv betyder alltså inte det utan bara om han ger henne en tillsägelse känner du dig nöjd och att du betyder något för honom, vet du hur småaktigt det låter och fruktansvärt svartsjukt och och ,,, hade min dam sagt så till mig hade det sårat mig så jävla djupt, att jag inte visar att hon betyder något enbart för att jag inte skäller ut en brud för att hon flirtar med mig trots att jag visar noll intresse.


    När vi har fest hemma är det tillsammans. Vill han ha en kväll med grabbarna och bara dricka några öl med dem har jag inget emot det. Men nu är det en tjej som uppenbarligen stöter på honom, och då uppskattar jag inte att få höra att jag inte får vara hemma eftersom hon ska dit. 

    På en fest i höstas besvarade han hennes närmanden, och jag såg precis allt som hände. Det är av den anledningen som jag blir så förbannad på att de fortfarande har kontakt. Hade det varit jag som gjort samma sak hade min m2b parkerat sin knytnäve i ansiktet på killen, men när jag protesterar och tycker att det är fel att de fortfarande umgås är jag svartsjuk och överreagerar. 

    Jag hade uppskattat om han rakt ut hade förklarat för henne att han inte är intresserad, istället för att jag när vi umgås ska behöva höra hur hon stöter på honom och han inte säger något tillbaka. Det gör jävligt ont när jag befinner mig i samma rum som dem, och det behövs inte mer än att han bara säger "vet du vad, jag ska gifta mig om några månader, det där är väldigt opassande". 

    Om någon gör samma typ av närmanden mot mig säger jag klart och tydligt att jag är upptagen, förlovad och snart gift. Men min m2b bara låter det hända, precis som att det är viktigare för honom att känna sig eftertraktad än något annat. 
  • Anonym (Skrut­tan) Trådstartaren
    Äldre 10 Mar 19:53
    #5
    Allrakäraste skrev 2015-03-10 18:27:11 följande:

    Prata med honom. Förklara hur du känner men kom inte med några krav utan låt honom hantera hennes närmanden på sitt eget sätt. De gånger någon flirtar med mig brukar jag försöka skämta bort det men utan att säga att jag är förlovad och upptagen, det känns helt enkelt som bästa metoden för min del. Och förresten, om min kille blivit förbannad på MIG för att någon annan stöter på mig så hade jag blivit förbannad på min kille. Det är ju inte mitt fel om någon flirtar med mig, eller hur?


    Jag blir förbannad på honom för att han uppmuntrar henne. Hade han inte märkt något och blivit förvånad när jag påpekat det hade det varit lugnt, men nu säger han bara att det inte betyder något och att vi måste lita på varandra.

    Det är länge sedan jag ställde krav på hans beteende i frågan, och han förstod men tyckte inte att det behövdes göra något.
  • Anonym (Skrut­tan) Trådstartaren
    Äldre 10 Mar 20:03
    #6
    Lenblo skrev 2015-03-10 19:18:09 följande:

    Allrakäraste: Det är ens eget fel om man låter flirtaren hållas i minst ett år. Säger man till, vilket de flesta gör om de är i ett förhållande, så brukar flirtaren inte vara så road längre.

    Klart du är svartsjuk! Konstigt vore väl annars. Det är helt normalt att störa sig på någon som flirtar trots att hon vet att han är upptagen.

    Lika normalt att störa sig på att han tycker att det är ok, eller till och med flirtar tillbaka. (Hade han inte tyckt det hade han sett till att det slutat - för länge sedan! Tillbakaflirtande gränsar till otrohet.)

    Det är ganska normalt, om än förkastligt, att se det som en egoboost - på bekostnad av sin partner.

    Det enda helt onormala här är att han på ett fult sätt försöker föra över skulden på dig - han har betett sig illa men ändå är det du som är överkänslig.

    Varför blir du inte medbjuden längre? Du känner ju uppenbarligen de andra redan. Det låter verkligen inte som en "killkväll" där man ska få diskutera lumpen och tjejer fritt - så varför tänkte han ens tanken på att sjasa iväg dig? Vill han få vara ifred med sitt flirtande?

    Om han inte ser det problematiska i allt ovanstående så kanske ni ska gå till någon terapeut. Ibland kan det hjälpa att gå till någon utomstående.


    Jag har tagit mest illa upp av att han försöker förminska allt och få mig att känna att det är jag som gör fel.

    Tidigare fick jag inte hänga med eftersom de skulle ha jobbfest och ingen annan tog med sig sin respektive. Men nu finns det ingen vettig anledning, och när jag ifrågasatte det ändrade han sig. Inte för att jag jättegärna vill följa med, utan för att jag ville veta varför hon får vara hemma hos oss och jag skulle därifrån. Just den delen kan jag erkänna beror på svartsjuka, men jag hade haft lättare att acceptera om han bett mig stanna hemma.

    Han vägrar gå till en terapeut, men jag tror att det faktiskt börjar gå in vad det är som får mig att ta illa upp av situationen. Jag vill verkligen bara att han ska markera att det inte är okej för henne att bete sig så, och visa att jag betyder något. Just nu är jag bara tjejen som får följa med honom hem, mer speciellt än så känns det inte när vi är ute.
  • Anonym (Skrut­tan) Trådstartaren
    Äldre 11 Mar 10:19
    #12
    Anonym (Båda) skrev 2015-03-10 21:47:41 följande:

    han är oschysst som inte kan säga ifrån till henne, frmförallt när han vet hur viktigt det är för dig. Markera för honom att det inte är okej. Ställ krav.

    Däremot så kan jag tycka att du verkar lite desperat. Du litar inte på honom trots att du säger att du vet att han älskar dig och allt. Jag tror att du inte till 100% tror på det själv.

    Hur vill du att det ska kännas när ni är ute? Vill du att han manifesterar sin kärlek till dig och visar alla att det är Ni?

    Det känns inte som att det är helt sunt.

    Jag menar att han gör fel som inte säger ifrån till henne, men du verkar allmänt lite för osäker på honom överhuvudtaget.


    Jag pratade med honom igår igen, och han förklarade att han inte ens fattar att hon flirtar med honom. Det är först när jag frågar varför han låter det fortsätta och ger exempel som han ser att det är något som är fel. 

    Och ja, jag är osäker. På mig själv, inte på honom. Vissa dagar förstår jag inte varför han vill vara med mig alls. Andra dagar är det självklart att han skulle vilja vara med mig varje dag i resten av sitt liv, för jag är helt otrolig och går inte leva utan. 

    Det är pendlandet däremellan som är jobbigt, när jag ibland är självsäker och stark, och ibland en mjäkig liten sak som bara är rädd för allt.
  • Anonym (Skrut­tan) Trådstartaren
    Äldre 11 Mar 10:42
    #13
    Pess skrev 2015-03-10 21:48:32 följande:

    Förlåt, förlåt, förlåt om det inte är detta du vill höra. Men Jag tycker det är otroligt respektlöst av din kille.

    Ah, nu ska jag gå och ta ett chillpill innan jag framstår som helt hysterisk ;)


    Det ÄR respektlöst, och det är vad som sårar mig mest. Att hon flirtar verkar han ju inte ha märkt, baserat på vad han säger till mig. 

    När han besvarade hennes närmanden i höstas hade han ingen bättre förklaring än att han var full och dum, att det var ett skämt som gick snett. En värdelös förklaring, och jag sa till honom att jag inte ville att de hade någon kontakt efter det. Det funkade ett tag, men för någon månad sedan började de messa igen. 

    Jag vill inte bli den galet svartsjuka flickvännen som ställer ultimatum och kräver saker. Men jag vill inte vara naiv heller och bli ännu mera sårad. 

    Anledningen till varför gamla arbetslaget ska träffas om några veckor är för att de hade bra kontakt när de jobbade ihop och trivdes, och de har inte setts på väldigt länge. De är bara några stycken, så om min m2b inte bjuder den här före detta kollegan kommer det märkas. Särskilt eftersom han hittills involverat henne i planeringen. 

    Jag förstår inte hur han inte kan märka vad hon håller på med, och även om det är på skämt så är det jävligt opassande. Han säger att han vill ha fortsatt kontakt med gamla arbetslaget eftersom han inte har särskilt många vänner och vill behålla dem han har. Jag har flera vänner som är väldigt trevliga också, som vi skulle kunna göra till gemensamma vänner om han bara gjorde tid för dem. 

    Igår när jag var som allra mest uppriven, ledsen och inte visste vad jag skulle göra av mig själv sa jag att det kanske är lika bra att ställa in bröllopet. Jag vill inte gifta mig med någon som flirtar med andra och får mig att känna mig som en i mängden. 

    Än så länge är det inte inställt i alla fall, för han har lovat att bättra sig. Förhoppningsvis är han mer uppmärksam och kan säga ifrån när hon flirtar och håller på. Annars får jag väl tro honom när han säger att han inte märker det.
  • Anonym (Skrut­tan) Trådstartaren
    Äldre 11 Mar 10:50
    #14
    Nightrod skrev 2015-03-11 08:33:38 följande:

    Detta inlägget går ju helt emot det första.
    I trådstarten skriver du att du vet han inte är intresserad och att du vet han vill vara med dig och allt det där.
    I svaret till mig så vänder du på kakan och att han faktiskt mer eller mindre är intresserad och att han har besvarat flirtarna.

    Du skriver att det är pga att han skall ta hem hela arbetslaget som han inte vill du skall vara hemma, nu skriver du att det är pga att hon skall komma som du inte får vara hemma.

    Skulle en kille stöta på dig skulle din man slå en knytnäve i hans ansikte, Varför gör du inte samma sak då? Fråga henne vad fan hon håller på med, konfrontera henne själv när du ser hon stöter på honom då!?

    Jag har väldigt svårt att följa det du skriver i och med att du svänger så från trådstart till svar, när man ändrar historien när man får mothugg brukar det ofta betyda att man måste "späda på sanningen" för att få medhåll. väldigt vanligt när man är svartsjuk och vill få rätt, en höna blir lätt en fjäder för att man skall få rätt. 


    Hade jag skrivit i min trådstart att min m2b flirtar med en annan tjej, messar med henne dagligen i perioder, att hon stöter på honom även när jag är med och att de ska på fest och jag är förbjuden att följa med - så skulle alla svar ha blivit "lämna honom". Jag vill inte lämna honom. Jag vill hitta en lösning som innebär att han är bara min och att hans före detta kollega fattar att hon ska låta bli honom. 

    Jag skulle kunna fråga henne vad i helvete hon håller på med nästa gång jag hör hur hon kommer med opassande kommentarer, men då är det fortfarande jag som pinkar revir. Det borde vara min m2b som visar att han inte är intresserad eftersom det är det som är problemet! Jag kan säga ifrån hur mycket jag vill, men om han inte säger "låt bli, jag är upptagen" så är det samma sak fortfarande. Men då kommer hon aldrig mer göra något när jag är med, utan hitta sätt att göra det på där jag inte kommer märka något.
  • Anonym (Skrut­tan) Trådstartaren
    Äldre 11 Mar 11:48
    #16
    Anonym (Båda) skrev 2015-03-11 10:51:14 följande:
    Hur kan han inte veta att hon flörtar när han på en fest i höstas besvarade hennes närmanden? Det går inte ihop.

    Säg till honom att sluta vara trög och, okej, ha. Kanske inte måste det första han gör när hon kommer till er, säga att " inget flörtande" men om han märker att hon gullar med honom,eller om Du märker det,så får han säga ifrån.

    Eller så kan du ju faktiskt konfrontera henne själv. Du behöver ju inte slå henne, men säga att det inte är okej. Dock så är jag lite emot det, han är inte din egendom, det här borde komma naturligt för honom, att säga ifrån själv för att HAN själv inser att det är fel, inte för att du tjatar.

    Och det där med osäkerheten. Alla är lite osäkra ibland, men det är när ibland är mer ofta än sällan som det uppstår problem. Framförallt irelationen till sig själv såklart, och det är jätte viktigt att vinna över sina hjärnspöken. Jag tror inte att man kan ha en fungerande relation med någon annan, när relationen till sig själv är trasig.

    Lycka till!
    Det är precis det, att jag inte vill att han ska vara min egendom. Han väljer att vara med mig, men då får han visa det också. Inte göra idiotiska grejer på fyllan och tro att det går över för att han säger att det inte betyder något. 

    Jag är av samma åsikt, och jag har varit så glad på sistone över att jag mått bra. Den där gnistan som jag hade tappat var tillbaka och allt kändes fantastiskt, men sedan försvann den igen. Jag ska försöka lägga lite mera tid på mig själv och att må bra istället för att bara prata med min m2b om vad han ska göra för att jag ska må bra. 
  • Anonym (Skrut­tan) Trådstartaren
    Äldre 11 Mar 12:32
    #18
    Anonym (been there done that) skrev 2015-03-11 12:10:50 följande:

    Det låter hemskt och klyschigt men kan du inte lita på honom så släpp honom och gå vidare. Har levt i ett sådant förhållande under några år och i slutändan hade jag rätt gällande en kollega. Han var inte otrogen, men han lämnade mig och började träffa henne kort därefter, efter att i månader hävdat att det inte var något mellan dem, att hon inte var snygg och inte hans typ, att hon inte alls flirtade osv.

    I mitt nuvarande förhållande skulle det inte hända. Om han vet att jag känner mig orolig inkluderar han mig och han har inte mer kontakt än han behöver med ex och flirtiga brudar. Det är inget jag bett om, det är ett val han gjort utan min inblandning för att han vet att jag tycker det är jobbigt.

    Jag är annars precis som du. Osäker i vissa lägen och tuff i andra, men i grunden osäker på mig själv. Min nya vet det och stöttar mig istället för att stjälpa mig.


    Jag litar på honom, annars hade vi redan gått skilda vägar. När jag blir ensam med mina tankar hinner jag blåsa upp dem till oproportionerliga storlekar, men när vi hinner ses och göra saker tillsammans (äta lunch på jobbet eller dejta en fredagkväll) är allt som bortblåst. Då kan vi skratta och prata, planera resor eller bara sitta och hålla om varandra. 

    När han prioriterar jobb och att umgås med vänner, träna eller vad som helst, och jag är trött efter mitt jobb och somnar på soffan när jag kommer hem så finns det inte så mycket tid kvar att göra saker tillsammans. Utan vi säger att vi ska göra det "imorgon", eller i helgen, eller när det lugnat ner sig lite med det där jätteprojektet som tar så mycket tid och energi att man vill lägga sig på hallmattan och sova när man kommer hem.
  • Anonym (Skrut­tan) Trådstartaren
    Äldre 11 Mar 21:30
    #22
    Lenblo skrev 2015-03-11 17:18:32 följande:

    Du litar på honom. Fint, men gör det automatiskt honom till pålitlig?

    Det är mycket möjligt att du inte alls "blåser upp saker oproportionerligt" utan att när du är ensam så kan du fundera igenom saker och känna efter vad som är ok. (...) Brukar du blåsa upp saker annars?

    Försök att förstå att du inte är "galet svartsjuk" - du är befogat svartsjuk och har alltså all rätt att ställa krav. För egen del hade jag nog dragit upp allt till ytan och sagt: Med tanke på hur ni har betett er tillsammans och ert eviga SMS:ande så vill jag se din telefon - NU. Ingen tid att radera något. Där lär det stå, svart på vitt. Och skulle det sedan verka helt oskyldigt i telefonen har du ändå inget att skämmas för - han har gett dig full anledning att titta.

    Jag hoppas för din skull att han verkligen byter beteende - och behåller det. Om alternativet är att tro på honom när han säger att han "inte märker det" (svårt att tro) så innebär det samtidigt att han bryter all kontakt med kollegan eftersom han inte klarar av att hålla en normal distans till henne.


    Jag förstår vad du menar. Och jag har rannsakat mig själv och vårt förhållande efter att ha läst vad du skrivit.

    Ja, jag har en tendens att få saker att bli värre än de egentligen är. Inte alltid, men det händer. Det är därför jag tvekar och grubblar länge innan jag konfronterar någon, till exempel min m2b. Och då jag funderar hittar jag alltid argument som stöder det jag tvekade på från början.

    Men att min m2b har väldigt mycket kontakt med en tjej som gör närmanden är inget jag inbillar mig.

    Hans telefon fick något fel och raderade alla mess för någon vecka sedan. Så det finns inget att visa. Bara de jag skrivit eftersom det är så vi har kontakt när vi är på jobbet.

    Jag ska prata med honom än en gång. Det har varit svårt för mig att avgöra vad som är psycho bitch-girlfriend och vad som är normalt beteende i den här frågan. Jag vill inte att de har kontakt, men samtidigt vet jag att om jag ställer ultimatum kommer han resa sig upp och gå.

    Jag vill så gärna kunna lita på att inget händer när det gamla arbetslaget ska träffas, men jag vill inte ha henne i närheten av min m2b när de betett sig som de gjort. Å andra sidan behöver inte hon vara problemet. Vill han göra något dumt så kommer han göra det. Det känns bara som att steget borde vara kortare där eftersom hon redan varit övertydlig i sitt beteende även när jag är närvarande. Att min m2b inte gör något alls åt det vet jag helt ärligt inte hur jag ska reagera på.
  • Anonym (Skrut­tan) Trådstartaren
    Äldre 12 Mar 13:50
    #26
    Nightrod skrev 2015-03-12 09:13:37 följande:

    ja nej kanske.


    Samt att jag inte hänger med i svängarna, han har gjort närmanden, ni har pratat om det och han vet ändå inte att hon gör närmanden, finns så mycket svängningar att jag tycker det tyder på att man försöker förstärka saker för att få det låta bättre (eller värre)


     


    För i min värld så är svartsjuka något som är fult, och speciellt när man är osäker på sig själv kan det gå till overkliga proportioner. Bara det att du skriver att han inte har många vänner men hans gamla arbetslag trivs han med, men att du har vänner som du tycker han borde kunna börja umgås med, men de är dina vänner inte hans vänner och att du ens skulle uppmana till att han skulle dumpa sina gamla vänner för dina vänner är lite kusligt kontrollbehovsmässigt. Likaså att du tycker han skall gå till en terapeut, du skriver han inte ni, varför tycker du just han skall gå, du pratar mycket i bejakande form att det kretsar kring dig och vad han gör vilket jag också känner igen mycket i osäkerhet och kontrollbehov.


     


    Men skall man hårddra det så är det antingen du som skapar problem och målar upp dem och blir galen rabiat och svartsjuk men så fort han ger dig bekräftelse så lugnar du dig fram tills att du börjar bli rabiat igen och lugnar dig när du får bekräftelse. Eller så är det han som inte vet vart gränserna går och då borde du lämna förhållandet, för då är det bara en tidsfråga, varför ens gå i gifta tankar om man misstror sin partner så? Eller du gör ju inte det, fastän du gör det,, gahh kan inte utläsa i svängningarna.


    Hon har stött på honom tidigare, och på en maskeradfest i höstas hade han på sig en mask som täckte hela ansiktet. Då kysste hon honom utanpå masken. Medan jag befann mig i rummet några meter ifrån. Han kallade det ett ogenomtänkt skämt och har bett om ursäkt för det, och jag släppte det eftersom han sa att han inte skulle ha kontakt med henne efter det. Sedan började de messa igen och jag har gått apeshit efter det. 

    Jag vill att han utifrån respekt för mig och vårt förhållande slutar ha kontakt med henne. Det må ha varit en dålig idé på fyllan från början, men att de skriver till varandra och jag inte får läsa vad som skrivs gör att jag får en klump i magen. 

    Att jag bett honom sluta ha kontakt med henne betyder inte att han måste ge upp den enda vän han har, utan han HAR vänner som han umgås med. Som VI umgås med, hans vänner som jag lärt känna också. Det har däremot inte varit lika aktuellt att umgås med mina vänner av någon anledning. 

    Jag vet inte om jag misstror honom eller om jag överreagerar. Beroende från vilket håll jag tittar på det känns det antingen som att han är otrogen eller som att han har rätt i att det bara är en tillfällighet att hans telefon raderade alla mess och att det är just henne han har kontakt med. När jag frågar honom ser jag på honom att han mår dåligt, men jag vet inte om det är skuldkänslor eller för att jag vinklar sanningen till att bli något som inte ser bra ut. 

    Just att de ska träffas om några veckor och ha fest gamla jobbgänget gör att det blir en extra stor klump i magen. Vad händer om han blir jättepackad och gör något dumt då? Han lovar att det inte ska hända något, men jag hade aldrig i mitt liv trott att han skulle pussa någon med en mask på heller. 

    Om jag ska vara ärlig så vet jag inte varför vi fortfarande planerar bröllop. Flera gånger de senaste dagarna har jag varit beredd att lägga allt åt sidan, be om hjälp från en terapeut eller vem som helst som kan hjälpa oss lösa det. Jag stirrar mig blind på att han fortfarande pratar med henne, fast han vet att jag inte tycker det är okej. Det känns inte som att jag begär för mycket när jag vill att han inte har kontakt med henne, och att han visar på alla sätt han kan att jag kan lita på honom igen.
  • Anonym (Skrut­tan) Trådstartaren
    Äldre 12 Mar 13:53
    #27
    Lenblo skrev 2015-03-12 12:56:26 följande:

    Åh, så hans telefon fick något "fel" och "råkade" radera hans SMS? Så... lämpligt. Det låter som om han redan gjort något dumt, och sedan mörkade kvickt som sjutton när du tog upp problemet med kollegan igen. Oavsett om du brukar uppförstora grejer eller inte så verkar du haft rätt i det här fallet.

    Är du riktigt full i fan så återskapar du SMS:en. {#emotions_dlg.djavulsk}textrar.com/


    Det är inte första gången hans telefon krånglar, så jag tycker inte att jag har anledning att misstro honom. Alla hans mess försvann i början av förra veckan, och det var i lördags som vi började diskutera (bråka om) hans och kollegans beteende igen. 
  • Anonym (Skrut­tan) Trådstartaren
    Äldre 12 Mar 14:00
    #28
    crs skrev 2015-03-12 13:01:27 följande:

    Jag tänker såhär, att du har två val. Antingen litar du på vad han säger, och släpper det. Om han är ärlig så har du inget att oroa dig för, så om du bestämmer dig för att lita på honom så är det bara att gå vidare.

    Eller så bestämmer du att du inte tror på honom. Och då är det väl dags att ta ett riktigt ordentligt samtal med honom för att bestämma om ni vill lösa det och jobba vidare på relationen på ett sätt som passer er båda, eller inte. 

    Det funkar inte att gå omkring och fundera och halvt ta upp det ibland. Tillit är inte bara en känsla, det kan mycket väl vara ett beslut också. Välj själv, och lös det utifrån det. Och var sen konsekvent med ditt val! 


    Jag ska fundera på det. Det går som sagt inte halvgöra det här, utan antingen så litar vi på varandra och fortsätter vara tillsammans, eller så tar misstron över och vi gör bättre i att gå åt var sitt håll. 

    Enda problemet är att jag inte kan sitta ner och bara prata när det handlar om något jobbigt. Jag gråter, får krypningar i hela kroppen och måste gå och göra något annat. Typ ställa mig och diska, dammsuga eller torka fönster medan tårarna rinner. Det har varit jätterent hemma senaste veckan, men det funkar inte att hacka upp ett bråk/en diskussion i mindre bitar hela tiden. 
  • Anonym (Skrut­tan) Trådstartaren
    Äldre 13 Mar 07:37
    #30
    Lenblo skrev 2015-03-12 20:52:12 följande:

    "Krånglar" mobilen regelbundet utifall att? Eller så kan det ju vara tekniken förstås.

    En del verkar tro att antingen så litar man på sin partner eller så litar man inte. Jag skulle se det som normala omständigheter kräver normal tillit, vilket de flesta har till sin partner. När alla omständigheter talar mot partnern så vill man ändå ha en bra förklaring innan man släpper det. Om partnern inte kan ge någon rimlig förklaring så börjar det göra ont i magen... Då är det bäst att få upp allt till ytan och avgöra var sanningen ligger. Att göra slut för att ens partner betett sig tillräckligt misstänkt för att det ska krävas en bra förklaring är inte nödvändigt. Om du får vettiga svar/bevis/nytt beteende så behöver ni inte alls gå skilda vägen.

    Jag föreslår att du förbereder någon lämplig syssla (även en onödig syssla går bra) som du kan hålla på med tills ni har pratat igenom det här ända till slutet.

    "Litar du inte på mig?" är ju annars en klassiker bland lögnare. För att problemet ska vara tilltron och inte de uppmärksammade konstigheterna.


    Vi pratade igenom det igår, jag skrev ner på förhand hur jag tänkte, vad som hade sårat mig och sedan satt vi ner till vi hade löst det. Min m2b kände sig sårad eftersom jag inte litade på honom, men jag hade ju svart på vitt skrivit ner just de saker som verkade misstänkta också. Men han visade telefonen, vad som gör att den håller på att dö och jag litar på det han säger.

    Dessutom pratade jag med en vän som känner oss båda, och hon hjälpte mig få ordning på tankarna. Jag har liksom inbillat mig att han gör det här för uppmärksamheten, men när jag la fram det för min vän blev hon arg på hans kollega eftersom hon är den som utnyttjar honom för att få uppmärksamhet. Vi är båda två lagom dumsnälla, och den före detta kollegan är om möjligt ännu mer osäker på sig själv än vad jag är. Med ett större bekräftelsebehov.

    Jag fick lova vännen att satsa på mig själv och på min m2b ett tag framöver. Göra saker som får mig att må bra. Umgås med människor som får mig att må bra. Lära mig trivas i mitt eget sällskap eftersom jag faktiskt kommer leva med mig själv resten av livet. Saker som jag egentligen vet men behövde en påminnelse om.

    Och min m2b lovade att lägga av med kontakten med före detta kollegan, att satsa den extra energin på oss. Jag lovade att försöka hålla huvudet kallt i framtiden, för jag vet att jag drar på för höga växlar när saker händer.

    Tack för alla olika infallsvinklar, de har hjälpt mig att försöka se det från fler håll än bara mitt eget.
Svar på tråden Svartsjuk?