Hur mycket umgås ni med era familjer?

Jag håller med de flesta ovanstående, du behöver inte oroa dig och inte heller känna dig sårad. Jag och m2b bor ca 50 mil från våra föräldrar och visst händer det att de hälsar på/har vägarna förbi oss osv. men det skulle nog aldrig falla dem in att varken träffas på hemmplan eller att planera in nån form av resa samtidigt till oss, det hade för oss bara varit konstigt tror jag.
Detta dels för att jag/vi aldrig antagit att våra föräldrar ska bli tvingade att umgås bara för att jag och m2b valt att leva med varandra och dels för att våra föräldrar är på väldigt olika plan i livet. Mina föräldrar har utflugna barn (jag är näst yngst i barna skaran) och har sina intressen och egen vänspakskrets medan min m2b:s föräldrar har flera små barn hemmaboende (m2b är äldst i barnaskaran) och såklart har de andra intressen och annan vänskapskrets.

Dock är jag tacksam över att de åtminstone kommer överens rätt bra när de väl ses. Inget vardagligt i deras "vänskap" mer än att de såklart stannar och pratar på stan, skickar julkort osv. Mina föräldrar kommer mer eller mindre sämre överens med två av mina tre äldre syskons svärföräldrarpar nämligen.. 

våra resp. föräldrar umgicks för första gången nu julen som var. det är alltså efter att jag och min karl varit ihop i 8 år... 

Mina föräldrar och mina svärföräldrar träffas endast hos oss när barnen fyller år. Jag har en tät och bra kontakt med mina föräldrar och min fästman med sina. Vi åker till dem på middag eller bara ändå någon gång i månaden men känner ändå att vi har en fin relation.

Tycker inte det är något att oroa sig för, det vanliga är väl inte att respektive svärföräldrar är nära vänner! Mina föräldrar och min fästmans föräldrar kommer bra överens men de umgås aldrig bara dem, utan de träffas om vi bjuder hem dem. Mina föräldrar har varit på middag hos hans föräldrar en gång och vi har bjudit dem alla på fika hos oss några gånger. Mina föräldar har inte bjudit över hans föräldrar ännu vilket de har lite ångest över hehe. Vi har varit ihop i sju år.

Varför skulle de umgås bara för att deras barn är ihop???

Våra föräldrar träffade varandra ungefär ett år efter att vi blev ihop, i samband med med en högtid. Sen har det hänt några gånger till att vi haft tillställningar då alla varit här (hade vi haft barn hade det ju förmodligen blivit oftare iom deras födelsedagar).

Min mans föräldrar är skilda och omgifta, och nu råkade det bli så att mina föräldrar kom väldigt bra överens med det ena paret, så de har faktiskt träffats några gånger utan oss. Men jag ser snarare det som det ovanliga, att de också råkade bli vänner. Med det andra paret har de en mer "artig" relation, de pratar och är vänliga mot varann när de träffas hemma hos oss, i samband med bröllopet osv, men de söker inte aktivt upp varann för att umgås.

Sen är det ju olika hur tät relation man själv har med sina föräldrar. Vi träffar själva våra föräldrar några gånger om året, och vi har en bra relation till varandras föräldrar och syskon. Vi har nog båda vid något tillfälle hängt ensamma med den andres familj!

Håller med ovanstående i mycket. Det är verkligen inte vanligt att hans och hennes föräldrar träffas privat utan att respektive "barn" är med. Jag tror att du TS har lite för höga förväntningar på hur ert familjeliv ska se ut och det vore kanske bra att antingen inse hur realiteten är eller flika in ett önskemål om att ni alla ska ses mer. För det går ju inte riktigt att "kräva" att era respektive föräldrar ska umgås på eget bevåg. Du kan ju fixa familjemiddagar eller andra tillställningar där ni alla ses och umgås om det känns viktigt? Lycka till!

Nej, mina föräldar och svärföräldrar träffas nästa aldrig heller. Hemma hos oss ibland och nån gång har de bjudit hem varandra, men det är SÄLLAN. Fullständigt normalt, anser jag. De väljer själva vem de vill umgås med. Man väljer ju sina vänner och det är trist att tvinga dem att träffas om de inte har något behov av det, de kanske inte känner att de har så mycket gemensamt eller så har de fullt upp med annat.

Våra föräldrapar umgås med varandra ett par gånger per år, dock brukar vi alltid vara med. De bor ca en timme ifrån varandra, och så bor vi rätt mycket längre bort från alla föräldrarna.

Mina och makens föräldrar kommer bra överens, men ingetdera paret är väl sådär jätteintresserat av att bygga upp en nära vänskap bara för att deras barn råkat gifta sig med varandra. Dessutom reser min mans föräldrar *jättemycket* och är upptagna hela somrarna så de har nog med att hålla kontakten med släkt och vänner.

Våra föräldrar träffade inte varandra förrän vi varit tillsammans typ 8 år.

Jag förväntar mig verkligen inte att mina föräldrar ska bli BFF med makens föräldrar, ej heller förväntar mig att hans syskon ska vara intresserade av att träffa min brorsa. Normal artighet/vänlighet är väl vad man kan kräva av sin familj, men att styra upp vem de umgås med, nej det går för långt.