Fråga prästerna 14

Om jag minns rätt från tidigare diskussioner i den frågan så är det så att prästen som viger er inte får något betalt om han/hon gör det utanför sin egen församling.
Men att så länge som han/hon har vigselrätt och är villig att viga er utan lön så går det bra.

(det står till och med om det i trådstarten ser jag nu när jag kollar. Punkt tre, med ett tillägg under då reglerna hade ändrats) 

Japp, det går bra - men den prästen får troligen göra detta på sin fritid och därmed gratis. Det är därför ingen självklarhet att en "utomstående" präst ställer upp.

Chicita har talat väl, som indianerna säger
Jag ber alltid att få hindersprövningen vid vigselsamtalet. Strängt taget går det ju bra att ta med den på själva vigseldagen - men skulle ni då råka glömma den så blir det ingen vigsel. Prästen får inte viga er utan den. Därför känns det tryggast att ha den i god tid.

Som sagt, det ingår ingen kyss i ordningen för vigsel, traditionellt ges den på kyrktrappan efteråt. En del brudpar vill ha med en kyss i alla fall, och en del präster tycker det är fint att ha med momentet. Jag brukar säga att jag räknar med att brudparet är moget nog att själv avgöra när de vill kyssas, utan prästerligt påbud. Jag säger alltså aldrig till om någon kyss (utom från min fru, men det är mera privat )

Vid en vigsel mitt i vintern passar 518 bra, "Hur härligt vittna land och sjö/ännu i frost och vintersnö". Den sjungs på samma melodi som "I denna ljuva sommartid" så många kan nog sjunga med även om de inte hört texten tidigare. Är det mer framåt vårkanten finns det ett par andra alternativ, 197 "Den blida vår är inne" (Samma melodi som "Den blomstertid") eller 198  "Likt vårdagssol i morgonglöd" (samma melodi som "I denna ljuva sommartid"). Sedan finns det ju vigsekpsalmer också, som är obundna av årstid. Exempelvis nr 84 "Vi lyfter våra hjärtan" eller nr 411 "Gud har omsorg om vårt släkte". Båda ganska lättsjungna även om man inte hört dem förr.

Frågan har säkert varit uppe tidigare men jag hittar inget svar just nu. Jag har hört lite olika angående det här med att brudgummen står och väntar på bruden vid altaret. Jag vill gärna ha det så men har fått höra att det är en amerikansk tradition som få präster går med på. Hur är det egentligen?

Frågan har varit uppe tidigare... med jämna mellanrum... Se trådstarten

Jepp, det är precis så.

Enligt svensk tradition så går man in tillsammans i kyrkan för att symbolisera att båda går in i äktenskapet av egen fri vilja.

Jag tycker att det är en fin tanke, och en bra symbolik bakom.
Men samtidigt tycker jag att det känns lite som hyckleri.
Först skedde brudköpet i hemmet. Föräldrarna gjorde upp om vem som skulle giftas med vem och hemgift och brudpenning bytte ägare. Sen leddes bruden fram till sin blivande make i kyrkan för att vara säker på att hon inte skulle smita. Då behövde inte heller bruden säga ja, utan det räckte att hennes pappa eller annan manlig släkting gjorde det åt henne.
Sen flyttades brudköpet till kyrktrappen så att den nyblivne "ägaren" till bruden (maken alltså) nu då kunde leda in bruden och visa upp sin "nya ägodel" efter en snabb cermoni på trappen där bruden överlämnades i makens vård. Sen ledde han in bruden i kyrkan som sagt, och cermonin avslutades där.

Kyrkan tog ett modigt beslut i att dom inte ville vara delaktiga i det här och förbjöd brudköpet och deklamerade att man nu skulle gå in sida vid sida som ett tecken på egen fri vilja. 
Det var ett stort steg för kyrkan att deklamera att kvinnan faktiskt hade en egen vilja, och det är första riktiga dokumenterade steget i kvinnornas frigörelse. Så kyrkan är alltså teoretiskt sett en föregångare till kvinnokampen.

Att många präster säger nej är alltså för att dom inte vill återgå till 1100-talets symbolik där kvinnan leds in som ett offer till mannen.
Och det spelar ingen större roll hur romantiskt man tycker att det är efter att ha sett alla hollywoodfilmer. Det är ändå det som brudledningen symboliserar enligt svensk tradition.

Men alla präster säger inte nej.
Så det du kan göra är alltså att fråga er präst.

Och innan någon tycker att jag är sträng och hård och "inte förstår något" så kan jag ju säga att vi hade så kallad brudöverlämning. Min pappa "ledde" in mig (eller rättare sagt jag ledde honom, han var så nervös i början att han skakade, men han slappnade av och fick ett stort leende på läpparna sista halvan av altargången  )
Vi bad att få ha det så eftersom vi gifte oss med 1300-talstema, så om det hade varit helt historiskt korrekt så skulle vi ha haft en delad cermoni, först halva på kyrktrappen och resten inne.
Men vi ville att gästerna skulle känna igen sig i cermonin så att det inte blev teater av det hela. 

Tack chicita för att du orkade svara mig :) Jag vill inte ha brudlämning utan gå in ensam, vilket jag anser verkligen symboliserar fri vilja :) Men som sagt, jag får fråga och se. Ett nej är ju inte hela världen! Tack igen chicita, tur att du är med i den här tråden :)

Precis, är man beredd på ett nej och får ett ja så blir det ju en positiv sak.
Om man vet bakomliggande orsaker och får ett nej så kanske man kan argumentera för sin sak. Får man ändå ett nej så vet man ju att den prästen har integritet och det bör respekteras  

Jag skulle nog hellre rikta ett tack till Kjell Präst som har orkat svara på frågorna i flera år. Och ändå håller samma positiva ton.
Han är ju verkligen ett bra exempel på att varken präster eller kyrkan är så "mossig" som många tror  

Tack!

Hej 

Har läst i denna tråden ett tag och är väldigt tveksam till om du/ni kan hjälpa mig men behöver någon att fråga.

Jag och min sambo har pratat om giftermål men vi fastnar alltid på en punkt. Borgerligt eller kyrkligt. Sambon är kristen men inte så stark i sin tro utan nöjd med att vara konfimerad. Han vill gifta sig kyrkligt  och i en kyrka, han tycker det är viktigt för honom.

Jag däremot är kristen på pappret men jag tror att alla religioner har någonting gott i sig och vet kanske inte riktigt vad jag tror. Jag vill gärna gifta mig med min älskade sambo men jag vill inte känna mig som att jag vanhedrar kyrkan eller min och andras tro.  

På svenska kyrkans hemsida så står det att endast en behöver vara kristen så som jag förstår det är det inga problem att gifta sig men jag undrar hur du som präst ser på att viga, en som inte vet hur dens tro ser ut och kanske inte ens tror på Gud?