I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Det blir väl istappar och skare, snömodd och rimfrost och smällkalla mycket stjärnklara nätter. Och en och annan snöstorm med drivor och flingor stora som lovikavantar.
Nå i vintermörkret får man tända många ljus.
I vinterland kan man göra snöänglar och åka pulka. I vintertröjorna ser ingen att man inte gått ner utan upp det senaste året.
I vinterträdgården äter småfåglarna frön vid fågelbordet och haren gör roliga spår i snön. Mördarsniglarna är puts väck och man måste inte rensa ogräs. Och verkligen inte raka benen.
I vintertid kan man elda i kakelugnen och fika, titta på filmer och läsa böcker. Och lyssna på musik.
Men man kan också fortsätta vara här. Bland vänner.
Här, där vi pratar om barnen vi burit och bär och dem vi längtar att bära. Här, där vi bär det någon inte orkar bära ensam. Och där vi delar allt man någonsin kan komma på att dela. Där skratt, ilska, längtan och gråt blandas i en märklig brygd, jämte hopp, oro, rädsla och humor.
Så att sorgen blir halv och glädjen dubbel och livet så mycket lättare, rikare och större.
"Håll ljuset högt på färden, det finns bara en som du i världen"/Lundell
Gamla tråden: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3807747.html
"Du gjorde si eller så... jag kan inte leva med dig för du är sån... det går inte att ändra på dig". Nej, i stort så går det inte att ändra på mig, men man kan iaf göra mig uppmärksam på saker jag gör som sårar eller upplevs som störande. Då har jag en chans att bli medveten om det och kanske tänka på det och t o m jobba med det beteendet. Men nej, det vill han inte. Säga alltså. Jag blev förbannad i helgen och sa att jag tycker det är "kärringfasoner" (hittade inget bättre ord som han skulle förstå) och FEGT att gå omkring och förvänta sig att ens partner ska kunna läsa ens tankar. ATt inte säga vad som är fel. Att det verkar som att han redan nu har bestämt sig för skilsmässa, eftersom han inte vill ge mig en chans att rätta till saker jag gör tokigt. 
