• passionsblomman

    I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

    Det blir väl istappar och skare, snömodd och rimfrost och smällkalla mycket stjärnklara nätter. Och en och annan snöstorm med drivor och flingor stora som lovikavantar.

    Nå i vintermörkret får man tända många ljus.
    I vinterland kan man göra snöänglar och åka pulka. I vintertröjorna ser ingen att man inte gått ner utan upp det senaste året.
    I vinterträdgården äter småfåglarna frön vid fågelbordet och haren gör roliga spår i snön. Mördarsniglarna är puts väck och man måste inte rensa ogräs. Och verkligen inte raka benen.
    I vintertid kan man elda i kakelugnen och fika, titta på filmer och läsa böcker. Och lyssna på musik.

    Men man kan också fortsätta vara här. Bland vänner.
    Här, där vi pratar om barnen vi burit och bär och dem vi längtar att bära. Här, där vi bär det någon inte orkar bära ensam. Och där vi delar allt man någonsin kan komma på att dela. Där skratt, ilska, längtan och gråt blandas i en märklig brygd, jämte hopp, oro, rädsla och humor.
    Så att sorgen blir halv och glädjen dubbel och livet så mycket lättare,  rikare och större. 

    "Håll ljuset högt på färden, det finns bara en som du i världen"/Lundell
        Rimfrost på rutan snölykta

    Gamla tråden: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3807747.html

  • Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
  • Ninnnis
    Ninnnis skrev 2011-01-05 11:06:14 följande:
    Vår heter Mini
    Alltså, inte vår mage, utan vårt pyre i magen
  • Norrskensflamman

    Hej...
    Inatt har jag iaf sovit. Men jag har så ont i huvet hela tiden. Snorar o hostar.
    Maken ringde och meddelade var han är och att han lever.
    Han vill inte svara på några frågor, men jag avtvingade honom ett ja eller nej på frågan om flygbiljetter från hans hemstad till vår huvudstad samt hotellrum i Sthlm är åt en annan kvinna, om han har en annan kvinna. Han svarade NEJ. Då vet jag inte om jag är enfaldig som någonstans inom mig ändå tror på honom när han säger så. Mycket tyder på att han håller på att hitta en utväg att slippa sitt tråkiga jobb på fabriken, han håller på och försöker hitta nånting att syssla med antingen i sitt hemland eller iaf något som är kopplat ihop med det. Under tiden han gör det så tappar han all sans vad gäller pengar, krediter osv, och det är  också en del av hans sjukdomsbild. Man kan säga att han är inne i något sorts skov just nu där jag inte kan avgöra om det är bipolariteten eller ADHD:n som härjar. I vilket fall som helst så kan jag just nu inget göra. Jag får höra vad han har att säga när han kommer hem. Och HAN kommer få lösa den ekonomiska oreda han ställt till med. Var så säker. Har han en ny kvinna så kan jag bara visa honom var ytterdörren är. Vill han flytta tillbaka till sitt hemland, ja inte flyttar då jag och barnen med. Och en pappa/make som kommer hem två ggr/år till oss får jag ta mig en funderare på om vi alls behöver.

  • Ninnnis

    Flamman, det måste vara fruktanvärt frustrerande och påfrestande att inte kunna nå honom när han är "inne i sjukdomen".

    Jag hoppas han tar sitt förnuft till fånga och kommer hem så att ni i alla fall kan prata öga mot öga. Tror du han tar sina mediciner?

  • Norrskensflamman
    Ninnnis skrev 2011-01-05 11:47:50 följande:
    Flamman, det måste vara fruktanvärt frustrerande och påfrestande att inte kunna nå honom när han är "inne i sjukdomen".

    Jag hoppas han tar sitt förnuft till fånga och kommer hem så att ni i alla fall kan prata öga mot öga. Tror du han tar sina mediciner?
    Hem kommer han, det har han sagt. Den 10 eller 11. Medicinerna har han med sig. Jag hoppas han tar dem. Kanske han glömmer nån gång, särskilt om han ska dricka, du vet festa med polarna eller så, då vill han inte ta medicinen. Men på morgonen hoppas jag han tar den.

    Ja, det är hemskt. Han hinner ställa till med så mycket oreda i våra liv så sen när han "blir normal" så får han ångest av att se vad han gjort och så faller han ner i depression, mani eller nåt annat igen.
    Det blir en ond cirkel, en spiral. Därför är jag så förbannat envis ang att jag vill att han ska äta ALLA sina mediciner mot de diagnoser läkaren misstänker, åtminstone ett år, så jag får se hur de verkar. Jag antagligen en dåre själv, men på nåt sätt känner jag att jag är skyldig mina barn det, att försöka tills det inte längre finns något hopp. Tänk OM det skulle hjälpa och vi får ett alldeles underbart liv, och så ger jag upp innan vi är där?!
  • Norrskensflamman

    Mitt delmål är att han ska få ner blodtrycket så han får börja med Concertan (mot ADHD:n). Men om han nu vill lämna oss, så blir det ju svårt att nå det målet.

  • Villemoa

    Usch Flamman, vilken jävla soppa av alltihop! Hoppas verkligen han tar alla medicinerna! Han borde tänka på hur han känner när han "vaknar till" och inser vad han utsätter er för men jag antar att det är svårt med tanke på hans funktionshinder. Om du känner för att prata av dig så vet du var min inbox är! Kram

  • Hvidbrud

    Blommis: JA, visst är det förfärligt! Hoppas nu att den lilla flickan får komma till ett barnälskande längtande barnlöst par så fort som möjligt, så att hon kan få en bättre fortsättning på sitt hittills så fasansfulla lilla liv. Nalle 

  • Ninnnis
    Norrskensflamman skrev 2011-01-05 11:54:31 följande:
    Hem kommer han, det har han sagt. Den 10 eller 11. Medicinerna har han med sig. Jag hoppas han tar dem. Kanske han glömmer nån gång, särskilt om han ska dricka, du vet festa med polarna eller så, då vill han inte ta medicinen. Men på morgonen hoppas jag han tar den.

    Ja, det är hemskt. Han hinner ställa till med så mycket oreda i våra liv så sen när han "blir normal" så får han ångest av att se vad han gjort och så faller han ner i depression, mani eller nåt annat igen.
    Det blir en ond cirkel, en spiral. Därför är jag så förbannat envis ang att jag vill att han ska äta ALLA sina mediciner mot de diagnoser läkaren misstänker, åtminstone ett år, så jag får se hur de verkar. Jag antagligen en dåre själv, men på nåt sätt känner jag att jag är skyldig mina barn det, att försöka tills det inte längre finns något hopp. Tänk OM det skulle hjälpa och vi får ett alldeles underbart liv, och så ger jag upp innan vi är där?!
    Det är så sorgligt att han inte ser hur mycket du kämpar för att hålla ihop familjen och få det att funka  
  • Ninnnis
    passionsblomman skrev 2011-01-05 21:26:00 följande:

    Apropå alla våra snack om avundsjuka, missunsamhet och bitterhet osv, så är det när jag hör sådant här som jag känner att något i universum är fel på allvar:

    www.svd.se/nyheter/utrikes/spadbarn-hittat-i-...

    VARFÖR kan inte barn få komma dit där de är välkomna istället.


    Fruktansvärt! Och så orättvist...
Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård