3barnsmor: välkommen i tråden och tack för ditt inlägg! Ja jag hade en lätt graviditet med Moa och hittills lätt denna gång också. Nu är jag ju visserligen bara i v11 snart men ändå. Jag har tex inte behövt spy trots att jag mått lite tjyvtjockt i flera veckor. I övrigt har jag inte märkt mer än att magen växer.
Men min glädje över graviditeten är just nu som bortblåst 
Jag är väldigt ledsen och orolig. Maken börjar komma ikapp när han nu har varit med hos BM idag och fått klart för sig ökade risker för mig och för barnen.
De flesta som har fått reda på det (familj, vänner, min chef) reagerar väldigt positivt "OJ, grattis! Vad häftigt! Vad coolt! Vad kul!" medan jag känner "hjälp ta mig ur den här situationen". Det är väldigt jobbigt att parera att min reaktion inte alls är samma som deras. Men de allra flesta vet väldigt lite om ökade risker.
Just att det är enäggstvillingar (vilket allt tyder på) ger ytterligare risk. De delar på samma moderkaka och då är risken att den ena tar all näring från den andra hög.
BM idag bekräftade att de flesta blir sjukskrivna redan from v24 Förutom att jag blir rädd när jag hör det för jag tänker "hur dåligt kommer jag att må då om jag måste vara sjukskriven så tidigt", så blir det ju ett ganska stort ekonomiskt avbräck för oss. Dels eftersom jag ligger över maxbeloppet och dels för att det kommer att bli ganska lång tid.
Jag är inte så orolig för slitet som blir när de väl finns utan det är vägen dit som jag ser som en hinderbana. Att jag inte ska få havandeskapsförgiftning, att de ska få näring båda två, att mina njurar ska klara två st (jag fick ju rätt mkt vätska redan med Moa) mm.
Och det tröstar mig inte alls att folk säger "men det är klart att det kommer att gå bra, det måste vi ju tro". Det är det ju ingen som vet. Sedan ska man inte bara måla i svart och tro det värsta och det gör jag inte heller. Men klart som afn att man blir orolig när tom BM säger att "det ÄR en riskgraviditet", "ja du kommer förmodligen att bli sjukskriven tidigt för att orka med". Jag behöver tydligen vila mkt för att barnen ska stanna i magen så länge som möjligt.
Min största skräck är givetvis att de plockas ut så tidigt att de får hemska hjärnskador och att vi sedan sitter där med TVÅ kollin Och så alla scenarier där emellan till att det blir två friska kottar som äter och sover som de ska.
Sedan är jag så löjlig för jag tänker att efter en sådan här graviditet så kommer jag att få sådana bristningar och bli så ful i kroppen att jag aldrig mer kommer att kunna visa mig i bikini Skitlöjligt jag vet, och det är ju inte det som betyder ngt nu men det spelar också in.
Piggelin: för att svara på din fråga så har jag sovit uselt, låg vaken en bra stund i natt. Hhar huvudvärk och är fruktansvärt trött. Har mest lust att åka hem och lägga mig under ett täcke. Men eftersom det är studiedag på förskolan så är det ingen option (dessutom måste jag få gjort en del saker idag).
Kängu: visst får du lifta med mig till ev trådträff!
), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.
Själv tycker jag att våra barn har ganska korta dagar, men MSW:s A är väl sällan mer än 3h om dagen? 
Inga skojiga piller (bara Panodil), men en skön spruta i armen fick man minsann!