Gomorron!
Några rader innan jag tar mig i kragen här på jobbet 
Tredje dagen & snart är man inne i lunken igen... Fast det känns OK, inte minst med tanke på att om två månader så går jag hem Två månader på jobbet brukar ju gå i racerfart, så vips är man i mitten av okt...
En positiv nyhet - min vikarie är redan utsedd & börjar 1 sept! Heeelt otroligt, vi får 1½ månad parallellt!! Har väl aldrig inträffat på denna firman innan! Dessutom vet jag att den tjejen som kommer in är kanon, hon vickade nämligen för mig på min förra mammaledighet!
Vickan - känner igen rutin-ångesten jätteväl - jag drabbades av den jag med!
Mugglan - jomenvisst - "skitungebeteendet" dyker definitivt upp med jämna mellanrum, fast kanske oftast när hon är själv med oss. Jeesus, när hon blir sådär supertrotsig & skitjobbig, då tittar mannen & jag bara på varandra & undrar HUR i hela friden ska det då vara med TVÅ... Lätt ångest, typ.
Vi har hört från alla dagmammorna i olika omgångar att Amanda är väldigt trygg i sig själv & nyligen läste jag i en bok att de barn som trotsar mest är de som är tryggast, för de vet att de kan trotsa järnet, & vet att de ändå är älskade typ... Känns som om A kör det rejset rätt hårt...
Mugglan igen - kul att du tar upp detta med springcykel - vi pratade om det så sent som i förra veckan med brorsan som bor i landet som svämmar över av cyklar.
Där förespråkas inget annat än springcyklar till de små & deras dotter fick en sån förra sommaren (då hon fyllde tre). Nu i sommar när hon fyllde fyra fick hon sin första riktiga cykel & de hade med den hit till Sverige & jag såg henne cykla förra veckan. Hon var SUPERduktig & vinglade knappt alls, hur säker som helst! Jag blev helt klart impad, har fått för mig att barn i Sverige oftast är närmare fem när de lär sig cykla utan stödhjul. Vi har pratat förut om att skaffa en springcykel, & nu är vi ännu mer övertygade. De där i trä är ju både fräcka & snygga, men jag tror att det lutar åt en som är mer "riktig cykel" fast utan trampor - vill minnas att brorsan rekommenderade det.
Kladdkakemuffins - yummie! Amanda & jag bakade sådana i kmåndags efter att jag hämtat henne från dagmamman. Fast denna gång blev de nästan väl kladdiga, fick äta med sked... Men smaken var det inget fel på iaf!
Nu höll jag ju på attt glömma - Blivande: grattis till sonen! Hoppas att du snart mår bättre & om inte, så hoppas jag att du får bra hjälp.
Oupsie, hoppas att maten snart ska smaka igen!
Hattis - välkommen hem! NYC är verkligen hur häftigt som helst!!
Amanda började ju sova i vanlig säng häromveckan, som hon är hur stolt över som helst. Bara det att nu kommer hon in till oss säkert tre av fyra nätter - zzznark! Spjälsäng var en BRA så länge det funkade... Ibland får hon sova kvar hos oss, ibland lägger vi tillbaka henne, men kontentan är väl att vi inte vill att det blir permanent att hon sover hos oss, speciellt inte nu inför nästa bebis ankomst. Men inatt sov hon hela natten i sin säng - yesssss!
Två månader på jobbet brukar ju gå i racerfart, så vips är man i mitten av okt... 
Och inatt hoppade han över nattmålet och sov 6,5 timme på raken.