• andbeyond

    I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...

    Här är ännu ett mysigt ställe där vi kan sätta oss i ringen och ta varandra i hand. Glad eller ledsen, dag eller natt så finns vi här


    Läsning sker på egen risk. Vi undviker då inte diskussioner om diverse kroppsvätskor, sexliv, sjukhus och övriga saker som skulle kunna anses vara en aning privat.

    Vi har gemensamt vår längtan efter barn, men efter många långa trådar hör vi också ihop i vänskap.


    Tråden har nu fått en hel del trådbebisar jollrandes i hörnen till vår stora glädje

    Förra tråden: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3672148.html


     

  • Svar på tråden I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...
  • Hvidbrud

    Leksi: det är jättebra att du vänder det med din man! Det blir ju lättare för honom att ge dig ett andrum om han vet att du behöver det och det är härligt att få vara den som är "liten" och "behöver" själv ibland. Kramar om!

  • passionsblomman

    Leksi, håller fullständigt med Hvidis! det är definitivt inte bra att gå undan och gömma hur du känner. Det gynnar ingen i er familj. Inte vill du att din make ska göra så eller hur? Om han känner sig ledsen och låg vill du väl veta det och få chans att finnas där för honom? Det tror jag dinmake vill också. och framförallt kan han kanske ge dig lite extra space och försöka förstå ifall du berättar för honom. Annars blir du ju så ensam med detta.
    Jag lovar och svär att det kommer tatt gå över! och var INTE rädd att berätta på BVC om de här känslora. Du är inte den första mamamn som känner så här och om det skulle dra ut på tiden har du rätt att vara ssjukskriven och din man fåpr vara pappaledig så ni kan finnas hemma båda två.
    Det säger jag inte för att skrämma upp dig, utan för att påminna dig om att om det inte släpper utan skulle visa sig vara en förlossningsdepression eller amningspsykos så är det dels vanligt och dessutom ska du inte använda upp dina föräldradagar då, utan ha maken hemma och få back-up så du kommer utr det snabbare.
    OBS jag påstår absolut inte eller misstänker något sådant för din del än , men OM du märker att det inte blir bättre.

  • passionsblomman

     


    ingenjörsbruden skrev 2010-05-17 16:56:27 följande:
    Förresten, helt ärligt.....hur uppfattade ni mitt mail?!

    Ingis, missade detta med din mailundran då jag var i trädgården hela eftermiddagen och nu på kvällen med. Jag uppfattade det som att ni måste ställa in och att du är jätteledsen över det men hoppas det kan bli av i sommar. Hur så?

  • ingenjörsbruden

     


    Hvidbrud skrev 2010-05-17 21:23:43 följande:
    Iih! Så mycket fint du har att välja mellan! Jag fick maken till att hjälpa mig att välja och vi tyckte båda två om den grönrandiga velouren... Har du kvar av den? Till en 80-86ca... Hon växer ju så att det knakar! Fru sy skrev 2010-05-17 20:10:29 följande:

    Ta 86-92, Hvidis!

    Vi har 86 på busan nu....lite stort men de kläderna hon har i 80 har nog krympt i tvätten.....så de sitter rätt tajt.
    Handlade en helt ny garderob till henne i fredags! Tokkutandes i Lund...3,5 h fr hemmet!

  • ingenjörsbruden

     


    Leksi skrev 2010-05-17 20:57:05 följande:
    Tack snälla för alla kramar och stöttande ord, och för fruktsallad! Det är skönt att höra att man inte är ensam eller knäpp. Det står ju överallt att bluesen oftast går över efter ett par dagar och nu har det gått två veckor. Att ens tänka förlossningsdepression känns helt deprimerande... Men idag har jag gråtit och kramat maken och försökt förklara hur det känns även om det var svårt istället för att bara gå undan och gråta ensam och tro att det kommer gå över av sig själv. Ett steg i rätt riktning och just nu känns det rätt bra.Kramar Ingis nere i depp-diket. Tråkigt att festen blev inställd som du sett fram så mycket mot!Bra trådstart Andbeyond och en stor kram till dig med! Lycka till med repstegen! Fy för sniglar Blommis! Lider med dig.Grattis Fru E till fem finfina embryon! Nu håller vi tummarna!

    Gå inte undan o lid i ensamhet...utan berätta precis hur du känner dig!
    Det är ju en GIGANTISK omställning man gör......först är man gravid o sen kommer en förlossning som man inte riktigt kan förbereda sig helt på.
    Jag blev helt tagen på sängen av hur ONT det gjorde....tog flera veckor innan jag tyckte att Busan var värd förlossningen......
    Sen har man en IGEL som BARA är nöjd när den är kloss intill.....o DET kan både vara mysigt o jäkligt jobbigt...speciellt om "igeln" har ont i magen eller så....
    Jag tyckte det kändes hopplöst flera gånger när vi kom hem fr BB, busan hade ont i magen o jag kunde ibland inte klä på mig...borsta tänderna gjorde jag bara på kvällen när maken passade busan....
    O INGET hinner man med.....nu hinner man med MASSOR om man jämför med den första tiden....
    O har igeln ont i magen o bara skriker så känner man sig helt värdelös för det.....o kan man inte amma ordentligt så känner man sig kass för det......MEN!!! DET ÄR MAN INTE!

    Omställningen är grym....först har man haft ett väldigt fritt liv, kunnat sova länge, äta god mat som man hann tugga ordentligt, datortid, karriär....ja...man hade helt enkelt MASSOR av tid för sig själv o sen har man helt plötsligt INGEN tid för sig själv.....

    JAG är deppig o jag brukar vara glad till 99% av min tid o ser "alltid" positivt på saker o ting....ja en glad skit är jag...men nu har jag inte varit glad på ett bra tag.

    Men efter ytterligare ett långt samtal med maken igår så känns det väldigt bra!

  • ingenjörsbruden

     


    passionsblomman skrev 2010-05-17 22:37:01 följande:
      Ingis, missade detta med din mailundran då jag var i trädgården hela eftermiddagen och nu på kvällen med. Jag uppfattade det som att ni måste ställa in och att du är jätteledsen över det men hoppas det kan bli av i sommar. Hur så?

    Ingen fara, darling.

    Jag bara ville kolla hur andra uppfattade mailet....för maken uppfattade som att han var en stor skit som inte ville ha festen osv.....
    Men jag ville bara ha en andra åsikt.....ville att mailmottagarna skulle känna att jag var väldigt ledsen men längtade massor efter dem alla. O att vi har lite kvar på huset att fixa men SEN blir det fest.

    Maken tog väldigt illa upp att jag inte skrivit VI utan att det var JAG som var ledsen o så. Men det gjorde väl ont att läsa sanningen.....

    Sen hängde han upp sig på att han inte kunde förstå vad som gått fel o vad vi kunnat göra annorlunda.....tog lång tid innan jag fick honom till att släppa felsökandet o fokusera på vad vi behöver göra nu....men det gick till slut.

    så idag känns det bättre!

  • ingenjörsbruden

     


    passionsblomman skrev 2010-05-17 22:20:48 följande:
    Jag har plockat 365 sniglar till och nu är det ca 3800 totalt. Eftersom Fry Sy´s mamma har helt rätt-en snigel blir 400 till under sin livstid, så har jag nu decimerat snigelbeståndet med minst 1 520 000 små slemmiga as. *ledbruten men nöjd*

     


    uäck så himla mkt slem det blir.....ojämn kamp,,,, *hejar på Blommis i striden mot sniglarna*

  • Hvidbrud

    Grrr! Nu har maken bestämt biljetter tull lkp när vi var bjudna på bröllopsfest... Ger. Det andra brölloppet vi skulle gå på vill han inte gå på och jag satt och tänkte på hur jäkla längesen vi hade galet kul! Men det ska jag nog sluta tänka på, livet ÄR inte som förr.. (men oj vad den lilla prinsessan i mig suktar efter bekräftelse)

Svar på tråden I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...