Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

Jag inser att detta är bra precis exakt samma som Lappis länk, men jag tar med mitt recept också ändå, för jag bara älskar den tårtan och tycker den är svårslagen när det ska vara enkelt och till många.

Kalastårta med maräng

75g smör
1dl socker
4 äggulor
1 1/2dl vetemjöl
1 172 tsk bakpulver
2-3 msk mjölk

Maräng:
4 äggvitor
2 dl socker

Tårtan består av ett lager sockerkakssmet och ett lager maräng som gräddas samtidigt i en långpanna.
Antingen gör du två bottnar och får en stor tårta (ca 24 bitar) eller en, som delas på mitten och läggs ihop till en mindre tårta (ca 12 bitar.)

Sätt på ugnen på 200grader.
Täck långpannan med bakplåtspapper.

Rör smör och socker, gärna med elvisp. Tillsätt äggulorna en i taget och rör till en porös smet. Tillsätt mjölet blandat m bakpulvret och sist mjölken.

Vispa vitorna till hårt skum (viktigt att alla redskap är helt rena och FETTFRIA annars blir det ingen maräng!)
Tillsätt sockter lite i taget, och fortsätt vispa ett par minuter.

Bred ut sockerkakssmeten i långpannan och sedan marängen ovanpå.
Strö ev över flagad mandel

Grädda i nedre delen av ugnen i 25 min.
Låt svalna och lossa försiktigt från pappret m tex stekspade. Låt sedan kallna utan att flytta den.

I orginalreceptet är fyllningen mellan bottnarna bara grädde, men jag blandar den alltid med bär.

Min favorit är hallon, och jag brukar blanda dem med grädden medan de är frusna, så blir det inte lika "sulligt"
Till den stora varianten behövs 5-6 dl grädde och en påse hallon.
Ovanpå brukar jag stänka ut smält blockhocklad istället för mandel.

Det är en underbar tårta man alltid får beröm för, lätt att göra till många och enkel att förbereda och transportera.

pb - min mormor gjorde alltid denna tårta så jag tänker på henna när jag numera själv gör den till mina födelsedagar.

Och förresten, du har varit saknad här på tråden! Har alla gäster åkt nu?

Ja, och hej förresten!
Släkten kom i onsdags och åkte i lördags. Direkt efter deras avfärd var det dags för fotboll och bortamatch. Vi var inte hemma igen förrän till kvällen. Igår låg jag på knä i rabatthelskottat igen. Nu är det "bara" 2/3 av den ena kvar...

Har hunnit ha en riktig jäkla urladdning med min syster, fast den var egentligen bara jättebra även om den tog en natt och massor av energi.  Det var jättekul att träffa henne och hennes lilla dotter lite mer ordentligt och utan sjuttioelva andra. Eftersom det är såpass långt upp till Jämtland så åker vi ju oftast dit i samband med jul eller andra firanden och då blir umgänget inte lika som när man kan prata mer själva. Vi har hållit helgen väldigt enkel och "vardag" med flit för att slippa stress och krusiduller.
Annars har jag PMS och känner mig förbannat låg och frusen, liten och ledsen, för tjock för att visa mig på tråddejt och för trött för att ens bry mig ifall det blir ngt syskon eller ej.
Jag är på dag 27 idag och väntar ju på tant så vi kan hämta ut pergotime eller vad det blir för att styra upp ÄL. Kommer tanen (vilket min sinnesstämning ju tyder på att hon gör vilken dag som helst) så bör det ju bli Äl mellan Kris Him och pingst.
Jaha...så långt blev det visst nu, jag som skulle skriva att jag känner att jag inte har så mycket att säga och har tyckt det varit rätt skönt med en BT-paus i några dagar.

Här i tråden verkar det mesta flyta på och inga större katastrofer ha skett.
  

Lappis: hade du ngt recept på kyckling med honung och balsamico? JAg måste laga ngn middag ikväll och har noll inspiration... Kyckling lät gott!

PB: stor kram till dig! Vaddå för tjock för tråddejt - nu känner jag mig förolämpad att du tror att vi bryr oss om sånt!

Igår fick jag glad gubbe och var tvungen att förföra maken, så 10:e försöket sedan MA hej och hå...

mugglan - härligt med glad gubbe! Jag hade en som var trött .

Receptet till kycklingen är eget påhitt (det kanske finns något på nätet .. har aldrig kollat). Så därför har jag inga exakta mått.

Kycklingfiléer som jag försteker i panna så de får lite färg. Lägger sedan upp dem i en ugnsfast form. Tar sedan svarta oliver utan kärnor och hackar dem och soltorkade tomater. Lägger dem i en bunke/skål och slår över balsamico (snåla inte för såsen gör susen) och häller sedan även på flytande honung. Lägger sedan blandningen över kycklingen och så in i ugn i ca 20 minuter. När du tagit ut kycklingen så blandar jag i fräsch ruccola. I helgen serverade jag denna med potatisgratäng à la chèvre men i normala fall har jag klyftpotatis eller i veckorna när vi kanske gör lite gi så blir det utan något till.

Haha *skrattar lite ihåligt*
jag vet. Det är jag som bryr mig.
för att att jag känner mig så fel i den runda uppenbarelse som möter mig i spegeln och inte vill identifiera mi själv med den där kärringen alls. Men inte har själsförmögenheter nog att samla ihop för att göra något så drastiskt som att ta itu med henne.
Så har det varit i flera år nu och jag känner likadant inför sådant som att råka stöta på folk från förr och behöva stå för vad det blivit av mig. På flera sätt (fan nu börjar jag lipa också).

Och ni har ju aldrig sett mig, så inför er är kan liksom bara jag, rakt av utan att behöva skärpa till mig. Jag vill inte sabba min tråd-image coh avslöja vilken sunkig gammal arbetslös tjockis jag går runt och är.

I helgen gjorde jag något mycket smärtsamt. Jag plockade fram att par flyttkartonger med kläder jag hade kvar i srtl 36. Min syrra har nu provat och övertagit alltihop, för på henne satt alla klänningarna och kavajerna, byxarn a och kjolarna som ett smäck. Jag insåg ju att det är mycket bättre att de används och hon har så fruktansvärt lite pengar (för hon har en sjukdom som gjort att hon egentligen aldrig kunnat jobba) så jag vet ju att de är en väsignelse för henne.
men fan vad surt det är att stå och se kläder jag ju sprat för att jag gillar dem och så ge upp det naiva hoppet om att kunna ha dem igen.

Usch vilka jävla skitinlägg jag kommer med! Jag skulle hållit mig till min plan och bara läst ikapp och hållit käften som jag hade tänkt.

pb - skickar en stor kram och tycker inte alls att du ska hålla käften! Vi är ju här för att stötta oavsett vad det gäller och jag skulle verkligen vilja träffa dig irl.

PB - jag instämmer med föregående talare; klart att du inte ska hålla käften och klart att du ska få en massa kramar när du mår risigt. Dessutom tycker även jag att det vore fantastiskt kul om du kom på champagnepicknicken i juni.

Jag förstår precis din känsla när det gäller kläderna i storlek 36. Före graviditeten hade jag också gått upp några kg, som gjorde att jag inte kunde ha de kläder jag tidigare hade haft. Det känns på något sätt som att man ger upp sig själv och den man skulle vilja vara, när man sorterar bort de kläder man önskar att man kunde ha haft, men samtidigt får man försöka acceptera att det är tidens gång, och att man inte för alltid kan vara så smal som man (kanske) var som tonåring.

Många kramar!