Livets stora och små frågor

muggles - klok som en bok!

Tinga, aha, jag förstår. Så inte nog med att dom är små för sin ålder, dom är också små jämfört med andra som är lika mycket för tidigt födda. Så frustrerande!

Vad säger läkarvetenskapen om det hela egentligen? Kan man inte ge dom extra näringslösning eller förstör man för dom då för att dom faktiskt måste lära sig att äta ordentligt förr eller senare?

Tinga-kan förstå att det är tungt . Min brorsdotter kom ju i v 29-30 och är lite mer än ett år nu men hon äter som en häst och tror inte hon har matvägrat så som Piff & Puff. Det finns inga "mammaträffar" för de som har för tidigt födda barn??

oki. Jag tänkte mest om det var några fler tvillingar där som också båda hade problem med matlust. Eller om det är ovanligt/vanligt att de båda två fått samma inställning till mat.

F ö är även jag mer än imponerad av din löpning. Jag hade blivit varvad 2 gånger!

MSW-jag trivdes jättebra med cerazette kanon att slippa tanten

Lappis-jag tycker du ska leva som du känner för, annars lever man inte riktigt......iaf den filosofin jag kör efter. Finns ju de som lever mycket värre än vad vi här inne gör och nog f-n blir de gravida ändå

Telis - ja, frustrerande är verkligen det ord som bäst beskriver hur det känns.

Jag vet inte riktigt vad läkarvetenskapen säger, faktiskt. I julas, när vi senast träffade "vår" läkare, tyckte hon bara att jaha, de får väl vara små då, men de har ju tappat ännu mer på sina kurvor nu än vad de hade gjort då, så vi får väl se vad hon säger om ett par veckor.

Jag känner till ett barn som får näringslösning för att öka tillväxten, fast han är liten fast han äter vettigt, så det är ju en lite annorlunda situation än vår. Jag tänkte ta upp det här med näringslösning med dietisten imorgon, för att höra hennes inställning. Den ena delen av vårt problem är ju just att de är så små, och kunde man få dem att växa lite bättre skulle det kännas bra. Den andra delen av problemet är deras taskiga ätteknik och bristande vilja att äta, som gör att måltiderna blir kladdiga, tar lång tid och leder till frustrerade barn och föräldrar. (Fast barnens frustration släpper så fort de slipper ur matsituationen, medan föräldrarnas består.)

EA - visst är det så men jag tillhör ju en av dem som inte blir så lätt med barn. Fick superbra resultat vid min senaste IVF då jag ändrat min livstil rejält. Kan tyvärr inte låta bli och ha det i bakhuvudet och på så vis får jag nu dåligt samvete för att jag inte gör samma ansträngning denna gång.

Tinga - skitfrusterande med maten! Kan man inte få i dem näring på något annat sätt?

Nenne - jo, jag har också tänkt i de banorna och undrat om vi gjort något fel, eftersom båda är så besvärliga vad gäller maten, fast det var de å andra sidan redan på neo, så jag tror egentligen inte att felet ligger hos oss föräldrar.

Och ha - jag tror inte alls att du hade blivit varvad; det har du alldeles för mycket jävlar anamma och kämpaglöd för.

Lappis-jo jag verkar tillhöra samma sort så kanske man skulle skärpa sig lite och dra ner på sötsakerna iaf.......i övrigt äter jag vettigt och dricker inte överdrivet mycket

Lappis - sista utvägen är knapp på magen, dvs man gör ett "hål" i magsäcken, så att man kan spruta in mat direkt i magen, utan att barnet behöver svälja. Det är det som oroar mig lite nu när det gäller Piff, för eftersom han inte ens äter välling i några större mängder nu finns det liksom ingen "Plan B" att ta till.