Herregud vad fånig jag känner mig...
Satt i bilen på väg till jobbet och tänkte på bröllop. Fick massa syner om hur själva vigseln blir. Hur vi går nerför altargången, jag möter mina syskons och syskonbarns blickar, vi står där framme... (nånstans här börjar jag bli tårögd i bilen) Jag måste koncentrerat studera prästens ansikte för att inte vara "för mycket" i verkligheten och börja gråta, jag tänker på hur min pappa kanske blir tårögd och tycker det är fint... Hur min klänning ser ut bakifrån och att folk viskar om hur vacker jag är...
Låter verkligen helfånigt, men jag blev alldeles lipig! Fick VERKLIGEN hålla mig för inte börja snyfta och gråta rakt ut. Jag samåker ju med en kille till jobbet så det hade inte riktigt gått för sig...
:)