Vad önskar du att du sluppit uppleva på festen?

Om någon ber mig kyssa min svärfar (som jag tycker bra om och inte har något emot alls) så reser jag på mig och säger att det från och med nu bara finns en man jag vill och kommer kyssa. Och så ger jag min man en kyss.

Det kan nog ingen klaga på!

Men shit, varför lade jag upp denna tråden!? Massa saker jag inte ens tänkt på som kan hända! Kyssa svärfar har jag aldrig hört, och slipper gärna höra!

Samma här, det kan vara kul! Dock avstår jag från att bli pussad av alla män på bröllopet.
Även om det så är på kinden.

Så skulle jag nog också tänka mig att göra. Tack för bra tips! 

Jag tycker inte lekar har något med bröllop att göra i huvudtaget. Skulle det vara sånt på ett bröllop så är jag definitivt inte med. Det spelar ingen roll om någon annan bestämmer att du ska vara med. Om jag inte vill så vill jag inte. Jag har klädsel för bröllop inte för en dag på lekis ;)

Jag hade hemskt gärna sluppit min svärmors j**la tal.. Som gick ut på att första gången hon träffade mig hade jag minsann inte ens svarat på tilltal utan suttit med ansiktet gömt i händerna och bara skakat på huvudet och varit allmänt skitnödigt blyg. Vilket är hittepå, första gången jag träffade kärringen hade jag varit uppe hela natten innan och ordnat ett event och sedan efter typ 2 timmars sömn satt mig på tåget 40 mil för att träffa henne, så jag somnade. Och de var förvarnade om hur trött jag var, så de visste att risken fanns. Svärfar såg lika förvånad ut som jag när han hörde hennes tal... Det värsta, för jag vet att tanten hittar på så att det passar hennes världsbild (det är knappast varken första eller sista gången hon sprider sånhär dynga om mig eller om min svägerska), är att min mamma blev så otroligt ledsen. I och med att hon upplevde att alla gäster stirrade på henne och funderade på hur hon hade uppfostrat mig egentligen. 

Ett och ett halvt år senare och jag kan bara inte släppa det. Suck. 

Jag gillar inte när folk svär eller kommer med snuskiga anspelningar på bröllop i sina tal. Är själv från landet och vet hur jargången kan gå. Tacksam att våra gäster inte är och var sådana. Tycker det är ganska onödigt..

Det här med kyssa brud/brudgum så fort de lämnar rummet, kombinerat med att de har en dotter på två år att springa efter, blev lite svårt att hålla uppe ;)

niriel
De flesta tänkte nog att det var en konstigt tal att hålla på ett bröllop - sant eller inte. Så egentligen borde hon skämmas mycket mer än din mamma!

Men trist med såna tal... förstår inte varför man håller ett sånt tal. Om någon gör det på mitt bröllop kommer jag säga stopp. Fast vi har ingen sån peerson i våra släkter så jag tror det är lugnt.

Man kan ju be toastmastern annars, att om det inte blir bra så får han/hon bara säga tack men vi stoppar där... eller så.

Jaja! Hoppas du kan släppa det och vara nöjd med resten =)

Mina big nonos:

- presentöppning

- plinga-pussa bruden/brudgummen när den ena är på toaletten

- alla typer av allsånger

- opassande och långa tal

Är dock rädd för att någon av de andra gästerna ska dra igång något (speciellt pling-puss), någon som har tips för hur man undviker sådant? Tänkte nämna det för de närmsta men alla gäster står man ju inte så nära.

Har försökt förmedla bilden av att vi vill ha en "konservativ" middag med klass, före och efter får gästerna gärna busa lite.

Men hjälp, blir ju riktigt nervös. Har överlag väldigt svårt för alla typer av obligatoriska lekar. Och alla former av offentlig presentöppning. Blev synnerligen förvånad när jag råkade ut för det på en födelsedagsfest för några år sedan, aldrig varit med om tidigare. Det tar tid, är sällan särskilt spännande och riskerar att peka ut gäster på helt fel sätt. 

Det här med att en utvald gäst ska hitta på någonting med brudparet under året kan nog göras ganska snyggt dock. Den gången jag har varit med om det var det dels ganska enkla grejer, typ 'varm choklad i november' eller 'film i mars' dels var lottningen 'riggad' av toastparet så bara gäster som stod brudparet nära och ändå umgicks med dem på det sättet var med. 

Och plingandet/pussandet förekommer visserligen i pojkvännens umgänge, men då handlar det om pussar på kinden. Det kan jag leva med, men får folk alltså för sig att någonting annat är okej? 

Dom bröllop där det verkligen inte händer nånting alls på 3 timmar är dom mest pinsamma och långtråkiga och värsta bröllopen jag nånsin varit gäst på. 

Förlåt alla som vill ha ett "classy" bröllop men det går inte att äta hur långsamt som helst i 3 timmar och där toapaus var enda gången man fick lyfta röven.

Alla satt o väntade på tal - som inte kom
Alla satt o väntade på en toastmaster som skulle säga/göra något - vilket aldrig hände
Alla satt o väntade på en brudvals - vilket lite motvilligt hände i ungefär 5 min sen var det ingen mer dans och när brudparet hade dansat var det deras signal om att kvällen var över
Alla väntade på att i all fall få se vackert inslagna paket - men värdparet packade snabbt undan alla gästers paket i ett rum som dom stängde dörren om .
Alla väntade på nån form av underhållning - som aldrig kom
Alla väntade på att nånting vad fan som helst skulle hända - men inget hände på 3 timmar!  

maten bars in och ut i tre omgångar, kaffe o tårta bjöds - brudparet skar inte ens tårtan ihop.  Sen var allt slut.

Snopet, pinsamt och direkt dåligt.  

Förväntningarna var skyhöga då paret ändå valt en stor luftig lokal med stor scen , pyntat smakfullt och personligt och det fanns gott om plats på ett öppet "dansgolv" som dom valt att spara .  Men det hände precis nada...

 

Jag tycker att bröllopsmiddagar där det " inte händer nånting" är bäst :) Då kan jag samtala med bordsgrannarna utan uppehåll och har möjlighet att lära känna nya människor. Men det krävs kanske lite av gästerna, har man bara gäster som sitter och väntar på att bli underhållna så blir det stelt. Dock så är våra släktingar och vänner öppna, sociala, framåt och vana vid större middagar. Så jag tror att det blir mycket skratt och intressanta samtal även om ingen har lekar, plingar i klockor eller kör snapsvisor hela tiden ;) 3 timmar är lagom tid att äta och samtala tycker jag. Sen har vi ju musik och dans efter det. (Visserligen så kommer det nog vara några tal under middagen, men det håller vår toastmaster i kr

nyfiken gul, nu fru: gud det är ju MIN största rädsla! vi kommer ha lekar, men dom är FRIVILLIGA. en tipsrunda exempelvis. och dom som vill dom får ju göra den, men ska försöka locka så många som möjligt med priser och så :P om ingen vill, jamen det är ju roligt också, då kanske dom tyckte det var så trevligt med de andra gästerna så dom vill inte göra annat :P vi har även funderat på om man skulle köra någon brännboll ute på lejda, :P men det får vi se.. vi kanske alla är så onykter så det vore en hälsorisk att spela något sånt. :P 

om man har så trevligt att alla väljer att sitta kvar och umgås - ja det är något helt annat. 

Där jag var gäst satt alla och väntade, väntade och väntade och väntade... javisst pratade vi med varandra men eftersom ett fint program låg vid våra bord med hålltider för när mat skulle serveras så trodde ju vi att det även var planerat annat.

Men det var det här upplägget brudparet hade valt. Sittande middag 3 timmar, avslutande brudvals och sen var allt över. Thats it.   Det var inget annat planerat.   Det var inte ens en toastmaster. Värdparet tog emot alla vid ankomst sen sprang dom undan med alla presenter och sen tog dom oss i hand vid avsked .  Det VAR allt.  Inga tal ingenting.  

Maten var god, bordsplaceringen var bra .  Lite smått diskret mingel blev det då och då men oftast satt alla ner hela tiden.

Det var ett jobbigt bröllop som gäst.  3 timmar är lång tid när verkligen ingenting händer.

Hade vi från början vetat om att det var en sittande middag hade kanske fler spontana infall kommit på fråga, tex att gå upp och fota brudparet, mer utbrett minglande (nu kändes det som att ingen vågade röra på sig alls)  man hade förberett sig på ett annat sätt än vad det nu blev.

jo precis, hade gästerna vetat att inget speciellt var planerat så skulle det också vara en annan sak. ja vet när min syster gifte sig så var inget speciellt planerat, så det blev många spontana tal, vår mamma berätta lite om när syrran var liten och så. och brudgummens pappa gjorde detsamma med brudgummen. och de som ville tala, men inte visste om vad, sa bara typ "är så glad för er och önskar er all lycka, skål". någon sjöng för dom. presenterna öppnades vid bordet, ja.. sånna saker, sen var vi alla så onyktra att vi bara dansade hela kvällen. 

och det var utan något planerat.