Varför är man så negativa till äktenskapet och kärleken?

Fick också konstiga kommentarer innan vi gifte oss.
"Alla jag känner som har gift sig har nu skilt sig"
"Åhhh är du gravid?"

Så tydligen var jag dömd till en skilsmässa, samt att man bara kan gifta sig om man är gravid...
Är nog rätt många från vårt bröllop som undrar varför bebisen inte har kommit ut efter 6år och heeeelt otroligt så är vi fortfarande gifta  

Tack för era svar :)

En vän till mig skrev på fb (utan att jag ens frågat om hennes åsikt) att man inte ska gifta sig för att det är så dyrt och sedan tar det slut.
Och det sista skrev hon att hon grundade på att jag skilt mig tidigare.

Jäkligt korkat och taskigt att skriva så tycker jag.
Men det funkade för henne för hon gjorde ju en blinkande smaljie efterråt.

Hon ville gifte sig tidigare men hennes karl ville inte och i omgångar har hon hållit på med andra killar, så än fast dom varit tillsammans i 18 år är det ju verkligen långt ifrån lyckliga tillsammans och hon har i omgångar pratat om att lämn för ngn ny hon träffat, men hon vågar inte ta steget.

Jag skrev till henne att det är modigt att bryta upp om det inte finns ngt annat sätt (och vem har påstått att det är lätt att bryta upp/ att man inte kämpat? Det kan var nog så svårt att avsluta ngt dåligt än att fortsätta...)att det inte är ett misslyckande bara för att ett äktenskap tar slut.
Det är bara början på något nytt och förmodligen bättre.
Och jag faktiskt träffat TVÅ killar som säger ja till mig i kyrkan (två fler än hon lyckats med).

Och jag tycker att det visar på mod och även tro på livet och kärleken att vilja gifta sig en gång till.

Jag tycker också att det är en hel del som tycker att det är onödigt och dyrt att gifta sig.
Men det måste inte vara dyrt.

Tänk alla de som har hus och barn ihop och sedan händer en olycka så att den ena går bort, hur klarar den andra att köpa ut ungarna från huset och allt då?
Då tycker jag att det är smart att faktiskt gifta sig, oavsett om man gör något stort av det eller inte.

Min upplevelse är att de som är missnöjda med sitt eget liv/sin egen livssituation är de som är mest kritiska till folks bröllopsplaner. Den som är tillfreds med sin egen relation och sitt liv är mindre benägen att "hacka" på andras planer och idéer.

Som tur fick vi mest glada kommentarer från vår omgivning, mest var det mamma och svärmor som lekte "proffstyckare". Några bekanta har tyckt att det är dyrt att gifta sig osv men de flesta har varit glada (eller åtminstone hållit tyst om de inte varit det!)

Jag tror den bästa strategin bara är att vifta bort negativister med "jaha, så det tycker du" och sen byta ämne. Låt dem inte sätta igång med hela klagovisan om att a) det är dyrt, b) folk vill inte resa så långt (vi gifte oss i vår numera hemstad, där över en fjärdedel av gästerna bort, men mina släktingar blev tvunga att resa en bit) och c) "det slutar ändå med skilsmässa".
Var tydliga med att ni inte vill diskutera med surkartar som inte kan glädja sig över andra!

Såna där typer av komentarer har jag också fått höra. Blev väldigt paff första gången en sådan kommentar yttrades. Men jag blev som mest sårad när en av mina tärnor yttrade den.

Det kändes verkligen som en spark i magen.

Men jag har kommit underfund med att folk får ha sina komentarer det är ändå inget jag kan göra åt om de har sådana åsikter. Däremot så kan jag välja att inte bli upprörd av det,eller iaf att inte försöka lägga ner någon vikt vid sådana komentarer.

Jag läste lite statestik på statistiska centralbyrån. Glädjande nog så upptäckte jag att dom som gifter sig när dom är 30 år har mkt högre chans att hålla ihop än dom som gifter sig tidigare (innan 27år är statestiken bara sorglig).Så nu känner jag mig glad över att vara en "gammal" brud ;) Men Statestik är ju bara statestik! Om man gifter sig när man är 25 år så kan det ju gå bra iallafall :) Några par håller ju iallafall så om det känns rätt så ska man ju inte avstå bara för att statestiken är emot en :)  Samma sak med skilsmässostatestiken.. Beslutet om skilsmässa är ju faktiskt något varje par bestämmer själv.   

Håller med ts. Sen vi berättade för våra föräldrar så har min mamma nämnt ett antal gånger att när hon och pappa skulle gifta sig så började mormor prata så mycket om vilka som skulle bjudas och hur det skulle vara och vad hon tyckte så då gick mamma och pappa och gifte sig borgligt istället. Gissa vem som ofta börjar "Jag tycker.." när vi pratar om vårat bröllop..
Sen har både min mamma och pappa typ skämtat att "Ni har inte funderat på borgligt?" (vi ska gifta oss kyrkligt) eller "Ni har inte funderat på att bara dra iväg och göra det själva?"
Känns ibland lite som att dom mest tycker det kommer bli jobbigt och kosta en massa.

Oj men Ingrid ni lär få en av era bästa dar i erat liv :)