MIn bästa vän kommer inte...

Vänskap förändras. Bara för att man en gång i tiden varit bästisar betyder inte det att man fortsätter att vara det. Livet förändras och människor växer åt olika håll. Ni kanske inte är så bästa kompisar som du tror? Det betyder inte att hon är en taskig dålig människa och inte du heller. Saker och ting förändras...

Tack för alla era tankar. Det är bra att jag får ltie olika synvinklar. Jag vet att det inte är tvång att gå på någons bröllop bara för att man känner varandra som någon skrev, men eftersom vi båda är och har varit under hela vår uppväxt bröllopstokiga och planerat våra bröllopsdagar tillsammans under vår uppväxt och på gymnasiet och även de senaste åren och hon dessutom frågat mig flera gånger om vi ska gifta oss snart för det ska ju bli så roligt nu när vi är vuxna och alla planer vi haft tillsammans nu skulle kunna bli verklighet så känns det konstigt för mig att hon helt plötsligt inte verkar tycka det är så viktigt längre. Men som någon skrev, vi är ju inte samma person så även om jag trodde hon kände precis som jag så kanske inte fallet är så. Jag kanske bara är självisk och egentligen utger mig för att allt bara handlar om min och mitt bröllop, även om jag nog inte trodde att jag var så. Jag behöver nog känna mig besviken och ta en liten "pause" i vår relation och fundera på vad jag vill. För mig tycker jag att denna situation blir nog det som avgör vart våran relation tar vägen. Och jag är nog alldeles för feg för en konfrontation eftersom jag vet att jag bara kommer börja storgråta även om jag egentligen är jättearg och besvike. Det värsta är att jag inte har några andra lika nära vänner som jag känner att jag vill dela min dag med på det sättet som jag tänkte att jag skulle göra med henne, som till exempel alla förberedelser och planering inför och även på stora dagen när jag ska göra mig iordning på morgonen innan vigseln osv. Jag har ingen annan så nära kompis som känt mig så pass länge. Det vänner jag fått under senare åren är nästan uteslutande killar eftersom jag var ensam tjej i min gymnasieklass och tro mig, de skulle inte uppskatta allt "bröllopstjafs" =)

För att ge en lite annan synvinkel: jag valde bort en väns bröllop, trots att jag verkligen längtat efter deras stora dag i väldigt många år. Orsaken var att min numera svåger (blir det va, min mans bror) valde samma bröllopsdag. Eftersom jag ingår i den familjen kändes det otroligt svårt att tacka nej till släkten och jag ville vara med min nuvarande man den dagen. Det kändes otroligt skunkigt att inte vara på plats när min vän gifte sig och jag hade dåligt samvete för det i evigheter, men man måste någonstans inse att man är bara en person och kan inte vara på två platser samtidigt. Och ja, jag skojade med henne om att byta dag med. Men det var just det det var, på skoj. Med kanske, kanske en yttepytteliten förhoppning om att jag på något sätt ändå skulle kunna dela deras dag med dem.

Jag och min vän pratade om det här, väldigt mycket. Och i ärlighetens namn var nog jag mer besviken än vad hon var och det är inte på samma nivå som för dig och din vän eftersom hon är din bästa vän. Men prata om det! Ta ingen paus i er vänskap, det är inte värt det. Och att hon inte kan komma på just er bröllopsdag innebär väl inte att hon inte ändå kan vara delaktig i ert bröllop? Jag var på min väns möhippa, pratade klänning, stöttade i matplanering (vi bor 40 mil bort, annars hade jag säkert skalat potatis också), så jag var med på sätt och vis. Kanske din vän också kan vara det?

Det blev väldigt långt det här, men var inte rädd att börja gråta eller visa att du blir ledsen, jag skulle tro att hon är minst lika ledsen som du över det här. Och om ni inte pratar om det kanske du förlorar din bästa vän för att det här ligger kvar och gnager mellan er och det har jag svårt att se att det skulle vara värt. Var rädd om din vän, bästa vänner är inget som växer på träd! Och lycka till! 

Tror du inte det varit ett svårt val för henne och att frågan om ni kan ändra handlar om en förhoppning om att hon ska kunna vara med ändå? Om bara hon vetat och ingen annan så kanske hon inte förstått hur spikad all planering är t ex och hoppades att ni fortfarande kunde ändra, kanske? Iallafall tror jag inte det är värt att inte visa hur man känner och att man blir ledsen, det ger ju också henne en chans att förklara vilket val hon tvingats göra - att förklara att man ska gå på ett bröllop som man ännu inte är bjuden till kan ju låta som en konstig orsak att tacka nej till det bröllop som kanske betyder mycket för hennes kille? (i hans öron menar jagI)

Det låter ju som att din vän är nykär och då försvinner ju tyvärr många in i sin bubbla där partnern och vad denne vill göra är allt som räknas. Nu vet ju inte jag hur seriösa de är (men de har ju ändå flyttat ihop så de ser ju uppenbarligen en framtid tillsammans), och du beskriver heller inte närmare vilket släktskap killen har med det andra brudparet. Jag kan faktiskt förstå din vän om det är någon i killens närmaste familj som ska gifta sig, om det håller mellan henne och hennes kille kanske det inte känns bra för henne om hon nobbade att komma på t.ex. hans brors bröllop. Det kan, som "niriel" skriver, vara svårt att tacka nej till släkten.

Jag hade gått på min väns bröllop. Man så minns jag också hur det känns att bli bortvald. Min bästa vän sedan 7 år tillbaka spolade min studentavslutning för en kille som hon haft ett riktigt knackigt förhållande till under några månader, och jag fick i efterhand reda på att hon redan då i juni började fundera på att göra slut med honom. Hon valde trots detta hans studentavslutning före min. 3 månader senare dumpade hon honom... Jag gick självklart på kompisens avslutning året därpå, och fortsatte att ställa upp på olika sätt, men tröttnade efter ett tag eftersom jag inte kände mig uppskattad eller fick tillbaka ens en bråkdel av det jag satsade i vår relation. Vi är fortfarande vänner, men inte så nära.

(Självklart fattar jag att man inte kan jämföra studentavslutningar med bröllop, bröllop är ju en mycket större grej. Men tyckte att det illustrerade problemet med att välja bort gamla vänner till förmån för en ny kärleksrelation.)

Såg nu att det ser konstigt ut, hennes förhållande med killen hade alltså bara varat i några månader. Och var dåligt redan från start.

Jag hade en väninna som var palnerad som tärna o hon hade tackat ja.
Men hon tålde inte att jag sa ifrån ordentligt när hon höll ihop med 2 olika män (den ena är dessutom sambo o har 2 små barn) utan hon ansåg att jag då såg "ner" på henne o ville därmed inte vara tärna.
Men jag såg inte ner på henne men när man dagligen fick höra hur den ena våldtagit henne (hennes ord) o hon fortsätter vara med han o sen dagen efter ska till nästa o dag 3 tillbaka igen till idioten så kunde jag inte låta bli att ifrågasätta saker när detta skedde månad ut o månad in!!

Så stod jag där utan tärna men vi löste det så att min blivande man inte har någon bestman heller :)

Alltså, jag fattar inte varför jag ska Posta inläggen innan jag skrivit klart..Måste sluta vara så knapptokig :D.

Jag förstår att du känner som du gör men prata ut med henne om det. Är hon tillräkcligt bra vän med dig kommer ni att kunna lösa det. Jag håller tummarna för er båda.

Jag hade dock gått på min väns bröllop men det är jag det. Vi är alla olika....på gott o på ont. :O

Jag hade också blivit ledsen och besviken om min bästa vän inte kom på mitt bröllop. Visst att ens bröllopsdag inte är lika viktig för andra som för oss, eller att vännen kan ha bjudits på bröllop hos någon annan, men personligen tycker jag att man ska kunna räkna med sin bästa vän på ens bröllopsdag.

Hade vi varit bjudna på någon annans bröllop samma dag (t.ex. någon nära till min partner), hade vi delat upp oss (vilket redan varit aktuellt då en nära kompis till mig skulle gifta sig samma dag som min killes kusin, då valde vi att dela pa oss). Självklart hade vi föredragit att gå på bröllop tillsammans, men jag skulle aldrig missa en nära väns bröllop enbart för att partnerns nära kompis/släkting skulle gifta sig, om det inte handlar om hans syskon eller liknande. Jag tycker det är tråkigt hur folk som är i seriös relation (eller inte...) inte kan fungera själva för en dag, nar man ändå måste förstå hur viktigt det är för den som annars blir sviken... 

Om jag var du hade jag pratat med henne och sagt hur du känner, utan att för den delen försöka "övertala" henne. 

 

Just det, en annan sak också... det är sant att ens bröllopsdag inte är lika viktig för andra som för brudparet, MEN samtidigt skulle bröllopsdagen (för många brudpar) inte vara densamma utan sin närmsta familj och sina närmsta vänner.

Jag har en fundering att man aldrig kan styra andra människor. För att det som verkligen kommer ska känna att det är uppkattat att de kommit så har jag valt att fokuera på dom som kan påverka en fests utfall. Inte på individer som inte kommer. Inga hårda ord utan positiv planering med de om kommer.