MIn bästa vän kommer inte...
Jag måste få skriva av mig, jag är så ledsen. I söndags meddelade min bästa vän att hon inte kommer på mitt bröllop. Min bästa vän som jag har bott granne med på samma gata från 3 års ålder när mina föräldrar flyttade hit. Hon sa att detta var för att hennes pojkvän förra veckan blivit bjuden på en släktings (till honom) bröllop och min vän ville absolut inte vara ensam på vårt bröllop eftersom han ville gå på sin släktings bröllop. Eftersom hans släkting ansågs vara "närmare" dem än mig så ska de gå på det andra bröllopet istället. De har har inte varit tillsammans så länge och har precis i dagarna flyttat ihop. Jag har "fått" träffa honom ett fåtal gånger, jag tror hon skäms över mig att jag inte är lika "häftig/inne/cool" som honom, jag är lite mer "svensson". Det känns konstigt att hon väljer hans släkting framför mig. Jag och min m2b har planerat bröllop sedan i sommars och jag berättade redan för min vän i september att vi skulle gifta oss och vilket datum det skulle ske. Det har varit, och är fortfarande hemligt att vi ska gifta oss och jag höll ju på att spricka över att inte få säga något och till sist sa min m2b att jag MÅSTE berätta det för henne eftersom jag höll på att tjata hål i öronen på honom. Visst, vi har inte skickat ut några officiella bröllopsinbjudan ännu (det är tänkt att vi ska skicka ut dem till helgendenna vecka eftersom vi gifter oss i slutet av juni!!!) men hon har ju ändå vetat om att vi ska gifta oss 6 månader. Jag blev så otroligt ledsen och nu vet jag inte vad jag ska göra. När hon berättade i söndags att hon inte skulle komma så hade hon mage att fråga om vårt datum helt var spikat eller om vi kunde tänka oss att byta datum så hon kunde komma. Det är liksom 3 månader kvar och vi har ju fixat allt; kläder, florist, frisör, make up, vigselplats och vigselförrättare (vi ska gifta oss borgligt utomhus), och en lokal/resturang precis vid vattnet som är jättesvår att boka om för att den är så populär. Nu, några dagar senare har min nedstämdhet gått över i besvikelse. Jag kan ju dessutom inte bli arg på henne och säga till henne att så här känner jag, för jag vill ju inte att hon ska komma på mitt bröllop bara för att jag blir arg/ledsen/besviken annars. Det blir ju inte så rolig stämning liksom. Det är ju ett val som hon måste göra själv men jag känner mig så bortprioriterad. Jag vet inte vad jag vill med denna tråd, jag behövde nog mest skriva av mig.