Ni som längtar efter barn, väntar ni?

Mina föräldrar gifte sig inte förrän jag va 16 år. Det har inte bekommit mig det minsta.

Jag tycker nog snarare att det ar manga som skaffar barn snabbt utan att gifta sig. Jag tycker inte det ar sa manga som gifter sig alls nuforiden, i alla fall inte i Sverige. De flesta jag gick i skolan med i min alder har barn men ar inte gifta.

Jag ser giftermal som att man "bestammer" att man tanker vara tillsammans for alltid. Det innebar ocksa att man prioriterar varandras lycka och sit forhallande, och att bada gor det till 100%. Da tycker jag att man vet vad man vill. Fast det kanske finns manga som gifter sig med installningen: "Om det inte funkar sa ar det ju bara att skilja sig". Men jag fattar inte varfor man gifter sig alls om man inte menar det att vara resten av livet. 

Vi gjorde så att vi förlova oss först, sen skaffa barn, och nu flera år senare ska gifta oss. Men redan vid förlovningen visste vi ju att vi skulle gifta oss och dela våra liv med varandra. Men ekonomin fanns inte för att gifta sig då, och ville inte vänta med barn.
Så bröllop passa bättre in i tiden senare, men att skaffa barn var ett stort steg till något gemenasmt band till varandra som inte försvinner.

Vi gifter oss i Juni nästa år och skyddar oss tills dess. Mest för att jag inte vill må dåligt och verkligen orka med våran dag. Tanken är ju att vi har hela livet på oss så vi har ingen brådska..

Herregud. Det är inte så lätt att "beställa barn". Vi har försökt i 1½ år och kommer det vara med en bebis på vårt bröllop i sommar är jag lyckligast i världen.

Väntar med barn pga bröllopet? Nej.

Har vänner som gjorde misstaget med att allt ska vara i "rätt" ordning dvs, de kämpar med ivf nu... (deras ord, inte mina)

Klart man kan gora sa. Personligen skulle jag nog inte ha ett jattestort brollop om det var jag i den situationen. Det skulle nog kannas mer som en formalitet: "Vi ar praktiskt taget gifta men nu gor vi det officiellt", typ.

Därför vi förlovade oss (när vi varit tillsammans i ca 6månader) att tanken var att vi skulle gifta oss inom en framtid. Men sen att det sker förutsedda händelser i livet man inte räknat med är inget man rår över

Men att man inte skulle "få" ha ett stort bröllop med pompa och ståt bara för man varit tillsammans i 10år och har barn är bara ett trist sätt och se på livet ;)

Vi bestämde oss för att vänta med att försöka till efter bröllopet i maj. Har jag väntat 31år kan jag vänta 7 mån till även om längtan är stor. Anledningen är att jag vill inte gifta mig gravid, jag vill inte riskera att må dåligt el ev ha ont, vi har det bättre ekonomiskt nu än efter en mammaledighet. Sen kan man inte beställa barn men ett bröllop går att planera. Att få barn kan ta flera år så vi bestämde oss att ta det Indien ordningen. Så jag hoppas av hela mitt hjärta att 2013 är året jag gifter mig och kanske tom får en bulle i ugnen!!! Men ni gör ju precis som ni vill!!! Kan du tänka dig att vara gravid på bröllopet är det ju bara att köra för det kan ju ta ngn månad/år ändå! Lycka till med det ni bestämmer er för!!

Jag har nog forstatt lite varfor manga gor sa nu nar jag har sett vad ni andra har skrivit. Det kan ju saklart finnas olika omstandigheter dar man kanske inte kan gifta sig direkt eller dar man kanske har rakat fa barn utan att ha bestamt sig till 100% men vill ta det steget nagot senare. Jag domer ingen annans val! :) Och det ar klart, ett brollop ar en stor fest och en sadan ar val aldrig fel. 

Kan säga för våran del så har vi inte råkat få våra barn utan de är mer än väl planerade. Men år av arbetslöshet var inget vi kunde rå över.

Hade jag kunnat ändra dåtid hade jag mer än gärna gift mig för flera år sedan men som sagt andra faktorer kan man inte ändra på.

Men man är ju inte gift innan man gift sig? Man kan ju inte göra nått "officiellt" om de inte finns än. Så varför ska man begränsa sitt bröllop? Om man vill ha ett bröllop för tex 10000:- så visst, men vill man ha ett för 100 000:- så ska de väl inte spela nån roll om man skaffar barn innan eller inte?

Giftemålet handlar ju oavsett om man går till kyrkan eller borgeligt en juridisk del som man inte har om man inte har gift sig. Eller skrivit testamente. Sen tillkommer ju den kärleksfulla delen, att man ska lova varandra saker inför gud eller vittnen.

Sitter i en sån sits! Vi har försökt bli gravida i 1½ år, står på IVF-kö nu och planerade först att gifta oss i år, men det blev husköp istället så nu har vi sagt slutet av juni 2013. Men det krockar ju med barnplanerna och jag är så vilsen i det här så ja håller på o bli tokig! 
Är ju 30 så jag har ju inte direkt tiden till min fördel och vill ju inte vänta med att skaffa barn med min underbara sambo av den anledningen (jag har en underbar son sen tidigare förhållande). Samtidigt vill jag inte "riskera" att se ut som en strandad val på vår stora dag, då vill jag ju vara så vacker jag bara kan (även om en gravid brud oxå är väldigt vacker, men jag vill inte chansa för man kanske mår skrutt o spyr hela tiden, foglossning, m.m.)

Ja, jösses, vilka i-landsproblem man har....men vad sjutton ska man göra? Det är ju lixom som att välja a eller b. O ja kan ge mig f*n på att om jag väljer att vi gifter oss först, ja då blir jag ju garanterat gravid direkt...!  
Och dessutom är IVF:en ganska jobbig, så hur skulle man orka med både det, heltidsjobb, barn, hus och bröllopsplaner? Men samtidigt, ska man skjuta på bröllopet tills det tar sig, det har ju inte hänt ett smack på så lång tid....
Gah, jag blir tokig!!!! 

Jag och min man ville vänta tills efter bröllopet. Jag slutade därför med p-piller veckan efter (åt klart kartan). Ett år senare har jag fortfarande inte fått tillbaka min mens, så i backspegeln skulle jag lugnt säga att det var ett puckat beslut. Vi borde slutat skydda oss långt tidigare. Då kanske vi haft kortare väg till ett barn. 

Men sånt kan man ju aldrig veta.

 

Om det rörde sig om att vänta ett år och jag inte hade haft åldern emot mig så hade jag väntat. Om jag var nära 40 och skulle vänta ett år, så skulle jag INTE ha väntat. Jag har varit arg som ett bi under första månaderna av graviditeterna och har inte haft någon som helst lust att gifta mig då. Definitivt inte heller när barnen var bebisar, då var jag bara fruktansvärt genomjävligt trött. Nu är yngsta barnet tre år, jag är pigg (jamen typ så pigg som man någonsin kan vara som småbarnsförälder iaf;)), jag kan njuta av att planera bröllopet och är glad över att det inte krockar med något annat stort i livet. Jag hade gärna gift mig innan barnen kom, det vill säga på den tiden som det enda som fanns var min sambo och jag, kärleken och all tid i världen att ägna oss åt varandra.

Vi började försöka bli gravid från våren 2011. Vi hade också pratat om att gifta oss, sommaren 2011 bestämde vi oss för att vi skulle gifta oss i år i juli. I september blev vi gravida vilket resulterade i att vi hade BF ungefär 1 månad innan bröllopet. Vi planerade att köra bröllopet som det var tänkt då vi redan innan bestämt oss för att det va okej att vara både nyförlöst och höggravid. Men vi rutinultraljudet såg man att vår lilla knodd hade cystor i buken så hela graviditeten blev ev lång oro och mycket ångest, bröllopsplanerna fanns det ingen som helst ork eller lycka över så vi bestämde oss för att skjuta på det. Nu har vi en underbar dotter på 4 månader och vi har boka in nytt datum för bröllop i mars 2013.

Jag tror att kör man kombinerat bäbisförsök och bröllopsplaner så får man ha lite i åtanke att det kan behöva flyttas, för man vet aldrig va som händer.

Jag har lovat min sambo att inte vara gravid nu när vi åker på lång solsemester i februari.
Och sedan tänker att det är synd för barnet om det föds i slutet av året okt-dec. Så vi tänkte nog börja vid april-maj, men sluta med p-piller tidigare och köra med kondom tills det är dags. Sen får vi se om jag är gravid när vi gifter oss i sep -13. =)