"Varfor gifter ni er inte borgerligt?" - Vad svara pa det?

Ja, vi har sagt att vi ska dopa vara framtida barn i Sverige (eftersom vi gifter oss i Grekland). Da har vi faktiskt aven fatt fragan: "Varfor ska ni dopa barnet? Det ar val inte nodvandigt?" Aven detta fran en yngre kusin till min M2B.

Det ar ju lite som nar TheD sager att hon argumenterade mot de kyrkliga typerna som kom och knackade dorr. For mig ar det inte speciellt konstruktivt att argumentera om religion och tradition darfor att dessa baserar sig inte pa logik eller rationalitet. Darfor kan man egentligen inte ha en vettig debatt mellan en person som tror och en person som inte gor det. For man talar inte om samma sak. En icke-troende som vill peka ut hur ologiskt det ar att ga i kyrkan och dyrka nagot man inte har bevis for pratar fran en icke-troende synvinkel. Fran andra sidan heter det ofta att tro inte har nagot med bevis att gora. Detta ar bara ett exempel.

Men min poang ar att "Varfor ska ni dopa barnet?" liksom "Varfor gifter ni er inte borgerligt?" ar en ganska overflodig fraga eftersom det inte nodvandigtvis handlar om nagot man kan rationalisera pa ett satt som tillfredsstaller en person som bara ar intresserad av fakta och logik. Religion och tradition (liksom karlek, kanske) har inget med fakta eller logik att gora. 

 

Fast jag kan tycka att även om andra inte har rätt att lägga sig i de val man gör så har man ändå rätt att fråga. Om inte annat för att man kanske vill ha lite "vägledning" eller hur man ska säga. Naturligtvis ska man inte vara otrevlig men jag har inga problem att berätta för folk att jag vill gifta mig borgerligt eftersom det känns fel att gifta sig i kyrkan när man inte är troende. Sen om andra väljer att gifta sig i kyrkan ändå har jag ju inte med att göra. De kanske kan förklara för mig att de tycker det är en fin tradition, t.ex.

Men det kanske är jag som blivande lärare som tycker att man ska kunna motivera sina val här i livet, om inte annat så för sig själv

Kristen livsväg
Dopet är början på den kristna livsvägen. Genom dopet förs vi in i kyrkan. Vi får inte vårt namn, men Guds namn – Fadern, Sonen och Den helige Ande – nämns tillsammans med vårt eget namn. Vi får bli en del av Jesu liv, död och uppståndelse, och därmed också en bland alla som döpts genom tiderna. Jesus sa till sina lärjungar ”vänner kallar jag er”. (Johannesevangeliet 15:15)

Dopet är varje människas påsk, vändpunkten från mörker till ljus. Varje människa går genom smärta och mörker i livet. I Gamla testamentet var vattnet ett uttryck för de makter som hotar livet, som skapar kaos. Därför är det vanliga vattnet som används i dopet ett uttryck för att Gud går med människan genom mörker till ljus, genom död till liv, genom skuld till förlåtelse, till något nytt. 

Det må vara din uppfattning, men väljer du dop i kyrkan, så har det inget med namnet att göra, så är det!

Kan för övrigt bara hålla med Dark Horse!

För att återgå till TS - jag förstår att du känner dig ifrågasatt och det är trist, men lite glad blir jag också för att folk frågar "varför" också om kyrkbröllop - då min erfarenhet mest är att folk ifrågasätter valet av borgerliga vigslar, eller avfärdar dem med att de inte är "riktiga bröllop". Det var vår upplevelse, iallafall, även om jag nu är gift sen rätt många år. Var och en har rätt att få respekt för sitt val och båda är lika riktiga, beroende på vad man själv vill se för innehåll och  inramning för sin vigsel - som ju är en juridisk handling och ett personligt löfte i unegfär lika delar.

Om jag representerade kyrkan på något sätt skulle jag också uppskatta att folk såg på kyrkliga handlingar som trosakter just, alternativet måste vara ganska trist för dem som står för innehållet i dem.

Har barn någon undervisning inom den "kyrkliga världen" numera? Kommer inte ihåg om jag hade det på mellanstadiet... vi läste om olika religioner men jag kommer inte ihåg om man gick igenom svenska kyrkan osv....