Hjälp med svartsjuka! (Vääldigt långt)

De bästa  teraputer jag fått är från  vårdcentralen och då kostar de inte 500 kr per timme istället betalar man  50- 150 kr per gång och det går på högkostnadskortet.

Ja, kan man få hjälp via vården är det förstås det bästa, men det brukar vara väldigt svårt om man inte har uttalade psykiska problem som inverkar på arbetsförmågan. Svartsjuka kvalificerar nog inte där tyvärr. Men man kan ju alltid försöka!

Bra jobbat TS!  Vakta noga nu!

Aniaria4,  jag mött folk som har haft min terapeth pga  svartsjuka, det går om man vill och om man påpekar att svartsjukan är ett hinder att ha normal sunda förhållanden.

Precis, nu är det upp till bevis. Och om han inte bättrar sig får du citera Duffy:
"I showed you the answers, now here's the door".

Jag har oxå haft en del erfarenhet av svartsjuka, både som offer och utövare, och jag har även erfarenheter av att söka hjälp för detta.

För min (vår) del hjälpte det inte alls med terapin, trots att vi fick verkliga verktyg att bryta en del av våra ohälsosamma mönster. För min del (har jag insett i efterhand) har det hela tiden handlat om att inte vara 100% i en relation, då litar man inte på vare sig själv eller sin partner. Det ska inte vara så att allt är bra FÖRUTOM DET DÄR ENDA, för då kommer konflikterna som ett brev på posten.

För min del kom lösningen när jag träffade min nuvarande tjej, och allt plötsligt stämde! Jag känner inte minsta spår av svartsjuka längre, och inte min tjej heller. Det finns inget behov av kontroll eftersom vi båda två visar på alla upptänkliga sätt att vi har våra hjärtan i det här till 100%. Vi har respekt, uppskattning, tillit, kärlek och vi har roligt ihop, vi har samma mål och vill leva våra liv på samma sätt och vi har en fantastisk kommunikation. Och vi har båda två självinsikt och ansvarskänsla.

Jag ser att du har tillräckligt med självinsikt för att veta vad du gör fel och när, och tillräckligt med mod/självkänsla för att se och tala om när din partner gör fel. Det innebär att du redan har verktygen som det är meningen att terapin ska ge dig. Jag tror att det kommer att lösa sig för dig på samma sätt som för mig, när du träffar någon som är på samma plan som du.
För när man träffar den rätta så VILL man inte längre flirta med nån annan eller förklara för exet varför han/hon var så speciell, och man saknar definitivt inte exet på det sättet. (och både jag och min tjej är nära vänner med våra ex.)

Du är ju redan medveten om din onödiga svartsjuka när din partner lägger till en ny vän på fb. Men när du träffar rätt partner kommer du istället kunna se på det med nyfikenhet, för att du inte bara litar på din partners omdöme, utan uppskattar hans omdöme, och du kommer att vilja lära känna personen, inte bara fastställa att  den nya bekantskapen inte utgör ett hot mot er relation.
Med din självinsikt och din vilja att vara lycklig (och göra det som krävs för att vara lycklig) kommer detta att lösa sig automatiskt när du träffar en partner som känner detsamma som du.

Det svåraste med att avsluta en relation är sällen relationen eller personen i sig, utan att ge upp drömmarna och förhoppningarna och inse att de inte är förenliga med denna person.

Jag hopas att allt löser sig till det bästa för dig, jag ser att du redan pratat ut med din partner och bestämt dig för att söka hjälp. Jag hoppas att du finner den styrka som jag tycker att du redan har.
Utan tvivel är det dessutom så att du själv vet vad som är bäst för dig, inte din partner, din granne  eller främlingar på nätet.

*kramar om*

Bra gjort!! Bra att du tog tag i det och ställde honom mot väggen. Ärlighet varar längst!
Tycker du är jättestark som kunde möta honom och förklara varför han gör dig besviken. Jättestarkt! :)

TS: hur har det gått nu när det passerat lite tid?

Nu har jag inte läst allting alla skrivit här men några tankar jag har kring ämnet:

Svartsjuka kommer ofta från att man känner sig otrygg och osäker i relationen. I en sund relation är det viktigt att kunna prata med varandra. Det innebär inte att man ska berätta allt eller prata om precis allt, men saker som man mår dåligt av är bra att kunna ta upp. Ett boktips när det gäller hur man pratar om känsliga saker är "Samtalsfärdigheter", lite dyr på ca 270 kr men mycket användbart när det gäller hur man kommunicerar. Ibland kanske den andre lyssnar men det går inte in för att han inte förstår eller kan relatera till det. Om det blir anklagande är det lätt att den som blir anklagad reagerar defensivt, vilket gör det svårare att ta sig till hur någon man inte vill såra faktiskt blir ledsen och mår dåligt.

Det är också viktigt att ha en sund relation till sig själv. Särskilt på det planet tror jag det kan göra stor skillnad att prata med en terapeut. Inte för den kärleksrelation du har nu, men för att du själv säger att du genomgående varit svartsjuk i alla dina relationer. Det kan ju vara en osäkerhet hos dig som gör att du ser saker större än vad de är, eller att du dras till killar som inte bekräftar dig så mycket som du behöver för att känna dig trygg. Hur som helst kan det vara skönt att se sina egna mönster. Om det framför allt ligger hos dig har du utmärkta förutsättningar till förändring eftersom det är lättare att ändra på sig själv än andra.

Sedan kan det vara så att man har alltför olika syn på vad som är okay att göra mot sin partner i ett förhållande. Det kan slita på relationen och då behövs det nog kompromisser från båda sidor för att det ska fungera. Är skillnaderna i syn alltför stora kanske det inte går att överbygga klyftan.

Jag tycker absolut inte att det är konstigt att du når dåligt över detta. Jag ser inga problem i sig med att man är vän med sitt ex när man är i ett nytt förhållande, men då måste man 1. hålla det på en sund nivå 2. inte prata om saker som man inte skulle kunna säga ifall ens flick-/pojkvän var närvarande (förövrigt en mycket bra regel oavsett vem det är man pratar med naturligtvis). Det är mycket möjligt att din pojkvän inte skulle kunna vara otrogen mot dig, men av det du berättar att döma så tycker jag inte att han verkar vara särskilt säker på att det är dig och inte henne som han vill ha. 

Ledsen att jag inte svarat tidigare på hur det har gått, men jag har varit utan internet (tack ComHem).

Efter att jag konfronterat honom om det nu sist så har det varit ganska lugnt. Visst, han pratar fortfarande med henne, för det har jag sagt att jag tycker är okej - jag kan ju inte isolera honom från sina vänner ändå. Men inte ALLS i lika stor utsträckning och det tycker jag känns mycket bättre.

Jag blir fortfarande svartsjuk när han stannar på stan och pratar med någon jag inte känner och ser ut att ha "för roligt", men jag har börjat prata med någon och gör mina små tankeövningar och det börjar faktiskt redan ge lite resultat. Känns väldigt bra. När han pratar med F känns det ju sju resor värre, men det är ju såklart för att jag ogillar henne så starkt. Har ingen tanke på att sluta göra det heller faktiskt.

Eftersom att det märks förändring på hur jag mår efter att jag har börjat prata med "proffset" så känner jag en väldigt lättnad faktiskt. Jag älskar min sambo mer än allting annat i den här världen, och flera världar bortom den. Så att problemet faktiskt ligger hos mig och är möjligt att åtgärda och inte grundar sig helt och hållet i vårt förhållande... ja, jag kan inte beskriva hur skönt det är att faktiskt veta det. Han vet precis hur det ligger till och verkar göra en ordentlig ansträngning nu också. Ett lyckligt slut verkar inte så långt borta helt enkelt.

Vad skönt att höra! Det låter ju jättebra att du pratar med någon och lär dig se klart på dina egna reaktioner. Fast jag håller fortfarande inte med om att problemet helt och hållet ligger hos dig. Hans sms:ande och ljugande är defintiivt inte ok, och i det läget tycker jag faktiskt det skulle vara rimligt att kräva att han bryter kontakten med henne helt. Förbjuda kontakt med vänner i allmänhet kan man förstås inte göra, men när man betett sig på det viset har man delvis  förbrukat sin rätt till privatliv och egna kontakter just när det gäller den personen. Men det låter ju bra om han anstränger sig för att visa vem som är viktigast i hans liv.

Ville bara säga grattis och bra jobbat!

Har själv haft liknande problem med min pojkvän som vi (jag med myyyyycket prat) lyckades ordna.

Lycka till i livet!

Håller med ovanstående talare!

Way to go, fortsätt så, båda två!

Många kramar!

Håller med Aniara4 att problemet inte alls enbart ligger hos dig, han har medvetet bidragit till att det blivit ett problem. Varför ljög han? En vän är en vän och ett ex kommer alltid att vara ett ex. Tycker man får respektera ifall ens partner stör sig på att man har kontakt med ett ex. Då får han (i ditt fall) prioritera: är hans ex eller du viktigare? Du har all rätt att kräva att dem inte har kontakt längre, flörta med ett ex är inte ok, framförallt inte när han redan ljugit om det! Hoppas han fortsätter anstränga sig för er skull och att ni reder ut det på bästa sätt!