• Lilique

    Hjälp med svartsjuka! (Vääldigt långt)

    Så, killen och jag har varit tillsammans i snart 1,5 år och under hela den här tiden har han smsat konstant med ett on-again-off-again ex. Historien lyder:

    I början irriterade jag mig något fruktansvärt på att han smsade med henne dagarna i ända, men jag sa ingenting för de var ju "bara vänner" numer, så lite tålmodig får jag väl vara. Jag ville ju självklart lita på honom. När ett halvår passerat smsar han fortfarande lika mycket med henne ochjag gjorde något väldigt dumt som jag skäms för och ångrar. Jag läste hans sms. Vad jag fick läsa gjorde mig starkt illamående. De pratar om gamla minnen i form av hur de kände för varandra, hur de saknar varandra, hur de inte skulle kunna motstå varandra om den andra försökte med några närmanden. Men så lägger de in ett klassiskt "men det vore ju dumt för du har flickvän/pojkvän nu hehe". Men sen fortsätter de lik förbannat.

    Jag ville verkligen inte läsa mer, både för att jag mådde dåligt över att ha gjort det, och över vad jag läste. Jag pratade helt enkelt med honom, utan att bekänna min synd, och sa att jag har svårt att acceptera att han smsar med "F", som vi kan kalla henne, så mycket som han gör. Självklart får de fortsätta prata, men han kanske kunde dra ner på det liiitegrann? Jo, det kunde han tänka sig. Och så höll det i sig, i en månad ungefär och sen var de back on track.

    Under tidens gång har jag flera gånger försökt att prata med honom om att jag har svårt för henne (även för henne som person då jag vet att hon talar illa om mig och kanske för att hon flirtar med min kille?) och att jag inte uppskattar att han ger henne så otroligt mycket uppmärksamhet. Sist frågade jag honom när han pratat med henne sist och fick svaret "inte på flera månader".  Eeep, wrong answer. Jag vet att de pratat hela tiden, senast samma dag jag frågade. Ni vet, ser en glimt av inkorgen när han smsar med någon annan etc.

    Jag gick ut i hallen en kväll för att hämta mobilen till honom när den tog emot ett sms (de visas direkt) i vilket hon frågade när de skulle träffas och var. Problemet med det var bara att han skulle på fest "med grabbarna" och jag fick inte följa med just för att det bara skulle vara grabbarna där. Oh really? Jag har förstått att han inte berättar detta för mig då han tror (vet) att jag kommer överreagera.

    Poängterar:
    Jag tror inte alls att han är otrogen. Jag tycker bara att de har ett ohälsosamt (för mig..) nära förhållande och det verkar vara oavslutat. Jag har problem med att hantera detta då jag är i grunden är en svartsjuk person. Jag vill lita helt och fullt på honom och därför säger jag aldrig att han inte får träffa någon eller bråkar om det utan uttrycker bara lugnt och sansat om jag har svårt för någonting (textbook alltså).

    Problemet: Problemet har nog framgått ganska tydligt. Jag är svartsjuk. Jag anser att jag har rätt att vara det med tanke på deras förhållande, men jag vill inte dra för höga växlar på någonting som jag tolkar subjektivt. Men hur "lär man sig" att sluta vara svartsjuk? Jag har alltid lidit av det och kan inte sluta. Det tär på mig och jag vill inte att det ska lägga sig som en käpp i hjulet för vårt förhållande. Han är nämligen inte alls svartsjuk och jag förstår att han inte kan riktigt förstå hur det känns för mig.

    Är det någon som har något råd?

    (Tack för att Du tog dig tid att läsa!)

  • Svar på tråden Hjälp med svartsjuka! (Vääldigt långt)
  • Lev idag
    Lilique skrev 2011-02-28 12:34:42 följande:
    Alla:
    Det känns bra med lite fler tjejer i ryggen och jag ska ta och stå på mig lite väldigt mycket mer när det gäller F. Jag eller hon, hur svårt ska det vara? Dock har jag alltid varit svartsjuk långt innan det här ens fanns på kartan. Kanske kan man prata med någon professionell? Är det någon som gjort det?
    Absolut kan man få professionell hjälp med svartsjuka.
    KBT tror jag på. :)
    Och självklart kan du ställa det kravet på honom att välja. Speciellt när du mår dåligt av det. Det borde han göra för dej om du betyder mer för honom än vad hon gör.
    Då borde det inte vara några problem.

    Så stå på dej, ta upp det med honom och berätta hur dåligt du mår av det.
    Och väljer inte han, får du göra det. Och du måste se till vad som är bäst för dig och vad som får dig att må bra. :)
    Stå på dej! Lycka till!!
  • emzerus83

    Att prata med någon proffessionell kanske också skulle kunna vara bra för dig, som du själv tog upp... Men jag tror för att det ska bli bra mellan er så måste du prata med honom o verkligen sätta ner foten!!

    Sen kan ju en kurator/psykolog vara bra för dig antingen för att "reda ut" varför du är svartsjuk o osäker (som du har varit även innan denna situation) eller hur du ska gå vidare nu...men att du är svartsjuk i just den situation som du befinner dig i nu tycker jag inte alls är konstigt! och det är inte dig det är fel på!!!!
    Tvivla aldrig på det!

  • Niini

    Skulle nog bara ut med huvudet före det där.. INTE giftasmaterial enligt mig iaf.

  • L8PR

    OMG hade aldrig accepterat detta från min kille. Är inte svartsjuk men hade definitivt blivit det om jag hade varit i liknande situation. Håller med Niini absolut int giftas material direkt. Han får dumpa den där bruden helt och hållet och ägna sig åt att sms dig och lägga sin energi på dig. Du är inte på något vis av vad jag har läs onaturligt svartsjuk, men han verkar kunna rida på detta för att kunna bete sig hur som. Låter som att han ger DIG dåligt samvete för att HAN ger dig anledning till att vara svartsjuk.

    Lycka till, verkligen. Finns andra killar som skulle dyrka marken du går på och aldrig lägga energi på någon annan tjej.  En sådan kille är giftas material.

  • prinsessanogrodan
    hysch skrev 2011-02-28 12:08:50 följande:
    Men, skulle ju skriva en kommentar till citatet också :) Jättebra poäng! Riktiga vänner visar ens partner mer respekt än så!
    Ja, jag tycker att om man är riktiga vänner då vill man att dom ska må bra och ha det bra med sin respektive, man flirtar definitivt INTE med någon som är upptagen,oavsett hur den personen uppför sig.

    Om jag hade killkompisar som hade flickvänner så skulle jag aldrig någonsin göra något som skulle kunna få flickvännen att må dåligt pga mig. Jag skulle vara intresserad av att lära känna den tjejen som fångat killkompisens hjärta, inte bara för att dom ska ha en bra relation utan svartsjuka och otrygghet i relationen, utan även för min egen skull och även för att se om det är bra tjej som är snäll mot min kompis.
    Jag skulle ju vilja att min kompis hade en bra relation och jag skulle respektera deras relation och anstränga mig extremt mycket för att inte väcka svartsjuka. Precis som att om mina kompisar (tjejer) träffar en kille så vill jag veta vad det är för en kille, att han respekterar henne och att han behandlar henne bra och om det är en bra kille så vill jag ju kunna umgås allihopa och är det en bra kille då vill jag absolut inte förstöra något som gör min kompis lycklig.

    Den där tjejen som TS' kille ränner efter är inte en bra kompis till  någon av dem, det är en tjej som är ute efter hennes kille.

    Oavsett vad killen SÄGER eller skriver på FB eller säger till TS....det är vad han GÖR som räknas...Om man messar andra tjejer om kärlekskänslor och (oavsett ett ev förflutet eller ej) om att man har svårt att stå emot varandra (att man är attraherad sexuellt får jag förmoda att dom menar???) .....då GÖR man något så respektlöst mot sin partner och mot relationen så man förtjänar inte att vara i den relationen.
  • Emblas Mamma

    Oh my god!
    Det är VERKLIGEN INTE OKEJ!

    Fy skäms på honom! Gud vad jobbigt! Självkalrt hade väl nästan vem som helst varit svartsjuk!!!

    Jag är absolut inte så svartsjuk av mig längre,
    jag litar 100 % på min sambo,
    han får väldigt gärna se på porrfilm, ha trevligt med sig själv, fundera på andra ibland, mm, - så länge jag får göra desamma.
    men sen tar det stopp!

    Man sms:ar inte så med någon - inte på långa vägar! absolut inte!
    jag blir skitförbannad när jag läser detta och vill nästan bara ge killen och den där tjejen en fet smäll var.
    ha ursäkta, men jag hatar sånt!
    det är så jäkla falskt..

    man gör bara inte så. Man flörtar inte via sms eller i verkligheten med andra. Då kan man ju undra om man valt rätt partner från början.

    Prata med honom. det är verkligen inte okej!


  • Aniara4
    Lilique skrev 2011-02-28 12:34:42 följande:
    Hysch: Det verkar som att du inte vill inse hur fel han faktiskt gör.
    Jag vet och tycker att det han gör är fel. Hela situationen gör mig väldigt upprörd och om jag får vara grottmänniska en stund så hade jag velat putta ut henne från en klippa. 
    Henne? Poängen är ju att HAN gör fel. Tjejen är, om man vill vara krass, inte skyldig dig någonting, hon kan jaga efter din karl så mycket hon vill. HAN däremot är skyldig dig respekt, ärlighet och att tydligt markera att det inte är ok att hon springer efter honom.

    Om det är så att du är problematiskt svartsjuk i situationer där du inte har anledning att vara det är lite en annan fråga tycker jag. Det kanske rentav är så att du är svartsjuk i den här relationen för att du faktiskt inte kan lita på honom? Jag trodde ett tag att jag var svartsjuk och misstänksam, men till min förvåning upptäckte jag att jag bara behövde byta kille för att de känslorna skulle försvinna.

    Överväg noga om du verkligen vill vara ihop med någon som ljuger för dig. Om du ändå vill försöka tror jag det krävs att han anstränger sig för att förtjäna din tillit tillbaka. Han måste t.ex. ge dig full insyn i hans förehavanden och mobiltelefon, och under en period låta dig kolla honom så mycket du vill för att se att han inte ljuger. Dr Phil brukar säga "people who have nothing to hide, hide nothing". Vill han inte ställa upp på det (och alltså inte bryr sig så värst om du litar på honom och känner dig trygg eller inte) kanske det helt enkelt inte går att rädda. Allt annat bra till trots.
  • Lilique

    Konversation som ägde rum igår:
    Jag / Han
    -
    Jag såg att F skrivit "bla bla bla" på facebook, visste du om det?
    -
    Nej, vi pratar ju inte längre.
    - Förutom när ni gör det då?

    Oj, tjejer, va tyst det blev. Jag lät honom inte få en syl i vädret när jag berättade att jag visste precis allt om att de fortfarande pratar, att han ljugit för mig och allt som hör till. Jag avslutade med att trots att jag vetat hela tiden att han ljugit för mig så har jag väntat på att han ska komma till mig och erkänna det som en man (det har jag ju inte väntat på, men det lät ju bra), men jag har fått vänta förgäves. La till hur jag känner mig både sviken och besviken och att jag förväntar mig att det här aldrig någonsin kommer att hända igen om han inte vill veta av allvarliga konsekvenser. Jag tror aldrig jag har sett honom så knäckt.

    Han har iallafall dyrt och heligt lovat att han aldrig kommer att ljuga eller undanhålla någonting för mig igen och han vet vad som står på spel. Det känns bra, men jag ska vara på min vakt ett tag ändå. Händer det igen så vet han om att jag kommer att njuta högtidligt av att slänga ut hans ägodelar en och en genom fönstret. Och så var det punkt där.

    För allas övriga vetskap så har F pojkvän allaredan, men det tycks inte bekomma henne. Stackars pojk.

    Jag har varit svartsjuk genom alla relationer jag någonsin haft, och på alla möjliga plan. Så att leta upp ett proffs har jag nu bestämt mig för att jag ska göra. Ingen vits med att gå omkring och må dåligt om man inte måste.

    Tack alla för lite rage-pepp! Det var vad jag behövde.

  • Aniara4

    Heja!

    Nu återstår att se om han klarar av att skärpa sig och sluta med sitt smygflirtande och ljugande, så ja, noga koll framöver är nog det som gäller.

    När det gäller att söka någon professionell vill jag starkt råda dig att gå till en legitimerad psykoterapeut. Det finns massor av terapeuter och coacher därute med kortare eller längre utbildningar av skiftande kvalitet, och i princip kan vem som helst kalla sig "samtalsterapeut" eller liknande efter en helgkurs. Att någon är legitimerad av Socialstyrelsen är visserligen ingen garanti för att det är en bra person, att personkemin stämmer (vilket är viktigt) eller ens att terapeuten är skicklig, men det är åtminstone en garanti att det inte är någon självlärd klåpare som inte har nån aning om vad den pysslar med. Dessutom måste hen stå till svars för eventuella misstag och kan förlora sin legitimation, vilket inte gäller andra "terapeuter".

    För svartsjuka skulle jag också varmt rekommendera kognitiv terapi, som kan hjälpa dig att bli medveten om vad det är för tankar som poppar upp och gör dig orolig, varifrån de kommer och hur du ska hantera dem.

    Lycka till!

  • moonlightgirl

    Härligt o höra att du ställt honom mot väggen. Hoppas nu att han visar att du kan lita på honom och att det blir så som du hoppas och vill.

    Ja det låter bra att du vill jobba på din svartsjuka och att du ska söka hjälp.

    Lycka till med allt.

Svar på tråden Hjälp med svartsjuka! (Vääldigt långt)