• Lilique

    Hjälp med svartsjuka! (Vääldigt långt)

    Så, killen och jag har varit tillsammans i snart 1,5 år och under hela den här tiden har han smsat konstant med ett on-again-off-again ex. Historien lyder:

    I början irriterade jag mig något fruktansvärt på att han smsade med henne dagarna i ända, men jag sa ingenting för de var ju "bara vänner" numer, så lite tålmodig får jag väl vara. Jag ville ju självklart lita på honom. När ett halvår passerat smsar han fortfarande lika mycket med henne ochjag gjorde något väldigt dumt som jag skäms för och ångrar. Jag läste hans sms. Vad jag fick läsa gjorde mig starkt illamående. De pratar om gamla minnen i form av hur de kände för varandra, hur de saknar varandra, hur de inte skulle kunna motstå varandra om den andra försökte med några närmanden. Men så lägger de in ett klassiskt "men det vore ju dumt för du har flickvän/pojkvän nu hehe". Men sen fortsätter de lik förbannat.

    Jag ville verkligen inte läsa mer, både för att jag mådde dåligt över att ha gjort det, och över vad jag läste. Jag pratade helt enkelt med honom, utan att bekänna min synd, och sa att jag har svårt att acceptera att han smsar med "F", som vi kan kalla henne, så mycket som han gör. Självklart får de fortsätta prata, men han kanske kunde dra ner på det liiitegrann? Jo, det kunde han tänka sig. Och så höll det i sig, i en månad ungefär och sen var de back on track.

    Under tidens gång har jag flera gånger försökt att prata med honom om att jag har svårt för henne (även för henne som person då jag vet att hon talar illa om mig och kanske för att hon flirtar med min kille?) och att jag inte uppskattar att han ger henne så otroligt mycket uppmärksamhet. Sist frågade jag honom när han pratat med henne sist och fick svaret "inte på flera månader".  Eeep, wrong answer. Jag vet att de pratat hela tiden, senast samma dag jag frågade. Ni vet, ser en glimt av inkorgen när han smsar med någon annan etc.

    Jag gick ut i hallen en kväll för att hämta mobilen till honom när den tog emot ett sms (de visas direkt) i vilket hon frågade när de skulle träffas och var. Problemet med det var bara att han skulle på fest "med grabbarna" och jag fick inte följa med just för att det bara skulle vara grabbarna där. Oh really? Jag har förstått att han inte berättar detta för mig då han tror (vet) att jag kommer överreagera.

    Poängterar:
    Jag tror inte alls att han är otrogen. Jag tycker bara att de har ett ohälsosamt (för mig..) nära förhållande och det verkar vara oavslutat. Jag har problem med att hantera detta då jag är i grunden är en svartsjuk person. Jag vill lita helt och fullt på honom och därför säger jag aldrig att han inte får träffa någon eller bråkar om det utan uttrycker bara lugnt och sansat om jag har svårt för någonting (textbook alltså).

    Problemet: Problemet har nog framgått ganska tydligt. Jag är svartsjuk. Jag anser att jag har rätt att vara det med tanke på deras förhållande, men jag vill inte dra för höga växlar på någonting som jag tolkar subjektivt. Men hur "lär man sig" att sluta vara svartsjuk? Jag har alltid lidit av det och kan inte sluta. Det tär på mig och jag vill inte att det ska lägga sig som en käpp i hjulet för vårt förhållande. Han är nämligen inte alls svartsjuk och jag förstår att han inte kan riktigt förstå hur det känns för mig.

    Är det någon som har något råd?

    (Tack för att Du tog dig tid att läsa!)

  • Svar på tråden Hjälp med svartsjuka! (Vääldigt långt)
  • hysch

    Allvarligt? Dumpa! Jag fattar att du inte vill det, men om han inte behandlar dig med mer respekt kommer han knappast börja göra det. Och ang att läsa smsa har jag också gjort det när jag vetat att han ljugit, och sagt det sen. Visst, det är väl inte helt oki, men det är fan så mycket bättre än att bete sig sådär i smyg. I ditt ffall tror jag inte på att prata, utan bara att dumpa. Sorry :/

  • Trulsa72

    Hej 

    Tycker också att det verkar som om din kille inte talar om hela sanningen för dig och om han ljuger om att han inte pratat med henne på flera månader trots att du sett sms som talar om en annan sak.
    I mina ögon verkar du inte alls svartsjuk utan snarare orolig/ledsen över deras intima sms.
    MIn m2b har fortfarande kontakt med sitt ex men han är tydlig med att de bara är vänner ingenting annat vilket hon hade svårt för i början, då hon ringde mig och ljög, vi pratade igenom detta och han tog sedan tag i det hela med henne. Jag kände mig då svartsjuk fast jag visste att hon ljög om det hela.
    Utifrån vad du skriver så verkar det som om de fortfarande har känslor för varandra. Mitt råd till dig är att fråga honom rakt på sak vad han egentligen känner för henne, visst svaret kanske blir svårt och jobbigt om han har känslor för henne. Det äter upp en inombords att känna som du gör jag har varit i samma sits som du och tyvärr visade det sig att mina misstankar var rätt, utifrån ditt brev kan jag inte se att du är svartsjuk. Kanske finns det en orsak till din oro, tidigare erfarenheter av någon som svikit dig eller liknande tidigare. Jag hoppas att det löser sig för dig. Lycka till   
     

  • moonlightgirl

    Hej hej

    Jag har läst hela ditt inlägg och jag blir förbannad måste jag säga. Jag tycker att han är respektlös mot dig för så behandlar man inte den man lever ihop med. Min känsla är att han både vill ha kakan och äta den. Jag skulle ställa min kille mot väggen och fråga vem som är viktigast för honom, hon eller du. Jag förstår fullt och fast att du är svartsjuk, jag har blivit det med tiden efter att ha blivit illa behandlad av killar jag varit ihop med och dejtat. Jag är nu tillsammans med värdens underbaraste kille och tack vare han lyckas jag arbeta bort min svartsjuka. Jag tror att man kan göra det i en relation då man respekterar varandra och visar att man inte har något att vara svartsjuk på. Klart som katten att man blir misstänksam då man vet och upptäcker att han ljuger. Nej det låter som att han inte förtjänar dig. Förlåt det är säkert inte det svaret du ville ha men du är värd något bättre än en kille som gör så mot dig. Styrke kramar till dig.

  • Willowfield

    Var börja...
    jag tycker det är strongt att du jobbar med din svartsjuka, inte alltid så lätt.
    Inte lätt heller att veta när man "skall" vara svartsjuk och när inte...

    Men om din kille rent ut ljuger för dig inte bara en gång utan flera och det verkligen stämmer att de fortfarande håller på som de gjort i sina sms, då tycker jag din svartsjuka är befogad.

    Det känns som att han inte är mogen för ett fint riktigt förhållande, som att han inte kan släppa taget om den andre.
    För ärligt talat hur kan man kalla det kärlek om man samtidigt skriver till ett ex så som du beskriver det?
    Det som ni två har skall vara unikt och hans uppmärksamhet skall inte delas på två, där han lever med dig men lever ut sina fantasier med henne.

    Jag tycker du skall tänka över om du verkligen vill ha det så här, för jag kan inte utifrån det du skriver tycka att du är svartsjuk på något som inte existerar.
    Om jag var du skulle jag konfrontera honom ang detta, tala om lugnt och sansat att du vet han ljuger (behöver inte gå in på detaljer om hur och varför)  och att du inte kommer att tolerera detta något mera.
    Be honom "välja" antingen du hela vägen eller så kanske det är bäst han går tillbaka till exet.
    Jag vet att detta är jättesvårt speciellt som du säkert har massor av känslor för honom.

    Men fråga dig själv skulle du kunna tänka dig att göra så mot honom, om inte, så varför skulle du då acceptera att han gör det och samtidigt trycka ner dig själv med att kalla det omotiverad svartsjuka?
    Du är värd någon som älskar dig och som "ser" bara dig.
    Stå på dig tjejen, hur ont det än gör, ge dig själv chansen till att finna lyckan antingen med denne man om han kan ge upp detta, eller med någon annan som kan ge dig hela sin kärlek..

     

  • Lev idag

    Usch jag blir riktigt arg när jag läser det här!
    Jag har varit med om nästan samma sak. Fast ändå inte.
    Min kille har väldigt många tjejkompisar vilket jag aldrig haft problem med. Men så finns det ju folk man faktiskt inte gillar. Så är det ju för alla. Man kommer inte överens med alla.
    Tyvärr har det blivit så med en av hans bästa tjejkompisar.
    Jag klarar inte av henne överhuvudtaget!!
    Men det är inte många tjejer som gör, för hon kan inte bete sig. Hon flirtar och klänger på alla killarna som har flickvänner och hon är sjukt otrevlig mot alla.
    Och min kille ha bekräftat det att hon inte har några tjejkompisar för ingen klarar av henne.

    Problemet va nu att min kille och hon går samma utbildning och skulle åka till sundsvall tillsammans en vecka för att gå i skolan.
    Jag mådde jättedåligt över det här. Och hade sån ångest över att behöva säga det till honom för att jag kände mej svartsjuk. Till saken hör ju också att de faktiskt har ett förflutet (sexuellt).
    Men jag var tvungen. Jag litar på honom till 100% så jag berättade precis hur jag kände.
    Och han va glad för att jag pratade med honom.
    Han sa att han nu tyckte de va jobbigt för att jag mådde dåligt.
    Men vi hade ett superbra samtal och han förstod mej.

    Vi har haft en del sådana här saker genom åren då det har funnits massa mäniskor som försökte få mej att tro något annat om honom.
    Men vi har superbra kommunikation så vi löser sånt här.

    Jag förstår hur du känner. Men om du pratar med honom så ska han försöka förstå dej.
    Och det gör han inte. Han är en skit när han gör så här mot dej!
    Och hade det varit jag hade jag tagit upp det på en gång när jag såg smset när du hämtade mobilen i hallen. Om han hade sagt att de inte pratat på flera månader och så dyker det upp ett sms i mobilen när du hämtar den till honom. Då hade jag definitivt tagit upp det då.
    Och det är han som framkallar svartsjukan. Hade han kommunicerat bättre och behandlat dig bättre så hade du inte känt så här.

    Stå på dej, prata med honom eller skit i honom! Du ska kunna känna dig trygg i ett förhållande. Stå på dej!

  • Midvinterflicka

    Har inte läst alla inlägg än, ska göra det, men jag reagerade direkt på att du skriver "Hjälp med svartsjuka" som ämne för din tråd. Jag anser inte att du behöver hjälp för din svartsjuka, det är helt normalt i en sådan situation att känna som du gör. Jag anser att han inte har rätt att behandla dig som han gör och du har anledning att känna svartsjuk.

    Mitt råd till dig är att avsluta förhållandet med denna kille, jag förstår att det inte är lätt, men du förtjänar att behandlas bättre än så här och du kommer att finna någon som gör det!

  • prinsessanogrodan

    Men vänta nu, är problemet att du reagerar????
    Problemet är att HAN är så förbaskat respektlös mot dig!
    Du är inte omotiverat svartsjuk gumman, det är HAN som inte respekterar dig!
    Hålla på och messa med ett ex om hur kära de var och att de inte kan stå emot varandra, det är så förbaskat respektlöst så jag blir illamående. Jag skulle ALDRIG acceptera nåt sånt, det finns inte på världskartan.
    Jag skulle riva upp himmel och jord och sparka ut min sambo om nåt sånt där hände!
    Jag skulle fråga honom om han "hittar till dörren eller om jag ska eskortera honom dit".

    Det du känner är INTE omotiverad svartsjuka utan det är helt normalt,naturligt och sunt att reagera och bli svartsjuk. Jag antar att killen vet att du alltid varit svartsjuk av dig och nu använder han det för att komma undan med tvivelaktiga beteenden. Det blir lätt för honom att dra upp din svartsjuka och kalla den omotiverad fast det egentligen är han som inte kan släppa den där tjejen.

     Jag är ledsen, men så är det, han har svårt att släppa henne och du måste vara stark och ställa ultimatum. Om han verkligen älskar dig och vill vara med dig så BORDE det inte vara så svårt att välja dig.
    Om man verkligen känner att "jag älskar den här personen, den här personen vill jag leva med, det är den viktigaste personen för mig" då är det faktiskt inte ett dugg svårt att välja. Det borde inte vara svårt för honom att välja dig. Är det svårt för honom, ja då är det läge för dig att fundera på om du verkligen vill leva med någon som inte väljer dig helhjärtat. Du är värd en kille som väljer dig utan att han har ex i bakhuvudet.
    Om han måste fundera på det mer än ett dygn så ska du välja att avsluta relationen oavsett vad han väljer.
     

    Du ska inta ta mer skit av den här killen.
    Inte en dag till, inte mer sånt här nu-lova mig det...du skadar dig själv, din självkänsla blir lidande av det här och du förtjänar en kille som älskar dig,prioriterar att vara med dig, en kille som respekterar dig, en kille du kan lita på- någon som tycker att du är det viktigaste i hans liv. Tro mig, det finns såna killar. Jag lovar, det finns såna killar - normala killar som inte är såna där ynkryggar som den där killen är.

  • frallan

    Jag har varit i en liknande situation, fast som din kille då...

    Var då tillsammans med en annan kille än min nuvarande fästman. Hur som helst så hade jag svårt för att släppa min första kärlek som vid den tidpunkten fortfarande betydde oerhört mycket för mig. Vi hade kontinuerlig kontakt (framförallt via sms, ibland telefon och vid enstaka tillfällen möten). Det hände aldrig något rent fysiskt, men hjärtat var aldrig till 100% på rätt ställe det vill säga hos min dåvarande kille.
    Jag hade ständig ångest för att jag inte kunde släppa mitt ex, ständig ångest för att jag på vissa sätt kände det som att jag bedrog min dåvarande kille känslomässigt. Och framförallt ständig ångest för att jag inte till hundra procent var med min dåvarande kille.

    Man måste göra upp med sitt förflutna innan man kan ge sig hän sin framtid. Min dåvarande kille var inte den rätta för mig och inte jag för honom. Han var inte den som kunde få framtiden att verka bättre än det förgångna varför jag på något vis försökte hänga kvar vid något som en gång varit.

    Jag bröt vår relation eftersom jag inte förtjänade hans tid, för hur det än är så skall man aldrig vara tillsammans med någon för att det är bekvämt.

    Jag skäms så oerhört över hur jag agerade och känner verkligen med min dåvarande kille som helt oförstående behandlade mig som en prinsessa. Det bästa jag kunde göra för honom var att lämna honom så att han fick möjlighet att hitta någon som visste att uppskatta honom för den han är!

    När jag träffade min nuvarande kille (fästman) slutade mina tankar att vandra bakåt i tiden och jag kunde släppa min första kärlek... självklart kommer han altid ha en speciell plats i mitt hjärta men den mest speciella platsen har min älskade fästman!

    Jag tror inte att det nödvändigt vis är så att din kille verkligen älskar sitt ex, men han har helt klart inte gjort upp med sina känslor för henne. Oavsett hur det ligger till så mår nog varken han eller framförallt du bra i en sån relation! Tänk på att det finns killar där ute som skulle fokusera på dig till 100%, och inte fara med massa bortförklaringar för att rationalisera sitt splittrade beteende.

    Jag hoppas verkligen att ni reder ut det här, kan verkligen inte vara bra att leva i något sånt! Du är värd så mycket mer!

    Lycka till!

  • Lilique

    Jag förstår att jag måste tillägga att det här är "det enda han gör fel" i vårt förhållande, om man säger så. På alla andra plan är han väldigt noga med att visa mig att han älskar mig, även om han är långt ifrån den mest romantiska karl på denna jord.

    Och det här med svartsjukan, visst i det här fallet är det alltså inte bara jag som tycker att min reaktion är befogad - jätteskönt med åsikter ska ni veta! Men det här är bara ett exempel. Jag känner det där välbekanta stinget av svartsjuka för onödigt löjliga saker som att han addar en ny tjej på facebook som jag inte vet vem det är eller om han stannar upp för att prata med en tjej och ser riktigt glad ut över att se henne (speciellt om jag inte vet vem det är). Det är ju en självklarhet att han ska få ha tjejkompisar, så det krävs en del av mig för att kunna svälja svartsjukepillret ibland. Och så kan man ju inte ha det jämt.

    Egentligen hade jag velat skrika åt honom att jag aldrig vill veta av att han pratar med F igen, men det är en väldigt känslig fråga, just att han inte får prata med henne då hans föredetta (ja, inte F då) förbjöd honom att prata med i stort sett alla kvinnliga varelser som existerar. Jag vill inte vara som hon, även om det är en helt annan situation så har jag alltid den tanken i bakhuvudet när det gäller just det.

    Jag sa klart och tydligt till honom nu att om han nu måste prata med henne så förväntar jag mig att han gör det väldigt tydligt vem som är nummer ett av oss. Eftersom att karln har fantasi som en get så gjorde han ett inlägg på facebook om det, för att visa lite uppskattning. Men, det är tanken som räknas.

    Hur som helst, tycker ni att det hade varit okej av mig att säga att jag inte vill att han ska prata med henne alls? För jag känner mig lite som [insert valfri diktator här] när jag tänker på det. Men samtidigt är det trots allt det enda problemet i paradiset. Hm...

  • prinsessanogrodan
    Lilique skrev 2011-02-28 11:45:14 följande:

    Jag förstår att jag måste tillägga att det här är "det enda han gör fel" i vårt förhållande, om man säger så. På alla andra plan är han väldigt noga med att visa mig att han älskar mig, även om han är långt ifrån den mest romantiska karl på denna jord.

    Och det här med svartsjukan, visst i det här fallet är det alltså inte bara jag som tycker att min reaktion är befogad - jätteskönt med åsikter ska ni veta! Men det här är bara ett exempel. Jag känner det där välbekanta stinget av svartsjuka för onödigt löjliga saker som att han addar en ny tjej på facebook som jag inte vet vem det är eller om han stannar upp för att prata med en tjej och ser riktigt glad ut över att se henne (speciellt om jag inte vet vem det är). Det är ju en självklarhet att han ska få ha tjejkompisar, så det krävs en del av mig för att kunna svälja svartsjukepillret ibland. Och så kan man ju inte ha det jämt.

    Egentligen hade jag velat skrika åt honom att jag aldrig vill veta av att han pratar med F igen, men det är en väldigt känslig fråga, just att han inte får prata med henne då hans föredetta (ja, inte F då) förbjöd honom att prata med i stort sett alla kvinnliga varelser som existerar. Jag vill inte vara som hon, även om det är en helt annan situation så har jag alltid den tanken i bakhuvudet när det gäller just det.

    Jag sa klart och tydligt till honom nu att om han nu måste prata med henne så förväntar jag mig att han gör det väldigt tydligt vem som är nummer ett av oss. Eftersom att karln har fantasi som en get så gjorde han ett inlägg på facebook om det, för att visa lite uppskattning. Men, det är tanken som räknas.

    Hur som helst, tycker ni att det hade varit okej av mig att säga att jag inte vill att han ska prata med henne alls? För jag känner mig lite som [insert valfri diktator här] när jag tänker på det. Men samtidigt är det trots allt det enda problemet i paradiset. Hm...


    Jag anser att om det finns problem med motoverad svartsjuka i en relation så är det ett problem för bägge parter, något som båda måste jobba med (dvs den ena måste försöka att inte bli svartis, den andra måste tänka sig för och tänka på att förstärka den andra genom att tex presentera folk man träffar på gatan "det här är min SAMBO.....och det här är min KOMPIS  som heter..." )

    MEN i detta fallet är det inte omotiverat, inte alls, som jag ser det. Det är EN sak att att vänner av motsatt kön, det är något HELT annat att messa/prata med ett ex om hur kär man var, att man har svårt att hålla fingrarna från varandra etc. 

    Jag anser att du mycket väl kan be honom välja mellan er, dels därför att HAN beter sig respektlöst mot dig men det gör även HON. OM det nu bara är VÄNNER...ptja då borde HON respektera hans relation med dig och vara intresserad av att din och killens relation är bra, men det är hon inte. En riktigt vän (som inte är ute efter att stjäla killen) borde vara uppriktigt intresserad av att killen ska må bra och vara lycklig i sin relation med dig, men så är det inte med den där tjejen....
Svar på tråden Hjälp med svartsjuka! (Vääldigt långt)