Vilket efternamn ska ni ha som gifta?

Ja det är något med killar och deras efternamn... precis som om de tappade sin manlighet om de tar kvinnans namn? Det är lustigt detta att det blivit så starkt betingat med tanke på att det 1920 infördes en bestämmelse i giftemålsbalken att kvinnan skulle ta mannens namn, men redan 1963 fick Sverige sin första namnlag och det blev åter igen möjligt för kvinnor at behålla sina namn. Lagen hade alltså bara 43 år som aktiv och ändå är det så fast rotat som gängse uppfattning att kvinnan ska ta mannens efternamn... 2008 tog 69% mannens efternamn. Bara 8%(!) tog hennes namn. 3% valde nytt, 20% behöll sina respektive namn (Scb 2008).

Fast tänk så här: Den lagen var aktiv många år innan mina morföräldrar föddes och var då redan etablerad. Alltså förväntades det av mina föräldrar att det skulle vara så eftersom alla föräldrar i hela sverige hade det så. Och nu är det en tradition som jag tycker är helt ok om man är nöjd med namnet. Jag tycker det är bra att det finns en "regel" för namn, det gör det mycket lättare att förstå hur folk hänger ihop med sina släkter :)

hur folk hänger ihop med sina släkter? nu tappade du mig. Så om han tar hennes namn så fattar man inte att han är släkt med sina föräldrar? Hur fattar man då vem som är hennes släkt om hon tar bort sitt namn.. varför måste man veta vem som är släkt med vem? Känner man personen så vet man väl ändå eller?

Men självklart måste det finnas riktlinjer när det kommer till namn så att folk inte byter namn varannan månad... men ibland är det fyrkantigt... som när pappa inte fick ta mammas namn... hon tog sit namn som mellannamn när de gifte sig men bytte sedan tillbaka så att vi barn skulle få hennes namn vidarefört. Då kunde inte pappa få hennes efternamn, därför heter vi inte samma i efternamn som pappa. Mamma är död sen länge. Ibland är lagen lite väl fyrkantig kan tyckas. därför heter pappa Karlsson och vi har vårt familjenamn som även jag vill föravidare så att det inte går under.

Precis, om han tar hennes namn istället så fattar man ju inte att han är släkt med de som fortfarande heter som han hette innan eftersom de flesta andra tar mannens namn. Jag tycker det är bra med "namnregeln" när jag lär känna nytt folk, tex när jag hälsar på i andra städer där jag inte känner så många, då får jag lättare kläm på hur alla hänger ihop utan att hålla koll på vilka som gjort undantag hit och dit :P Det är inte något som kan appliceras på alla men för mig är det en bra grej :)

Vi kommer ta mitt efternamn, Sternhag. Eftersom det bara är min släkt i Sverige som har det efternamnet och båda barnen har fått det. Och jag skulle aldrig byta bort Sternhag mot Eriksson som min blivande make heter just nu.

Vi tar mitt (brudens) namn. Vi är bara 4 stycken (jag och mina 3 barn sen tidigare) som heter så och jag ville inte byta. För mig hade det varit ok om vi båda hade behållt våra tidigare namn men han vill att hela familjen ska heta samma så han byter istället

Vi har lite svårt att bestämma oss för hur vi ska göra! Jag har ett väldigt ovanligt efternamn som i princip enbart min släkt heter. Hans är lite vanligare, men väldigt fint. Tidigare har det då alltid varit så självklart att vi ska ta mitt efternamn just eftersom det är så ovanligt, men den senaste tiden har framförallt jag börjat tycka att det hade varit så fint att sätta samman våra efternamn istället! Jag tycker att det hade känts så fint och häftigt att få starta något nytt tillsammans!

När jag berättade om MINA funderingar för mamma (för det kändes viktigt att poängtera att det var MIN idé och inte HANS haha) så tog hon det med ro, och sa att hon absolut inte blev ledsen. Men när hon sedan funderat lite så sa hon att "men då försvinner ju vårt namn, det finns ju inga fler som heter det då!". SVÅRT!!

Hur hade ni gjort!?

/Emma

Jag ska gifta mig nu i augusti och min sambo vill att jag tar hans efternamn. Vilket jag vill men ändå på nåt sätt känner jag mig lite smått sorgsen över att inte föra vidare mitt som inte många har

Vi gifter oss i juli. Jag heter Devine och han heter Sandefalk. Båda efternamnet är unika så får se hur d bli men om man följer våra traditioner måste jag ta hans efter namn.

Jag har alltid velat bli av med mitt (svårt att uttala, svårt att stava) så jag tar gärna hans, men nu när det närmar sig överväger jag att ta dubbelnamn då jag faktiskt har firmanamn med mitt namn i. Barnet har hans namn. 

Det lutar åt dubbelnamn. Han kan tänka sig ta mitt, men då vi bor utomlands är jag redan van att bli kallad för "fru Hansnamn" och jag älskar att kunna boka eller uppge namn utan att bokstavera (och ändå är det alltid feltavat). 

Vi tar mitt efternamn då min sambo heter Nilsson vilket vi båda tycker är väldigt vanligt och tråkigt.

Och jag tror det skulle betyda mer för min släkt att vårt namn förs vidare.

Vi kommer ta mitt namn, Niwong slår lite högre än Andersson. Min kära fästman får helt enklet lära sig släkthistorian till namnet, För skulle han ta båda namnen blir hans initialer F.A.N Vilket vi både tyckte var att dra det hela lite väl långt 

Jag tänkte fråga här, om man tar ett namn som finns i släkten - hur långt bak får man gå? Och hur får man tillstånd att ta det efternamnet?

Min pojkvän är finsk, och har ett vanligt finskt efternamn, jag har ett spanskt efternamn, men min mamma är halvfinne, så jag funderar på att kanske ta min mormors efternamn(namnet hon hade innan hon gifte sig med morfar) - tycker det är jättevackert... 
Har inte än, nämt mina tankar till min sambo(tror nog han vill att vi ska ta hans efternamn), men tror ni de skulle gå att vi kan ta min mormors efternamn, eller? 

Åh, det finns ju de här som har stenkoll på reglerna! Men jag är i princip helt säker på att om det är din mormors flicknamn ni vill ta, så ska det gå bra. Rakt nedstigande led och inte så många generationer bort. Ring Skatteverket och fråga annars!

Men VARFÖR tar man oftast mannens namn??? Det händer även om mannens namn är superfult. Helt sjukt ju...

Man kanske väljer efter andra premisser än vilket namn som är snyggast!? Det ena namnet kanske har mer historia, den ena parten kanske inte alls vill heta samma som sin släkt, man kanske gillar traditionen med att ta mannens namn. Osv osv. 

Jag gillar den historia som släktnamn ger, hur "snyggt" det är tycker jag är rätt egalt om det finns en historia. Min fästmans efternamn är ett klannamn som släkten har hetat sedan urminnes tider. För oss var det aldrig någon diskussion om vilket namn vi skulle ta, även om mitt namn kanske är "vackrare".

Mitt enda problem med hans namn är att jag blir den enda i Sverige som heter mitt för- och efternamn. Det gillar jag egentligen inte.

Det enda jag hade vägrat hade varit om fästmannen hade haft ett efternamn som hans föräldrar eller ngn hade hittat på och som låter taget (som tagna namn i regel gör). Supertöntigt enligt mig. Då hade jag bra mycket hellre hetat Andersson eller Johansson.