Hur delaktiga är era föräldrar och blivande svärföräldrar i planeringen?

Mamma kämpar för att inte lägga sig i, men jag skulle tro att hon planerar för fullt på sin kant.  Svärmor är också väldigt intresserad, och försökte senast övertala mig att ha både slöja och brudkrona, "för annars skulle jag ångra mig" (jag skulle bara känna mig utklädd). Men svärisarna har ordnat lokal och ska fixa traktor vi kan åka i efteråt vilket är väldigt uppskattat. Så ja, alla är väldigt glada och intresserade vilket vi tycker är jättekul.

jag pratar mest med min mamma om planeringen. min svärmor har väl frågat min sambo lite om min klänning o så. men annars planerar vi allt själva.
har faktiskt frågat min pappa om han vill vara med o bidra med en slant (mina föräldrar är skilda). O väntar på svar från honom. Min mamma har betalat min klänning. Men vi räkar inte med att pappa ska hjälpa till..inget vi vill tvinga honom till men det skulle vara lite kul om han med vill vara med o bidra till något. Det är ju trots allt brudens far som ska betala..haha..nerrå så behöver det verkligen inte vara.
Mina svärföräldrar har som sagt inte sagt så mycket sen de fick veta att vi ska gifta oss....vet inte om dom inte vill lägga sej i lr om de inte är intresserade., men det gör mej inget. Ja har lite svårt för min svärmor då hon alltid lagt sej i allt som vi ska göra. Så det är skönt att hon inte gör det nu faktiskt..hihi..

Vi engagerar hela vår omgivning :) Våra föräldrar och svärföräldrar är med och får komma med synpunkter och vi bollar idéer fram och tillbaka. Jag har varit lite orolig för mina svärföräldrar, att de ska ha lite väl mycket åsikter och köra över mig lite, men de har  hittills varit försiktiga och verkligen respekterat våra åsikter, vilket känns skönt! Jag engagerar mina syskon i allehanda uppgifter och även vänner. Men bara så länge jag vet att de gör det för att de tycker det är kul.

Vi kommer att göra allting själva, laga all mat, pyssla nästan allt pyssel, ha vigsel och fest vid sommarstugorna i partytält osv osv, vilket gör att det är väldans mycket att göra, det är härligt att kunna engagera omgivningen i allt möjligt.

Det som känns bra är att vi har ett ganska öppet klimat med varandra, allihop. Är det nån som inte vill ställa upp på nåt så sägs det direkt, tex. (Min tärna, som tillsammans med sin sambo är vår toastmaster, sa t.ex tydligt nej på att vara presentansvarig ;) ) Detta känns som ett krav för att det ska funka att göra som vi gör.

Jag tycker det är kul att engagera de som vill, det gör att alla de närmaste känner sig extra betydelsefulla.

varken mina eller hans föräldrar är väl så jätteinvolverade i planeringen.

jag brukar ringa mina föräldrar för att be om råd eller få lufta lite tankar i planeringen och de ställer gärna upp med tips och råd och sin syn på saken. min blivandes föräldrar är väl inte sådär superintresserade, det är knappt så de har koll på vilket datum vi gifter oss.. 

Ingen var det minsta engagerad, till vår stora glädje!

Jag är ett planeringsgeni och älskar att göra sånt själv. Min man överlät det mesta på mig (inget jag hade något emot) och alla gäster kunde komma till "dukat bord". Lite hjälp på själva dagen med hämtning av blommor och tårta, men i övrigt ingenting.

Mina föräldrar bidrog dock med ca halva kostnaden för bröllopet. Vi är tre systrar och mina föräldrar hade bestämt sedan länge den summan de skulle bidra med till var och en. Sen fick vi en ansenlig summa av svärmor till resan

Vi får inte så mycket hjälp men vi har inte bett om så mycket heller. Vi vet att om vi ber om något så ställer dom upp, dom är helt underbara mina svärföräldrar... Mina föräldrar däremot är det lite värre med. Mamma på vårdhem och pappa sjukpensionär med nyligen opererade knän, hans nya tjej (eller ny och ny, dom har väl varit ihop i 20 år snart) skulle nog gärna hoppa in och styra och ställa lite om vi hade ett "vanligt" bröllop. Men nu vet hon inte vad hon skulle kunna göra, så då lägger hon inte heller näsan i blöt. *S*
Svärmor ska dock sy lite linneservetter åt oss eftersom jag inte hinner det. Och eventuellt så hjälper hon till med att sy en sorts "löpare" som vi ska lägga över stolarna för att dölja dom lite...
Och svärfar ska göra en pulpet att ha gästboken på eftersom han har tillgång till ett litet snickeri.

Ber vi så får vi mer hjälp. Men vi vill göra en hel del själva.
Det vi har bett om och det dom hjälper oss med (ovan beskrivet) är mest för att dom så gärna VILL göra något och det var saker som vi hade funderat på att göra,men kommit fram till att vi inte skulle hinna... 

Blivande s.k svärmor ska hålla sig långt borta!!!!

Mina föräldrar tar emot alla svar om folk kommer eller inte. Ansvaret för utsmyckning av Limon ochmycket annat :)

Mina föräldrar betalar en tredjedel av bröllopet men har ändå kommit med förvänansvärt lite förslag och önskemål.
Det enda de varit noga med är att vår after ski-inspirerade trubadur måste se till att spela några låtar som de kan dansa "dansbands-dans" till.

Annars har det bara varit uppmuntrande kommentarer på temat "låt det kosta!" De fixade så att vi can åka cabbad bil, de betalar efterrätten så att vi kan ha trerätters + tårta.

I gengäld slipper de fixa en massa denna gång, vi vill absolut inte laga mat eller köpa alkohol själva, det var ett mek att få ihop mat, dryck & servering till min 30-årsfest så denna gång låter vi en restaurang sköta allt det praktiska.

Mina föräldrar och svärföräldrar pratade ihop sig om en summa dom ville hjälpa till med. Så dom gav 10.000 var + 12,500 var också till resan (Så vi fick 20,000 till bröllopet och 25.000 till resan),
Detta var jätte snällt och vi är idag glada över det så våra kostnader har stigit, Men det var inget vi förväntade oss ändå för vi hade klarat oss själv ändå.

Mina föräldrar hjälper till jätte mycket och dom har varit ute och köpt vaser och ska fixa allt med sånghäften och liknande. Mamma ringer ofta och vill diskutera saker hon har kommit på och hon har varit ett stort stöd. Vi har också bröllopsmöten ca. var 3 månad och då är det jag, min blivande och våra föräldrar som träffas och planerar, bestämmer vem som ska göra vad och liknande. Mina föräldrar har även betalat ännu mer både när dom köper saker och dom vill nu betala vår transport från kyrkan då dom tyckte att det var dom som hade pressat på lite att vi skulle ha detta. Mina svärföräldrar är dock inte så med i planeringen, kommer aldrig med förslag och ringer aldrig och berättar att de har hittat något i en affär eller att de var inne och letade på internet och likande som min mamma gör. Men dom kanske tycker att det är svårt och vet väl inte hur mycket de får lägga sig i . Så det är ju deras ensak. Dom är ju ändå med och ställer upp så det gör inget. Men jag vill heller inte dela ut uppgifter så kommer dom inte med egna förslag så får som isåfall vara utan och så får dom all info genom våra möten.

Vi får väldigt mycket hjälp på alla möjliga vis, och det är vi tacksamma för. Men hade ingen velat hjälpa oss hade vi klarat oss fint själv. Men det är skönt att veta att man har stöd för ibland blir det för mycket.

Våra familjer och vänner är väldigt intresserade och engagerade i vår planering vilket känns jättekul :) Mamma har varit med och letat klänning och gett tips&ideér längs vägen, mina fina svärisar bor i England med frågar ofta hur det går och hjälper till så gott det går.

Har flera vänner som vill hjälpa till med olika saker så nu under våren kommer vi tjejer att ha pysselkväll här hemma där vi fixar konfetti och namnlappar med mera. Familjerna kommer hjälpa till att göra dekorationer, och sen kommer jag och min fästman att göra en hel del själva oxå som blir överraskningar för alla andra :)

Men har ni vänner som erbjuder sin hjälp tycker jag att en pysselkväll är en strålande idé, ska bli jättemysigt!

Svärmor frågar lite då och då hur det går i planeringen, när inbjudningarena kommer, om hon kan hjälpa till mer något. Intresserad och  vill hjälpa till om det behövs. Svärfar frågade i helgen vilket datum det var vi skulle gifta oss. Thats it. Ungefär samma med min pappa. Min mamma får nog lägga band på sig för att inte ta över, tror jag. Herregud hon verkar ha fått för sig att ett bröllop skulle vara något för mor och dotter att planera, eller kanske bara mor? ;) Jag vet inte, kanske var mer så förr.. Det hade ju i och för sig varit bra om det vore så att min blivande inte vore så intresserad av planeringen men han är ju mer i varje beslut. KÄnner mig aningen klämd ibland, en blivande make som förstås ska få vara med i alla beslut och en krävande mor som fått för sig att hon själv skulle kunna planera sin dotters bröllop :S

Men överlag, alltså hur pass involverad man är, så är det inget jag grubblar över. Att männen inte är engagerade rör mig inte alls, fint då får vi planera ännu mer själv ;) Det är inte så de är helt enkelt, till personligheten, Vi frågar om det är något men annars planerar vi gärna allt själva. Det är ju vår dag, som par. Jag ser det inte riktigt som förr där två släkter ska "mötas".  

Sedan går ju mamma och hennes man in ekonomiskt och hjälper till, vilket var helt oväntat för mig. Så lite måste hon ju få vara med, lilla mamma ;) 

Det är ett tag kvar, men när jag var hemma hos svärmor så tog hon direkt fram sin gamla brudklänning och jag har fått m2b mormors förlovningsring, tycker det är fint. =) 

Brudklänningen vill jag inte ha, men ska göra om förlovningsringen. Båda familjerna är engagerade på sitt sätt. Vi kommer betala allt själva, är det tänkt och praktiska grejer kommer nog mest vänner hjälpa till med. Inget vi diskuterat än då vi gifter oss juni nästa år.  

De är inte med och sponsrar alls så de har ingen del i planeringen alls. De frågar inte så mycket om de, eller är så intresserade alls.
Vi betalar allt och bestämmer allt!:)

Vi bad aldrig varken föräldrar eller svärföräldrar om hjälp utan det har kommit automatiskt...svärföräldrarna ville betala lokalen (2500kr). Mina föräldrar har varit väldigt givmilda, ordnat allt kött till buffen (ca.100 gäster) och all vin/sprit/öl till festen. De ska även ordna en fin båge att ställa vid vigselplatsen där vi kan vigas under (utomhus på en äng vid vattnet) och en båge till vår plats vid bordet. Pappa ska fixa lite saker jag bett om till dekorationer också men de får han nog gratis, men lite jobb o fixa fram o ta med till lokalen. Sen kommer de 2 dagar innan o hjälper till o förbereda allt.
Mina föräldrar är med i mycket av planeringen, men inte så att de kräver att få bestämma utan de kommer med förslag och synpunkter.
Svärföräldrarna har vi aldrig diskutterat bröllopet så mycket med...och just nu pratar vi inte med dom alls efter ett storbråk så vi får väl se om vi hinner bli sams i tid till bröllopet...synd annars om det ska vara så tryckt stämning...men måttet var rågat nu senast vi träffades så tyvärr slutade det som det slutade och min m2b tyckte inte att vi (främst jag...) skulle behöva ta mer skit från dom så nu är det lite dödläge där i kommunikationen...de pratade förut om att fixa efterrätten men tror inte det kommer bli så nu så vi har börjat planera annat...

vi ska bara ha ett litet bröllop, så det mesta planerar jag och min kille själva.

Men vi får ekonomiska bidrag av föräldrar och svärföräldrar, och hjälp med det vi behöver.

Jag önskar att min mamma visade intresse för bröllopet, men det finns inget alls. Hon verkar mer tycka att det är onödigt med ett stort bröllop. Nu är det så att jag ska gifta mig med en armenier, det är alltså mycket släkt och vänner som "måste" bjudas. Hans föräldrar är väldigt involverade, vilket inte är helt enkelt alla gånger. Hans pappa ser det som en självklarhet att de ska betala halva bröllopet. Men då känner jag lite att det blir som att de också ska få vara med och bestämma om hur bröllopet ska vara också.

Riktigt knepigt med mixbröllop, risken för kulturkrockar är ganska stor, och vi måste hela tiden tänka på hur festen på bästa sätt ska tilltala min svenska respektive hans armeniska släkt ...

Vi gjorde klart att de behöver inte ordna något i samband med vårt bröllop när vi berättade för dem att vi skulle gifta oss. De har sedan i efterhand givit oss mer pengar så vi kunde bjuda in de vill ha med på middagen. Pappa ville även kolla upp ev bil att åka i. Inget vi egentligen bryr oss om men vill ha så får han hjälpa till. Hade vi velat så hade de engagerat sig mer. Det är vårt beslut.