• 2010 2010

    Hur delaktiga är era föräldrar och blivande svärföräldrar i planeringen?

    Hej!


     


    Bara undrar hur ni andra har det i planeringen? Är era föräldrar/ blivande svärföräldrar med i planeringen och diskussionen ang bröllopet?

    Våra föräldrar verkar tyvärr inte så jätteintresserade, de blev glada när vi berättade nyheten men det stannade där.

    Så jag ville bara veta hur ni andra har det?

  • Svar på tråden Hur delaktiga är era föräldrar och blivande svärföräldrar i planeringen?
  • 2010 2010
    Mimini skrev 2010-12-02 12:20:46 följande:
    Min mamma är väldigt intresserad av planeringen. Jag är första (och säkert den enda) i min familj som ska gifta mig. Så hon tycker detta är så spännande.Ibland kan jag dock känna att hon är lite för med i planeringen. Har väldigt svårt att avfärda min mamma på så vis.. Men det går ganska bra att få ihop det ändå =)Mina svärföräldrar dock bryr sig inte ett dugg. Det betalar snällt ut 7500 kronor som utlovat. Mer än så är det inte...
    Jag är enda barnet men min mamma pratar inte alls om det, det är mest jag som tar upp det men ändå verkar hon inte speciellt intresserad. Fast sådan har hon alltid varit med allt så jag är rätt van eller snarare jag räknar inte med mer från henne, hon har väldigt svårt med att hantera och visa känslor.

    Min pappa diskuterar jag med ibland, men han vet ju inte så mycket ändå om allt runt om detta.

    Mina sambos föräldrar är inte så delaktiga heller, bara om vi tar upp det så pratar de om det vi sagt eller ger en kort kommentar och så byts samtalsämnet.

    Känns nästan som man är jobbig när man tar upp det ffa med sambons föräldrar. Och det känns så tråkigt.
  • 2010 2010

    För vår del är det varken pengar eller praktiskt hjälp som erbjuds. Inte för att jag förväntar mig pengar, men lite engagemang förväntade jag mig faktiskt. Och det är väl inte fel?

    Vi är ju så glada över detta och det är så tråkigt att det inte verkar glädja eller intressera våra närmaste.

  • 2010 2010
    Emblas Mamma skrev 2010-12-02 13:01:38 följande:
    Men det kanske är långt till ni gifter er och era föräldrar kanske är av den typen att tänka på att det är lååång tid kvar och vi har gott om tid att planera! Det kan ju vara så:) Dom kanske inte är lika exhalterade som ni är just nu, utan det kommer lite senare när bröllopet faktiskt börjar närma sig.. Hur lång tid är det tills ni gifter er då? :)
    Vi gifter oss i juni, så lång tid tycker jag inte att det är ändå. Vi har 3 barn varav den äldsta 6 år så vi skulle verkligen behöva all hjälp vi kan få ändå. Det är svårt att hinna med, kolla på ringar, kläder, planera mat och fest med 3 småttingar runt om.
  • 2010 2010
    Emblas Mamma skrev 2010-12-02 13:06:48 följande:
    jo jag förstår det. Men det är ändå nästan sju månader dit, och föräldrarna kanske inte är med på att planera så långt i förväg? Dom kanske fixade sina bröllopsplaneringar på en månad när dom var unga - vem vet? Och då kanske dom inte förstår uppståndelsen än :)   Självkalrt är det tråkigt att dom inte hjälper till eller verkar entusiastiska, försöker bara komma på varför dom inte är det. Får hoppas dom blir mer intresserade med tiden! :)
    Ja så kanske det är. Båda gifte sig hemligt.

    Fast förstår uppståndelsen, det är väl något de ska känna i så fall. Att kunna glädjas över det ändå att deras barn ska gifta sig, det är ju en stor sak.

    Vi bokade hotelrum på bröllopsnatten och var ju tvungen att höra om barnvakt den natten, norpade det sista rummet så vi var ju inte ute för tidigt med det. Men skulle kolla av den helgen och var ju tvungen att boka in barnvakt den helgen då vi gifter oss, dvs ha hjälp med barn och praktiska saker på själva dagen och bröllopsnatten och när vi frågade min sambos föräldrar så var svaret. "Aha måste vi komma redan på fredagen" Sådant känns inte kul att få till svar.
  • 2010 2010
    turbovampyria skrev 2010-12-02 13:12:07 följande:
    Jag tror att de ända som verkar ganska intresserade är min syster och en av min blivandes systrar.Min mamma är glad att jag gifter mig. Hon vill att jag får det bröllop som hon aldrig fick. De har inte råd att hjälpa till men de har erbjudit sig att betala och laga maten. Vilket jag tycker är jätte bra. Fast så jätteengagerade är de inte.Min blivande svärmor däremot har jag inte fått en reaktion ifrån. Hon är säkert jättegald men hon visar ingeting. Det är mer som; Och gift har jag också varit men det gick åt helvete. Vad spelar det för stpr roll om man gifter sig eller inte. Det känns lite så för hon är såå likgiltig. Skulle vilja ha någon reaktion, men tror ändå hon är glad för våran skull. Hon har bara svårt att visa känslor.
    Så är ju min mamma med känslorna, hon gläds nog men kan inte visa det. hon vet inte hur man gör helt enkelt. Hon framstår alltid som kall och avståndstagande.

    Men min sambos föräldrar är ju sådär likgiltiga, man tar upp något och berättar och så blir det bara jaha eller så, inget mer liksom. De frågar inte hur det går eller om vi behöver hjälp eller så.
    Jo en gång så frågade min sambos mamma (när jag tagit upp ämnet) om stället dukar och ja sa det hoppas jag för jag vet inte hur vi ska hinna åka dit och duka och fixa med grejjer när vi har barnen. Svaret var bara; ok (inte  att vi kan  kanske hjälpa er eller så)
  • 2010 2010
    Aylas skrev 2010-12-02 13:25:20 följande:
    Hos oss finns det ett rätt så stort ngagemang från bådas sidor. Vi har fått erbjudanden om både ekonomisk och praktisk hjälp från bådas sidor, något som vi inte alls väntat oss. Pappa sa att han redan nu skulle lägga in om ledigt dagarna innan bröllopet så att han kunde hjälpa till och fixa och min m2b´s bror erbjöd sig att hjälpa till med maten.Är lite förvånad över engagemanget som vi mött, mycket glädje hade jag väntat mig men inte all hjälp. Det är vårt bröllop och vi är vuxna och hade räknat med att fixa allt själva. Men vi är först ut i två stora familjer och det är många som har längtat efter bröllop
    Vad roligt! Det är ju lite så som jag önskat nu med facit i hand. Jag vill liksom inte be om det, jag vill ju att de ska vilja vara delaktiga i det själva. Självklart så fixar vi ju allt själva och betalar för det, har inte förväntat mig ekonomisk kompensation. Men vissa praktiska saker måste vi ändå ha hjälp med. Har försökt kolla på ringar med barnen med tex, vi hinner väl prata sisådär 1 minut och sedan måste någon av oss avbryta för att grejja med barnen. En liten smyckesbutik är inte så roligt för små barn.

    Likaså med kläder, försökte prova ut kläder med barnen med och det är svårt för det är många fina klänningar och de ska ju inte pilla och inte röra och inte springa runt i lilla butiken. Samtidigt som min sambo ska prova och man ska försöka tycka till och minstingen bara skriker och vill bli buren (hon är 1,5 år) Så även om vi skulle vilja klara allt själv så är det inte så möjligt i alla lägen tyvärr. Och vi vill ju såklart precis som alla andra att dagen ska bli perfekt och helt underbar.
  • 2010 2010
    turbovampyria skrev 2010-12-02 13:28:34 följande:
      Du kanske måste fråga dem rakt ut om de vill hjälpa till. De kanske behöver er inbjudan för att bli engagerade. Jag frågade faktiskt min blivande svärmor, och ska göra det med mina föräldrar och alla syskon, om hon kunde hjälpa till dagen efter med att städa lokalen. Den ska vara klar och inspekterad vid ett. Jag fick ett väldigt likgiltigt svar tillbaka. Hon sa; vi får väl se och såg ut som om hon verkligen inte ville. Snacka om att man kände sig lite besviken på henne. Mina föräldrar, min syster och en av min blivandes systrar ska hjälpa till än så länge. Tror fler ställer upp men blev så grymt besviken på hennes reaktion.
    Jo men så var ju vårt svar; måste vi komma redan dagen innan.  Och den kom från svärmor.

    Vi gifter oss på pingstafton och det är studenthelg så man behöver vara ute i ganska god tid. Hittade tex en jättefin klänning men den var redan uppbokad den helgen. Så så mycket iute i god tid är vi ju ändå inte. dessutom så har jag lärt mig med barn att man måste ta vara på tiden och passa på, för det tar lite längre tid. Jag vill vara ute i god tid och få de saker som jag vill ha, istället för att vänta och så får man nöja sig. Men sådan är jag, jag vill ha det ordnat så att säga.
    Men det hindrar väl inte dem från att glädjas och vara lite engagerade egentligen.
  • 2010 2010
    ClaraH skrev 2010-12-02 13:45:25 följande:
    Vi bestämmer allt. Vi är ju lite äldre också, så man är van att ha koll själv. På mitt första bröllop var de mycket mer involverade, de betalade och fixade maten och massa andra saker som ja inte hade tänkt på. Nu efteråt inser jag verkligen hur mycket det gjorde. Min syster kommer att hjälp mig lite med maten, uppläggning och uppvärmning, men annars har vi personal till kvällen. Mamma kommer nog att hjälpa till lite med några snittar som vi ska ha direkt efter vigseln. Annars sköter vi allt och vill också göra det.
    Ja vi är också vana vid det, löser ju det mesta på egen hand. det är ju inte det att vi inte vill sköta allt, det är vårt bröllop och vårt ansvar.
    Men det jag önskar mer skulle vara lite engagemang, inte i form av pengar eller att göra saker som laga mat eller så. Men en hjälpande hand med lite praktiska detaljer för att underlätta lite. Bolla lite idéer ihop eller komma med lite förslag och tankar.

    Vi hade funderingar länge på att gifta oss för oss själva bara vi och barnen, åka någonstans. Men så kände jag att jag är enda barnet och att mina föräldrar skulle bli besvikna om de inte fick vara med och även hans föräldrar. Samtidigt som man hade en önskan att ha denna stora dag och dela med nära och kära. Kanske därför jag blir mer besviken över att de är som de är...
  • 2010 2010
    Aylas skrev 2010-12-02 13:53:11 följande:
    Jag tror att det är roligare att hjälpa till om man inte förväntas göra det - men det blir ju lite moment 22... Går det inte att fråga något i stil men att "jag hade tyckt det var jätteroligt om du och jag kunde gå ut och titta på klänningar medan NN passar barnen, kan vi ta en fika tillsammans sen?" Jag brukar tycka det är mycket roligare att hjälpa till om jag till exempel "bara" måste göra tråkiga saker som kan göras av vem som helst, att visa att man är betydelsefull.Och nu vet jag inte hur ni har pratat eller så, vilket alltså inte är en kritik (har lärt mig det på BT att man får vara tydlig när det gäller sånt  )  utan en tanke som jag brukar ha när jag ber om hjälp.
    Ja att tex ha hand om våra barn hoppas jag ju inte att de ser som en tråkig uppgift som vem som helst kan göra. det är ju ändå deras barnbarn. Vi har inte visat någon förväntning så till dem, vi är inte sådana männsikor alls men i detta fall tillåter jag mig faktsikkt att få tycka såhär ändå.
    Vi brukar klara av det mesta själva, men någon gång och ffa nu skulle det få vara kul att bara få njuta och glädjas och inte stressa och kämpa igenom det hela. Dvs lite hjälp och avlastning skulle vara skönt.
    Men mest av allt lite glädje och intresse för det skulle vara ännu mer värt!

    Vi berättade i slutet av oktober.

  • 2010 2010
    ClaraH skrev 2010-12-02 14:00:56 följande:
    Måste förresten tillägga att våra barn ska hjälpa till jättemycket, med välkomnande, röda mattan-fotografering, tipsfrågor, paketomhändertagare och med att kolla så att alla äter och dricker under minglet innan vi kommer. Och framför allt med dukning och dekorering av lokalen.
    Antar att era barn är äldre än vår? De är 1,5, 3 och 6 år.
  • 2010 2010

    Kan ju tillägga att när min sambos mamma vid ett tillfälle när jag sa att sambon tagit ledigt från jobbet 3 dagar innan bröllopet att det visade sig att jag kanske måste iväg på seminarium (om det vill sig illa dagen innan tom) för mina kurser håller tydligen på till 17 juni. (läser en specialistutb på högskolan)Nämnde det i anknytningen till dukningen och att vi känner att vi inte kan lägga ner så mycket på den för vi kommer inte riktigt hinna med. För vi vet inte hur vi ska komma ifrån och fixa med det och därför hoppas vi på att restaurangen ordnar den biten. Får då till svar att vi kanske borde valt ett mer passande datum istället.

    Blev både paff och ledsen över sättet hon sa det på och att hon sa det. Det är sådana svar som gör det tråkigt.

  • 2010 2010
    2010 2010 skrev 2010-12-02 14:33:44 följande:
    Kan ju tillägga att när min sambos mamma vid ett tillfälle när jag sa att sambon tagit ledigt från jobbet 3 dagar innan bröllopet att det visade sig att jag kanske måste iväg på seminarium (om det vill sig illa dagen innan tom) för mina kurser håller tydligen på till 17 juni. (läser en specialistutb på högskolan)Nämnde det i anknytningen till dukningen och att vi känner att vi inte kan lägga ner så mycket på den för vi kommer inte riktigt hinna med. För vi vet inte hur vi ska komma ifrån och fixa med det och därför hoppas vi på att restaurangen ordnar den biten. Får då till svar att vi kanske borde valt ett mer passande datum istället.Blev både paff och ledsen över sättet hon sa det på och att hon sa det. Det är sådana svar som gör det tråkigt.
    oj vilken konstig mening det blev, hoppas det går att begripa vad jag ville få fram ändå!
  • 2010 2010

    Jo visst är det olika.  Vi har som sagt aldrig förväntat oss hjälp, vi brukar inte få så mycket hjälp utan pusslar och kämpar med att få saker att gå ihop. När det gäller vardagliga saker som avlastning eller far-morföräldrar som hämtar på dagis sådant händer aldrig oss.

    Vi brukar inte få hjälp fastän vi frågar heller och det händer inte ofta.

    Men det jag eftersöker är inte  bara praktiskt hjälp för att vi behöver det. Vi har valt att ha det på restaurang med städning, dukning och personal för vi hinner inte själva och anser inte att det är en självklarhet att våra föräldrar ska hjälpa till med sådant slit.

    Ekonomisk ersättning förväntar vi oss absolut inte.

    Däremot skulle jag önska lite intresse eller engagemang, det är som sagt det viktigaste. Och gärna om de skulle vilja och tycka det var roligt att vara en del av detta och erbjuda sig lite hjälp med sådant som de skulle tycka vara kul. Att prata om och glädjas med ser inte jag som att lägga sig i.


    Men det verkar kanske vara för mycket begärt då, eller begärt och begärt  det är snarare  en önskan. Vår önskan är att komma iväg några dagar på hotel bara min blivande och jag utan barnen några dagar från  ex tors-söndag men jag vet inte ens om det är möjligt att få en sådan smekmånad över huvudtaget.


     

  • 2010 2010
    Emblas Mamma skrev 2010-12-02 17:18:37 följande:
    förstår att det måste vara en stor press att ha 3 barn och aldrig riktigt få avlastning! det är verkligen guld värt att få det någon gång. bara att åka och handla själv eller som du säger, vara borta någon natt ensam! Ni har inga syskon eller liknande som kan hjälpa någon gång? I allafall så ni kan få en natt för er själva efter bröllopet?
    nej jag är enda barnet och sambons bror bor långt borta. Vill inte vara alltför gnällig nu.
    Klart vi löser det ändå, tyckte bara det var lite konstigt men ffa ledsamt att det verkar vara så ointressant för de närmaste som våra föräldrar.

    Fast visst är det stor press, men vi har ju satt oss i situationen själva så det är ju enbart vårt ansvar. Min dröm har alltid varit en stor familj där alla värnar om varandra men jag får väl börja inse att det inte händer nu men det är något som jag och min blivande får skapa tillsammans med våra barn och framtida barnbarn.
Svar på tråden Hur delaktiga är era föräldrar och blivande svärföräldrar i planeringen?