Hej!
Bara undrar hur ni andra har det i planeringen? Är era föräldrar/ blivande svärföräldrar med i planeringen och diskussionen ang bröllopet?
Våra föräldrar verkar tyvärr inte så jätteintresserade, de blev glada när vi berättade nyheten men det stannade där.
Så jag ville bara veta hur ni andra har det?
det är verkligen guld värt att få det någon gång. bara att åka och handla själv eller som du säger, vara borta någon natt ensam!
Ni har inga syskon eller liknande som kan hjälpa någon gång? I allafall så ni kan få en natt för er själva efter bröllopet?
Vi planerar allt själva och bekostar allt själva.
Sådär superengagerade vet jag inte, men mina föräldrar har i alla fall erbjudit sin hjälp med att få allt i ordning och dom ställer även upp med att betala maten till oss, så vi bugar & bockar, tackar & tar emot. Min blivande svärmor däremot (och hennes sambo) har inte erbjudit sig att hjälpa till med någonting....
Vi planerar i stort sett allting själva. Men det är så vi vill ha det och vi vet att om vi väl frågar våra föräldrar om hjälp eller råd så får vi det. Som någon sa tidigare så tror jag många föräldrar inte heller vet riktigt hur mycket de ska våga eller får "lägga sig i".
Vi planerar och betalar själva. Än så länge har vi heller inte pratat med sambons föräldrar om det alls sen förlovningen. På fölovningsmiddagen frågade de om/när vi tänkte gifta oss och vi svarade bara att vi får se. Vad de inte visste var att vi sen länge redan hade tänkt ut det mesta. De vet inte att vi åkte och tittade på Bjärka säby veckan efter och att jag beställde min klänning några dagar efter förlovningen... 
Med mina föräldrar har vi bollat lite menyidéer och pappa blev lyrisk när vi sa att vi ville gifta oss på ett slott. Han började leta slott i tyskland och österrike åt oss!! As if, så ungefär där slutade vi billa idéer med honom. Han har tydligen fått storhetsvansinne! 
Tidigt i förhållandet hade svärisarna de en tendens att lägga sig i det mesta vi gjorde och de hade åsikter om allt, vilket vi tyckte var jättejobbigt. Men efter ett par "klargöranden" har de backat (inte på ett "tjurigt" sätt utan av respekt och välvilja) och de är numera mkt försiktiga med att klampa på och det är vi båda mkt tacksamma för. Därför håller de nog avstånd till allt bröllopsaktigt, nämner det inte ens. Det skulle man kanske tolka som ointresse men för mig är det respekt. När vi börjar göra våra planer offentliga blir det nog mer drag. Därför avvaktar vi nog ytterligare, vi har ju en bit kvar.
Men vi har bestämt att det stora hela är off limits för föräldrarna eftersom vi båda är rädda att dras med och påverkas av deras åsikter. När slott, kyrka, kläder och cateringfirma är klara och avtalade kommer vi göra det offenligt.
Efter det tänker jag medvetet blanda in min svärmor i väl valda och roliga moment, för vid det här laget lär det klia i fingrarna så hon knappt kan hålla dem i styr. Val av maträtter, blommor osv kommer jag fråga henne om råd om, då blir hon jätteglad. Vi ska även fråga om de vill ha små uppdrag under bröllopsdagen, visa var gästerna ska parkera, visa dem deras rum... De älskar (och är bra på) organisation så de kommer vara guld värda på den stora dagen - när vi är hispiga och inte vet var vi ska gå, stå, sitta, säga, vara.....
Både min mamma och (snart) svärmor verkar anstränga sig ordentligt för att inte råka snoka i planerna, haha. Däremot blir det väldigt glada när vi berättar hur det går och frågar dem saker! Vi förväntar oss ingen hjälp, de är lite gamla och sjuka allihop nästan, men det är roligt att de visar intresse för bröllopet!
Vi gifter oss först sommaren 2012 så jag kan börja med att säga att jag inte förväntar mig superengagemang än eftersom det är för tidigt att börja planera.
Vi har pratat sen förlovningen om att gifta oss, berättade mer "ordentligt" för svärmor i december och tänkte höra lite om hon kunde tänka sig att hjälpa till att laga mat inför, i och med att hon jobbat med catering och tycker om matlagning. Min mamma har redan erbjudit sig och jag räknar med att lag en hel del själv med. Till svar fick jag "jaha, vi har ingen kalender som sträcker sig så långt". Men jag hoppas att det blir lite mer entusiastiskt när det närmar sig. Fick förvånat mycket entusiasm av min gammelmoster som genast erbjöd sig att stå i köket på bröllopet och ville tipsa om bra präst. Andra hånar oss lite (min släkt gillar att håna och skoja så det är inget elakt direkt 
) för att vi redan bokat kyrka. Mest intresserad är nästan en av mina vänner som jag lärde känna för ca ett år sen, men hon frågar hela tiden hur det går och har erbjudit sig att göra min bukett och fixa blommor till lokalen. Det är absolut välkommet, dessutom har hon massa bra tips, hon har jobbat som florist, ibland har man tur med sina vänner!
Men det skiftar som sagt och ju närmare det kommer bröllopet tror jag intresset kommer öka.
Mina föräldrar har hjälpt till mycket med pengar. Det är vi riktigt tacksamma över. Sedan har också svärisarna erbjudit sig att betala för dom som kommer hit från Iran.
Mestadels är det nu mamma som hjälper till med råd och sådant, men även min blivande svärmor hjälper till då och då. :)
Jag vill inte ha så mycket hjälp för så fort svärmor börjar yttra sig glömmer hon bort att jag har sista ordet :-P Därför vill jag inte ha hjälp får därför ingen :P
