Bjuda pappa med familj?

lobotomi hade verkligen varit något, på honom alltså ;) haha

"Ingen kan klandra dig för det beslut du har tagit, det är inte du utan han som har valt den situation ni är i just nu." denna meningen tackar jag för, det är just detta jag är rädd för.. att folk ska tycka jag är knäpp som inte bjuder min pappa. Ärligt talat så skulle jag hellre ha med min mammas ex som hon levde med många år som ställde upp mycket mer än min egen pappa någonsin gjort och antagligen någonsin kommer göra. Men denna inbjudan är inte möjlig av flera anledningar, tyvärr.

Är så trött på att hålla uppe en bra fasad utåt när allt bara är skit mellan oss. Enda gemensamma vi har är lite dna, ingenting annat!!

"hur kan man som vuxen kvinna inte bara göra fuck you fingret och vända klacken till till en vuxen man som uppenbarligen fullkomligt skiter i att vara ens pappa" Det är en stor fråga som jag önskar att jag hade svar på och som jag verkligen skulle vilja göra. Vill bara be honom dra så långt bort som möjligt..

Gick i terapi för att bearbeta mina känslor kring min pappa oxå och det påverkar ju inte honom men jag har någorlunda lärt mig att acceptera att jag aldrig kommer ha den relation som den lilla flickan i mig önskar och mina framtida barn kommer aldrig ha en ordentligt morfar. Tur man har andra oerhört omtänksamma och underbara människor runt en!!

Telegram är en bra idé ;)

Fan va bäst skrivet.
Och sant på alla delar!

Jag har haft en stormig kontakt med min pappa. Det har varit allt från vanliga bråk till att polisen fått blandas in om och om igen. Han stack efter ett tag och var borta i många år för att sen dyka upp, oanmäld på parkeringen utanför mitt tillfälliga boende hos hon som sen blev min sambo. Han har en tendens att alltid vilja överaska folk. Han var heller inte särskilt trevlig mot M, som jag just börjat dejta. Hon blev ärligt talat väldigt rädd för honom.

Hur som helst har det gått ett bra tag och jag fick ett meddelande över msn. Jag sa som det var, att jag inte tänkte ge honom mitt telenr för jag mådde helt enkelt dåligt när han ringde. Jag ville inte höra hans röst. Han blev otroligt ledsen och efter en lång diskussion över msn sov jag på saken och dagen efter tänkte jag (återigen) att han kanske ändå förändrats den här gången.

Jag skrev till honom att jag tänker ge honom en ärlig chans. Att vi drar ett streck över allt och bara lär känna varan igen. Vi pratade varje dag på msn ett tag. Och när jag bestämde mig för att jag var beredd att prata med honom så skickade jag mitt mobilnr.

Det har gått tre veckor och jag har inte hört ett ord, varken via msn eller telefonen. Det som gör mest ont är att jag berättade att det just var det som var en av orsakerna till att jag är så arg på honom. Hans sätt att bara försvinna. Han lovade att aldrig göra om det.

DNA gör inte en förälder. Blodsband är en myt, det finns inget känslomässigt eller några föräldrainstinkter i blod. Jag önska bara att jag själv kunde lära mig det nån gång.

fy fan, förstår att du blir besviken. man är så naiv, har själv varit i samma sits förra året.. bjöd ner dem på semester och de kom hit men sen dess har det varit som det brukar, jag som får höra av mig och nu har jag fått nog.

Försök att inte bry dig om honom, vet att det är svårt men någonstans måste man acceptera och försöka gå vidare. Man mår bättre utan såna människor.

Så jäkla konstigt det här men vem man vill bjuda och vilka man typ får lov att bjuda. Det är ju ens egen fest men det är i princip dålda regler och andra människors önskningar om vika som ska bli bjudna. Tror att detta krockar otroligt eftersom bröllop är en gammal tradition som möter vår tid där familjebilden inte direkt ser lika dan ut. Tydligast verkar det vara i just bröllops situationen. Alla andra fester kan man typ mörka deltagar antalet men ett bröllpp verkar det totalt kört att göra en mörkning. Som sagt, gör mig förbannad för de man får dåligt samvete för att man inte vill bjuda är ju uppenbarligen släktingar som pga dna har en fri invit till ens bröllop. Sicket dilemma asså.

Blir det en konflikt efteråt med släkten kan de lösa den själv. Jag tänker inte försvara mig eller bråka. Bråka kan de göra på varan om de vill. Jag kommer inte vara med på det.

det där är helt sjukt, lite därför vi gifter oss i hemlighet för att slippa allt tjaffs om vem och vilka som ska bjudas och vilka som MÅSTE bjudas.. så himla skönt att bara dra gränsen till familjerna :) Då kan ingen emotsätta sig det sen för då är det redan gjort ;)

Tycker absolut att du ska bjuda din mammas ex om du har möjlighet :)

har läst hela tråden nu och kom att tänka på din pappas fru. När jag gick hos kurator för min relation till min pappa så var ju ett av de större spökena hans fru. Det var hon som bråkade med mig och läxade upp mig för att man inte ska vara si och så och inte göra pappa ledsen aldrig pappa själv.

Jag fick lära mig världens bästa sak. Att jag är tillräckligt stor för att inte ta skit. Blir det bråk när jag är hemma hos pappa, då går jag. Vilken tid på dygnet som helst. Jag vet att jag FÅR lämna allt, ta mina saker och gå ut genom dörren. Det har lugnat mig oerhört och gjort det svårare för min pappas fru att starta bråk för att hon inte har någon liten gnista/känsla att slå mot. Likadant om de ringer... du behöver inte ta skiten, lägg på luren och dra ur kontakten. Visst, det är ohövligt. Men det är lika ohövligt att ringa och bråka och väldigt fegt av din pappa att inte ta det själv. Det du bestämmer är bestämt med en väldigt bra anledning! 

Har verkligen kommit till en punkt där jag inte orkar alls mer och känner att det är nog. Dem ska inte få komma åt mig igen! Lägga på luren är jättebra.. ska verkligen anstränga mig för att göra det. Orkar inte med dem (läs henne).

Hmm.. ingen reaktion än.. skumt.. men väldigt skönt

nu är jag en gift kvinna med världens bästa make ♥

Stort stort grattis till er båda!

Tack :)

Hej hej!

Fler med pappor som de inte vet hur de ska göra med märker jag...vore tacksam om någon ville kommentera mitt inlägg...

kram.

www.brollopstorget.se/Forum-1-71/m3877836.html

det gick underbart och jag slapp pappa Har som jag skrev längre upp, inte fått någon reaktion alls.. vilket förvånar mig extremt mycket.. syrran har grattat men var glad

Dock har vi fått mindre bra reaktioner från delar av sambons familj =( en vecka efter!!

Asså det är såå drygt när folk är surisar.