Bjuda pappa med familj?

Jag tror att pappa med familj skulle komma om jag bjöd men vet inte om jag vill ha dem här!

Oj, låter som min pappa. Har pratat med honom Max 5 gånger på 1 1/2 år. Och då bara på dop eller susningarna födelsedagar. Han bor ca 2 km från mej och har sett min dotter på tio månader 4 gånger. Han har inte ens sett vårat nya hem och visar inget intresse för det heller. Skulle gärna vilja göra som du men vågar inte och orkar inte bråka med honom heller!!! Men tycker helt klart du ska stå på dej!!! Varken din eller min pappa är värda att få komma. Men samtidigt vill man inte va som de!! Man vill inte ha det på sej. Styrka till dej!!

Ush jag känner igen mig väldigt väl i den här diskussionen. Min pappa ringer ALDRIG, vi firar inte varandras födelsedagar och inga jular osv. Han han träffat min blivande tre gånger på snart sex år.
Jag undrar om han egentligen är så intresserad av vår lilla relation, eller om han helt enkelt känner sig tvingad att svara i telefon när jag ringer. Min pappa kommer förmodligen inte skämma ut sig på vårt bröllop, men frågan är om han är värd att komma efter alla tårar som han skapat.

Det jag vill säga är att hjärtat & hjärnan kanske inte alltid talar samma språk.

Jag hoppas att min sambo aldrig blir så mot våra barn. Helt sjukt att ens egna pappor kan med och betee swj så här!!! Pinsamt!!

Jag har nästan samma relation med min pappa.
Min pappa har aldrig funnits där för min mamma, mej eller min handikappade lillasyster när vi var små. Helt plötsligt när jag fyllde 20 så tyckte han att han kunde börja bestämma saker och ting.
Problemet vi har är att jag blir en helt annan person i hans sällskap.
Jag blir så svag och färglös i hans närhet. Och jag vet att jag inte ska göra det mot mej själv, men nästan varje gång jag besöker honom och hans familj så mår jag superdåligt eller gråter när jag åker därifrån.
Men ändå så åker jag dit.
Jag gör det för mina syskons skull har jag intalat mej.
Nu har jag fått väldigt bra kontakt med mina syskon då han självklart inte lärde sig av hans misstag med oss utan har gjort samma sak och behandlat mina syskon illa också.

Nu när de är äldre (mina syskon) så har dem kommit till mej med frågor och så vidare för vad jag känner, hur de gått till tidigare, hur han varit och så vidare.
Så vi har kommit varandra väldigt nära.

Men så intalar jag mej själv att jag besöker dem pga min lillasyster som är handikappad som dem inte kan träffa om jag inte åker dit med henne.
Om jag inte hade några syskon så skulle jag inte alls ha någon kontakt med min pappa alls idag.
Det finns så mycket jag skulle vilja säga till honom, vad han gjort, vad han sagt, hur ledsen han fått oss att bli, hur illa han betett sig osv.
Men jag behöver hjälp med modet.
Sen har jag nog en del saker i mig själv (problem) som grundar i min relation med honom.

Men iaf, åter till bröllop och bjuda pappa.
Så jag kommer att bjuda min pappa. Och han kommer inte ställa till med något.
Dock bjuds han egentligen bara för att jag vill ha dit mina syskon.
Och för att vara artig eller vad man ska säga.
Klart jag vill ha honom där, men jag förväntar mej inte en bättre relation.
Jag vill inte ha en bättre relation med honom.
Han kan få komma på mitt bröllop. Men that´s it.
Det gör inte att jag kommer att ändra mina tankar och känslor om honom.

Så har jag tänkt.
Oj, nu blev det en hel roman.
Men det är lite svårt att förklara kort när man har en komplicerad relation man ska försöka skriva om. :P

jobbigt att höra att det är så många som har det som jag.. jag fyllde år för några veckor sedan och jag fick ett grattis på facebook och därmed insåg jag att jag gjorde rätt som inte bjöd hit honom på bröllopet nästa helg.

Förstår inte hur många pappor som är såhär, hemskt att personer kan bete sig som svin!!

Jag tycker du gjort helt rätt!
Ert bröllop är en dag för bara er när ni ska må bra och ha kul.
Så jag tycker absolut du gjorde rätt.

skönt att få bekräftelse på det faktiskt..

Efter att ha läst hela tråden tycker jag också att du gör helt rätt. Din pappa har haft hela ditt liv på sig att ta ansvar för er relation. När han nu har valt att inte vilja ha någon närmare relation med dig tycker jag inte att han förtjänar att bli bjuden på ditt bröllop.

Det vore en helt annan sak om ni i grunden har en bra relation men är osams pga någon oförätt.

Jag tycker att det också kan vara bra att på detta sätt "markera" för din pappa att han inte har tagit det ansvar som far som han borde. Jag tycker att det vore oförskämt att bli sur om man inte blir bjuden på sin dotters bröllop när han har betett sig som han har gjort mot dig.

Ett bröllop är ett tillfälle som man firar med sina nära och kära. Ingen kan klandra dig för det beslut du har tagit, det är inte du utan han som har valt den situation ni är i just nu.

Kram och hoppas att ni får ett underbart bröllop!

Du är min idol! Så jäkla start börja en tråd att skriva om detta. Jag har självfallet suttit och gråtit över förtvivlan kring att bjuda eller att inte bjuda min far. Det gör mig så förbannad att inte ens när jag och min liv kärlek ska ha vår livs lyckligaste dag så kan jag inte vara 100% lycklig på grund av min totalt korkade frånvarande pappa som är som gubben i lådan. Hux flux dyker han upp i telefonen och kåter som att vi träffades förra veckan. Senast jag hörde från honom bar 1 år och 18 månader sedan (ja ni fattar någon har missat att ringa sin dotter på hennes födelsedag eller önska god jul eller informera att en släkting har dött eller höra hur jag har det eller osv). Hur fan funkar han? Hur kan man ha ett barn och totalt skita i att inkludera barnet i sin nya familj? Hur kan man som pappa inte vilja gå över eld och vatten för att ha en bra relation med sitt barn. Och största frågan av allt, hur kan man som vuxen kvinna inte bara göra fuck you fingret och vända klacken till till en vuxen man som uppenbarligen fullkomligt skiter i att vara ens pappa (så som man vill att en pappa ska vara med minimum i alla fall att man enligt mig hörs av minst en gång i månaden och att det inte bara är en själv som måste ringa). Jag blir så jäkla ledsen asså. Det som gör mig mest ledsen är för att jag verkligen önskade att jag kunde skita i att bjuda honom men jag har ju levt med denna sjuka relation i nästan hela mitt liv och ärligt jag vet inte vad jag ska ta mig till. Lobotomi kanske

Terapi ja typ 3 år men det hjälper ju inte mig för jag kan inte förändra honom utan jag kan bara förändra mitt sätt att förhålla mig till honom. Tänker att jag borde bara träffa honom och säga precis som det är. Jag är så pass besviken och sårad över hur vår relation är så jag känner mig inte bekväm med att ha honom med på vårt bröllop. Men det finns en liten tjej inom mig som tror och hoppas fortfarande att han ska bli min pappa som han var innan han gifte om sig. Jag är smart nog att inse att han inte kommer att bli detta men hjärtat vill inte riktigt hänga med.

Sedan läser jag här att vi är flera med pappor som inte förtjänar att vara med på vår stora dag. Ärligt vi borde skicka ut ett telegram till våra pappor där det står du har helt enkelt inte blivit bjuden för att du inte har vad som krävs för att få komma till din dotters bröllop. Du har haft ungefär 30 år på dig att skapa en relation men är ett totalt misslyckande inom området. Lycka till med ditt liv som världens sämsta pappa. Tack för att du såg till att göra min mamma gravid så jag fick växa upp till att träffa en man som aldrig kommer bli som du!