Bjuda pappa med familj?

Du gör HELT RÄTT! Stå på dig!

Känns jobbigt men jag vet att jag gör rätt.. har inte pratat med honom sen februari!!! och då var det jag som ringde och berättade att jag fått en jobbig sjukdom.. och han har inte ringt och frågat hur det är efter det..

 

han har inte gjort dig förtjänt av att gå på ditt bröllop. du/ni kommer att få det trevligare utan honom och psyk-fru!

*sig ska det ju stå:)

mm jag hoppas att jag inte ångrar mig sen..

Var kommer osäkerheten från?

Din rädsla på deras reaktioner eller på att du kanske ångrar dig och hade velat ha honom där?

Om det är det förstnämnda så säger jag bara stå på dig! Är det det andra så kanske du ska ge dig lite mer tid innan du bestämmer dig :)

Det är det första :(

Då behöver du stå på dig! Prata med din omgivning, någon du litar på och står nära så du får stöd om det blir en konfrontation. Och var klar och tydlig. De kan inte bråka på dig om du inte bråkar tillbaka. Det kommer säkert gå bra!

Sambon säger att han svarar om dem ringer och det känns skönt! Har bara haft det så jobbigt med dem alla år och det är alla dem känslorna som kommer tbx!

hej!

 

jag stod i likdan situation. har inte haft mycket kontakt med pappa sen jag flyttade hemifrån när jag var 16 dvs 16 år sen. han ringer aldrig utan det har varit jag som fått upprätthålla kontakten. jag har varit sjukt lessen över att d blev så här. inget har egentligen hänt. han o mamma skilde sig o han skaffade ny familj. han tycker det är hans barn som ska ringa honom inte tvärtom (??!!). han e dessutom sjukt stolt av sig..suck!

för fem år sen kom jag till insikt att det inte är värt att sätta så mycket energi på han o va lessen. var nyligen o hälsade på (han bor en halv mil ifrån) dem. jag hade funderat massor på om jag skulle bjuda dem eller inte berätta alls. (han har inte ens träffat min kille).

när jag var där kändes stämningen helt ok, så jag berättade om bröllopet o att de nog e välkomna om de vill. han sa att han får se..

 

nu känns detta helt ok för mej. det gör INGET om han inte kommer, men jag har iaf bjudit honom. jag var rädd att jag skulle bli jättelessen om jag bjöd han o han tackar nej. men egentligen blir allt lättare om han inte kommer.

vi har ett litet bröllop med bara de närmastye som vi HAR kontakt med. pappa o jag har ju ingen kontakt typ o vi känner inte heller varann längre. han vet inget om mitt liv i princip.

endast du kan besluta hur du ska göra, följ magkänslan! jäkligt trist att relationer ska bli så komplicerade. varför kan man inte bara vara en lycklig familj?

lycka till!