Hur gör ni med ekonomin?

Var och en blir salig på sin fason.

Men jag blir varken mer eller mindre en egen person för att vi har gemensam ekonomi. Och egna pengar, tja vad spelar det för roll om de ursprungligen fanns på mitt konto eller hans? Tar de slut så fyller vi på. Och skulle det inte finnas att fylla på med - ja då är det ett gemensamt problem det också. Skulle kännas märkligt om "mina" pengar tog slut och jag fick äta makaroner medan "hans" pengar fanns kvar och han käkar oxfilé.

Men som sagt - är man bara överens om saken sinsemellan så kan man lösa ekonomin på många olika sätt, det finns knappast ett rätt eller fel (mer än för det enskilda paret).

Jag pluggar och tar inga studielån utan bara bidragsdelen och jobbar extra. Min sambo jobbar heltid så han betalar allt som har med bostaden att göra samt mycket av det vi gör gemensamt på fritiden (bio, resor, restaurangbesök m.m),matkostnaderna delar vi i stort sett på. Mina "egna" utgifter står jag själv för. Det här gör att vi båda har i stort sett har lika mycket kvar i plånboken när alla räkningar är betalda och det känns rättvist tycker jag.

Vi har gjort på det här sättet för att vi ser oss som en familj och planerar för en gemensam framtid, om jag inte har några studieskulder när jag är färdig så är det ju bra för oss båda. Hellre har vi lite mindre pengar att röra oss med nu än en jätteskuld senare. När jag pluggat färdigt kommer jag dessutom att tjäna mer än vad min sambo gör så då blir det väl jag som får betala mer istället.

oj vad klichéartat det ser ut hos mànga av medlemmarna här. Mannen tjänar mer och prioriterar teknikgrejer, kvinnan tjänar mycket mindre och stàr för matinköpen osv osv...

Jag menar inte nàgot illa, men det blir lite deprimerande när man läser att sà mànga kvinnor fortfarande tjänar mycket mindre än sina manliga partners. Jag hoppas pà en rejäl löneförhöjning till alla kvinnor här under 2010 som de kan lägga pà en tjusig Bang&Olofson stereo, en ny fräsig bil eller nàgot annat teknikrelaterat. Hepp!

Lelay, jag tjänar mer än min blivande man! JAg vet inte om jag skall säga att vi har gemensam eller delad ekonomi... Vi delar rakt av på räkningarna, har han el jag mer utgifter någon månad betlar den andra mer och vice versa. Vi har våra egna konton, men måste väl säga att det mesta går till gemensamma utgifter eller gemensamt sparande. Vi har inget gemensamt konto utan den som har mest pengar på kontot betalar, brukar alltid i slutändan bli lika. Jag tjänar mer och lägger mer pengar på saker till huset osv men det är ju ett val jag gör och inget som han skulle kräva att jag skulle göra. JAg shoppar betydligt mkt mer kläder etc än vad han gör men runt skidsäsong så brukar han lägga en större summa av hans pengar. Min erfarenhet är att det alltid jämnar ut sig. Pengar är till för att ha roligt för och för att leva för självklart, tror ingen av oss skulle lägga energi eller ork på att gnata om pengar eller vad den andre gör eller inte gör med dem, det funkar för oss men ser självklart att det inte skulle funka för alla. Har jag mer pengar än honom så tycker jag att det är självklart att jag någon gång klper ett nytt tv spel eller något till honom då jag vet att det gör honom glad.

och Lelay p.s jag har precis köpt ett Bose ljudsystem till hela huset, här ska spelas musik!

Det är nog två olika sätt att se på äktenskap. Själv kommer jag gifta mig i kyrkan och ser på äktenskapet som att "vi blir ett". Jag är medveten om att det inte är accepterat i dagens samhälle där det handlar om att vara så mycket individ som möjligt och för Guds skull aldrig anpassa sig. Sättet att se på äktenskap speglar nog också synen på ekonomi. Om man ser sig som en enhet så finns det egentligen inget att dela upp pengarna mellan. Övrigt att tillägga är väl att det känns underligt att prata om att man måste köpa sitt eget. Bor man tillsammans så delar man väl rimligtvis bohag i slutänden i alla fall.

När jag läste gjorde vi så, att jag betalade räkninarna och mannen resten. Blev det räkningar "över" när mitt lån var slut, tog mannen dem, likaså tar han alla autogiro på sitt konto. Nu när jag arbetar och tjänar mer än vad han gör, fortsätter vi på samma vis. Jag betalar räkningarna, han tar autogirona och betalar i princip all mat, jag betalar katternas omkostnader: försäkringar, veterinär, utställningsavgifter. Vi ser det som en kassa. Det går ganska jämt upp.

Jag vet inte alls hur vi ska göra. Min kille har två barn sedan tidigare som bor hos oss på heltid, utom varannan helg. Tanken är ju inte att jag ska försörja hans barn. De har ju en mor som betalar underhåll. Min sambo tjänar mer än mig. Tidigare hade vi ungefär samma lön, men jag var tvungen att gå ner en tusenlapp för att kunna flytta upp samtidigt som han fick löneförhöjning.

Om vi sätter alla pengar på ett konto kommer min kille alltid att prioritera barnen i första hand. Tycker han att de behöver moppe, ja då kommer han att köpa det. Själv har han inte råd, men med mina pengars hjälp kanske det går. Jag å andra sidan kanske vill använda pengarna på annat och tycker att om nån ska "chippa in" ska det vara deras mor. Det är ändå hon som är med och tar de stora besluten och inte jag.

Om vi sätter in lika mycket var på ett konto och jag tjänar mycket mindre än honom - så kommer jag att ha mycket mindre fickpengar än han (såvida inte han blir arbetslös då blir det tvärtom). Å andra sidan använder han då sina fickpengar till sönerna och har inte så mycket över till sig själv.

Någon med bonusbarn som kan tipsa?

Det beror nog också från familj till familj. Om det blir ett långvarigt förhållande där barnen bor i samma hus så räknar jag en som familj oavsett. Skulle jag inte kunna se det som en familj så skulle jag nog aldrig kunna överväga att gifta mig med någon med barn sen tidigare. Sen måste ju naturligtvis barnens mamma också vara en del av den familjen om än på ett annat sätt. På samma sätt som jag anser det självklart att bägge är med och uppfostrar barnen så är det klart att det är ens gemensamma ekonomi som används till barnen - även om man nu inte behöver göra de bortskämda med mopeder och andra lyxvaror!

Jag får väl också bryta könsmönstret, min sambo arbetar knappt deltid och är hemmaman den resterande tiden och jag tjänar väldigt mycket mer än vad han gör. Vi delar på våra gemensamma utgifter, som hyra, el, bredband, försäkringar, mat procentuellt sett utifrån hur mycket mer jag tjänar, vilket blir en ganska skev fördelning. Saker av lite mer "lyxkaraktär", som nöjen, restaurangbesök, lyxigare hemmamiddagar betalar jag större delen av.

Jag och min fästman har haft delad ekonomi från det att vi flyttade ihop. Orkar liksom inte hålla på att tjafsa om småpengar ("älskling, nu köpte jag en tidning till dig så då är du skyldig mig 22 kr"...) som jag märkt att andra par kan göra. Eftersom jag pluggar och min kille jobbar, tjänar han mer, men vi ser ändå till att ha ungefär lika mkt pengar när räkningarna är betalda. Sen kanske han vill köpa nåt större en månad och jag köper nåt en annan månad! Det jämnar liksom alltid ut sig i slutändan tror jag! Det har alltid varit självklart för oss. Men det är klart att det ser olika ut för olika par och så länge man är nöjd med det och båda parter tycker det funkar, så är det ju bra! :)

Blueberry pie skrev 2009-12-30 15:36:46 följande:

vi har våra pengar... :D
slipper allt krångel men mitt och ditt. Visst jag jobbar bara timmar änsålänge som min inkomst s'tter vi rakt in på sparkontot till bröllopet och hans konto har vi till allt annat... även kläder och sånt.

Jag och min sambo tjänar nästan lika mycket, vi har varsina konton just nu. Men jag tror att det lutar åt att vi kommer ha gemensamt när vi gift oss. Det är han som sköter alla räkningar och allt som har med pengar att göra. Vi delar rakt av på allt, jag betalar hälften av hans golf tex och han betalar hälften när jag klipper mig så vi har egentligen redan delad ekonomi.
Jag förstår att det blir mycket mer invecklat när det är bonusbarn inblandat också, men de har ju redan en mamma så varför betala för dem också.

Jag har inte läst hela tråden.

Vi har ett konto där alla pengar går in (lön, barnbidrag..) och sedan två VISA-kort som vi använder. Min sambo tjänar dubbelt så mycket som vad jag gör, men han bryr sig liksom inte om det. Vi är en familj och då delar man på allt, tycker vi.

Smidigt, enkelt och lätt! Man ska inte bråka om pengar.

Ursäkta att det blev så långt...

Min sambo tjänar efter skatt nästan dubbelt så mycket som mig, mycket pga att han är 8 år äldre än mig och har jobbat längre. När jag pluggade hade vi ännu större skillnad i inkomst och betalar sen dess procentuellt utifrån våra inkomster.

Nu har vi ett gemensamt konto där vi sätter in pengar varje månad (procentuellt) och betalar räkningarna. Vi har också varsitt kort till det kontot som vi betalar mat, gemensamma middagar, biobesök mm med. Dessutom har vi varsitt konto som vi betalar egna utgifter och sparande med. För någon månad sen skaffade vi också ett gemensamt sparkonto inför flytt och bröllop mm.

Jag räknar med att vi mer och mer kommer dra pengar från det gemensamma kontot och att vi till slut troligen ändrar till att sätta in lönen på gemensamma kontot och föra över fickpengar till varsitt konto. Jag tror att vi gärna vill ha lite "egna" pengar, även om jag kan förstå att det egentligen är onödigt. Men samtidigt innebär det också att vi sprider ut summorna på tre konton istället för ett, vilket känns tryggt pga skimming mm.